En kärlekshistoria. #bloggswe

Det var meningen att jag skulle se bättre ut idag, men kära nån vad sikten är suddig! Det var definitivt ett gott råd att använda de gamla glasen på vägen hem och börja med att läsa tidning och se på tv, samtidigt. Eftersom jag är en aning obstinat följde jag bara första rådet och blev lite illamående när jag bara skulle ladda slökokaren och sätta deg, innan resten av hemläxan kunde göras.

Man skulle ju kunna tro att jag tittar mycket på tv, eftersom jag har väldigt mycket fritid, men så är inte fallet. Jag älskar tystnaden och lugnet hemma. Visst lyssnar jag på musik, men inte hela dagarna. Att ha tv:n stående på för sällskapet är mig helt främmande och det är precis likadant med radion. Det finns sällan eller aldrig något som intresserar mig tillräckligt för att starta tv:n mitt på dagen.

Jag trivs alldeles utmärkt med mitt eget sällskap och så har jag ju katterna. Fast egentligen är det de som har mig, när det passar dem. Jag erkänner, jag tillbringar mycket tid vid datorn. Den är oftast tystlåten och jag använder den till mycket. Utan den skulle jag utan tvekan inte ha klarat mig genom svåra tider och situationer, när kontakten med omvärlden i det verkliga livet var minimal.

Har jag berättat om hur jag träffade mannen? Jag gick med i en fb-grupp, eftersom en gammal klasskamrat var med i den och jag såg många helknasiga kommentarer och upptåg i hans flöde.
Gruppen exploderade ganska snabbt till en okontrollerbar massa, med otidigheter och personliga påhopp, vilket fick grundaren att lägga ner och börja om med en ny och hemlig grupp.

Vi var ett småtokigt, glatt och understundom allvarligt sällskap kvar, som startade trådrallyn och kapade varandras trådar på ett helt underbart sätt. Vi kunde skriva av oss sånt som man inte kunde skriva på "fulan" eftersom det kunde vara mycket personliga saker och få stöd och hjälp med att "tänka utanför boxen" och finna lösningar på stora och små problem.

Det blev en ny "familj" som till slut tyckte det var dags att träffas IRL. Jag kunde inte vara med på grund av jobbet första gången, men givetvis fick vi som inte var med rapporter och bilder under kvällen och det var en given succé. Andra tillfället inföll ganska snart efter detta och då kunde jag vara med. En medlem erbjöd övernattning trots att vi inte setts förut. Nej, det var inte mannen.

Det var dock första gången jag träffade honom och han var trevlig, men vi pratade inte så mycket.
Tredje gruppträffen inföll i mars 2012 och även den tillställningen var trevlig, men det "hände" inget speciellt då heller. Av någon anledning som jag glömt, började vi chatta om kvällarna efter vårt andra möte och vi upptäckte att vi är väldigt lika och har mycket gemensamt.

På den vägen är det och varför ville jag berätta allt detta nu? Jo, utan gruppen eller "groupen" som vi säger, hade jag inte haft de vänner jag har nu och definitivt inte världens bäste, snällaste, mest generöse och kärleksfulle make man kan önska sig. Nu vet du hur det gick till, det är ju helt onödigt att berätta att jag helt fräckt bjöd in mig själv på middag och lite senare bad att få flytta in...

Se där, du fick en solskenshistoria och mannen och jag en strålande framtid tillsammans!
Och nej, mina glasögon är inte rosatonade, det är bara bågen som har lite rosa på skalmen...