Powered By Blogger

söndag 21 september 2014

Det är jag som är chef. #bloggswe

Då är myshelgen med Lotta över för denna gången. Räknar med att det blir många fler, med jämna eller ojämna mellanrum. Jag lovar att inte krydda maten lika mycket nästa gång.
Vi åkte till KoM Bar och lyssnade till KnockOut Greg & The West Coast Grinders och njöt av bluesgunget, det hjälpte till att smälta maten.

Lite sovmorgon behövde vi allt idag, för det tog emot att gå till sängs "i tid". Frukost och slapp i soffan, med tidningar och böcker, är är allt vi orkat med, tills det var dags att skjutsa till Nisse-platsen. Mannen sprang upp till sitt nya projekt (leksak) när vi kom hem och jag sitter här och skriver. I mitt tycke, en alldeles utmärkt söndag och den är ju inte slut än på långa vägar.

Till middag blir det tjocka revben, potatis och sås. Enkelt och gott, Jag bara saltar och pepprar, samt pudrar över en aning paprika- och cayennepulver på benen och sen skjuts in i ugnen! Skyn blir ljuvlig grund till såsen och potatis är kokt potatis. Lite grönsaker ska vi ha till förstås och jag ska bara bestämma mig för vad vi vill ha idag.

Låter jag diktatorisk? Näe, mannen tycker om samma saker som jag, så det är inte så mycket en fråga om vem som bestämmer, utan snarare vad jag tycker passar bäst för dagen. Ibland frågar jag vad han vill ha; då frågar han "vad har vi hemma?" Eller "vad tycker du?" Den sista frågan är väl inte vad jag önskar mig alla gånger, men jag tolkar det som att jag gör ett bra jobb och har hans förtroende...

Dock kan även jag drabbas av idétorka och behöva lite hjälp med inspirationen. Jag har (nästan) dagligen i ett år all lagat mat för det är såhär att när jag blev arbetslös och köksrenoveringen klar, var det jag som bestämde var alla köksprylar passar bäst och förklarade att nu är köket mitt. Något vill jag ju bidra med till hushållet och att mannen skulle laga mat efter sitt jobb, finns inte på min karta.

Han är också duktig på att laga mat och gjorde det varenda vardag, så länge jag jobbade på apoteket, för han var hemma först. Jag passade på under helgerna och andra lediga dagar då.
När jag får napp igen är risken stor att vanorna återgår till denna livsstil. Ja, jag skrev risken och jag menar inget annat än att jag inte får utlopp för min kreativa sida lika ofta.

Fördelarna är att mannen till slut kommer att hitta i kökslådorna och jag kommer hem till dukat bord. Jag söker andra jobb än de jag har utbildning och erfarenhet av. Till exempel kökspersonal och -biträde, eftersom jag älskar mat. Ponera att jag fick en sådan anställning, skulle jag då fortfarande tycka det var lika roligt att laga mat hemma, om jag slutar tidigare än mannen?

Det beror säkert mycket på vilken sorts matlagning det handlar om på jobbet. Är det en inspirerande arbetsplats så är det nog inga problem, men om det är en tråkig meny och det bara gäller att mätta så många som möjligt, så fort som möjligt, är jag tveksam. Missförstå mig rätt nu. Jag älskar bacon och stekt ägg, men att laga och servera det dagligen på ett frukost/lunchställe? Fast å andra sidan, om det bara var sådant, skulle jag kanske längta hem och få göra något helt annat?

Jag är ingen matsnobb, älskar husmanskost och enkel, snabblagad mat, men behöver variation och nya intryck och smaker. Kokböcker är det bästa som finns och jag skulle gärna ha fler, även om jag sällan håller mig strikt till ett recept. Kryddor kan man inte få för många av, men man klarar sig med få. Experimentera och fundera på förbättringar, det är något av det bästa jag vet.

Dagens middag är inte något experiment, den har jag lagat och lyckats med många gånger. Ibland är det enkla det bästa, helt enkelt. Som sagt, variation och omväxling, då är jag nöjd och glad.

Ha en fin söndagskväll och du som ska fiska hummer i veckan, var extra rädd om dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar