Jag tänker göra ett politiskt inlägg idag. Förmodligen är detta första och sista gången jag luftar mina ställningstaganden, för att uttrycka min rädsla och oro för vissa partiers inställning till hur vi bör bete oss mot varandra i dagens Sverige.
SD tycker jag har en rutten odör omkring sig, trots att de påstår sig vara "emot rasistiska uttalanden" som kommer från såväl högt uppsatta inom sitt eget parti och sympatisörer bland "vanligt" folk. För trots allt, de är emot invandrare och en kulturell mångfald. Så ser jag på saken och jag kommer aldrig att tycka annorlunda. Inte förrän Åkesson öppnar armarna och ärligt välkomnar asylsökande och slussar in dem i samhället som jämlikar.
En bekant till mig la ut en "skämtsam" status, som vi på västkusten åtminstone, kan härleda till fiskebåtars identitet om man väljer att se det så. I annat fall är det ett uppenbart bevis för rasistiska sympatier. Jag väljer än så länge att tro att det är ungdomligt oförstånd och brist på förståelse och empati; därför att ingen frivilligt ens överväger att lämna sitt födelseland och familj för all framtid och i många fall vara viss om att de aldrig kan återvända eller hoppas på att återse sina nära och kära utan att riskera sitt eget och deras liv...
F! skrämmer mig med sin syn på män och brist på valmanifest. Bara för att kvinnor i Sverige har fått utstå överförmyndarskap och ojämlikhet i många år, tror de sig ha rätt att straffa dagens män för något de inte har varit med om att besluta om. Jämlikt kommer det ju inte bli om kvinnorna ska bete sig som männen gjort, för att hämnas på tidigare och redan utdöda generationer och fasoner.
Årets val har varit det svåraste hittills, enligt min mening. Jag har inte fått rösta om trängselskatten som Göteborg har infört, för att delvis finansiera Västlänken, trots att jag bor i en grannkommun som i allra högsta grad påverkas. När jag måste in till stan, tar jag nästan uteslutande bussen och har alltid gjort så. Att bygga tunnlar i blålera, när det i åratal redan har varnats för hur mycket havsvattennivån kommer att stiga i framtiden, ter sig helt orimligt i mina ögon.
I kommunvalet blev det en röst med hjärtat i två sakfrågor, för att jag inte har tillräcklig kunskap om var partierna står i stort. Regionsrösten gick till ett parti som enligt mig verkar ha sundare inställning till hälso- och sjukvård, samt trängselskatten än övriga. Ytterligare ett annat parti fick min röst i riksdagsvalet. Ideologierna existerar inte längre som förr och jag känner mig splittrad, men har använt min rätt och skyldighet att rösta på det och dem jag tror kan göra skillnad och förbättringar.
När valen var gjorda kändes det skönt att åka bort och låta saken ha sin gång. Inte utan viss bävan, men dock. Jag kan inte göra mer än att lägga mina röster, om jag ska ha rätten att, när resultatet är fastslaget, antingen förfasa mig över resultatet eller förhoppningsvis glädja mig.
Fyra år tills nästa val, hoppas det blir lättare den gången!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar