Skärpt.

Jag är chockerad. Det som i princip aldrig händer, har hänt. Jag är sjuk och är alltså tvungen att stanna hemma från jobbet. Minns inte när det hände sist, men det är klart, förr eller senare måste väl även jag, som trots allt träffar förkylda människor varje dag på jobbet, drabbas. Redan i fredags började jag känna ett litet diffust obehag i halsen.

I lördags var det knappt märkbart, men jag fortsatte spraya med ColdZyme, det funkade förra gången jag kände att något var galet. Vi var bjudna på kalas hos gode vännen Lasse på kvällen, vilket jag inte ville missa för allt smör i Småland. Det var en mycket trevlig fest och vi var inte hemma förrän tre på morgonen. Föga anade jag då hur jag skulle må när jag vaknade framåt förmiddagen...

Det finns de i min närhet som påstår att jag är envis, och det ligger nog en del sanning i det. Jag trodde fullt och fast att jag skulle känna mig bättre framåt kvällen, så jag väntade in i det sista innan jag ringde min chef. Halsontet kunde ju bero på överansträngning på grund av festlokalens utformning och akustik. Hostan var däremot svårare att förklara, liksom en viss febrighet.

Jag har inte så värst många principer, men en av dem är att inte jobba med feber i kroppen. Punkt. Feber är kroppens sätt att lugna ner oss och för att bekämpa värmekänsliga virus och bakterier, därför ska man inte ta febernedsättande medel i tid och otid. Det kan förlänga sjukdomsförloppet, vilket känns ganska onödigt, eller hur?

Självklart ska en temperatur som är mycket hög tas ned. men det är sällan en vanlig förkylning ger riktiga febertoppar. Det är med andra ord bara att härda ut och vila sig frisk. Att härda ut är vad jag förstår omöjligt för vissa individer, särskilt manliga sådana. Det är därför de blir så ynkliga, för att inte säga dödssjuka. Och så kallas kvinnor för det svagare könet.

Det finns givetvis undantag som bekräftar regeln. Mannen till exempel. Jag tror i och för sig aldrig att jag sett honom riktigt sjuk, men jag vet att när han var det en gång, då tog han med sig jobbet hem och arbetade ändå. Tog febern med stektermometer (!) och avbröt när den visade 39 grader. Några tabletter hade han inte heller, det är jag som fått in sådant i huset.

Inte för att jag är för ett användande av någon medicin i onödan, men det är bra att ha hemma vid behov. Som ibland när jag ser att han har ont och tiger och lider, då ger jag honom några piller, vilka han sväljer lydigt och sedan frågar vad det var. Jag svarar alltid "gift". Okej, säger han. Med andra ord litar han fullständigt på mig...

I och med att jag blev opasslig på söndagen hjälptes vi åt med middagen. En hel kalkon stektes i ugnen och så var gårdagens middag halvfärdig också.

Kalkonen fick rätt temperatur utan stektermometer... 

Till vår glädje kom våra knivar tillbaka från slipningen igår, så det var en ren fröjd att hacka lök och grönsaker till tomatsåsen. Nåja, fröjd och fröjd, jag var helt slut efteråt, men Knivbrev höll sitt löfte och knivarna var verkligen skarpa!

Knivbrev är bra, dessa knivar är superskarpa igen!

Självklart har vi andra skarpa knivar, man kan ju inte vara "naken" liksom. Nästa gång är det deras tur att få behandling. Och min bästa kniv, vars spets ett ex bröt av, ska få en grundlig omslipning och bli så fin igen. Nej, jag kommer aldrig att förlåta ex:et för att han inte orkade hämta en skruvmejsel istället. Man behandlar inte knivar hur som helst.

Man låter dem icke diskas i diskmaskin, man får icke heller ställa dem i diskstället som vilket simpelt bestick som helst. De diskas för hand, torkas av och hängs på knivstället. Man använder dem inte heller för att öppna kuvert. Det finns det speciella brevknivar för. Knivar ska behandlas med kärlek och respekt, precis som människor. Punkt.

Idag gör jag så lite som möjligt. Hittade en burk med köttgryta i frysen, det får bli vår middag. Eftersom mannen också börjar känna sig lite vissen, rörde jag ihop en bröddeg, så vi klarar oss om båda blir sängliggande och ingen orkar laga mat. Min förhoppning är att denna förhållandevis lösa deg ska bli bröd i två formar. Har ingen ork att trilla bullar eller knåda limpor idag.

Det blir korsord och Bruce Springsteen-bok resten av dagen och säkerligen ett Homeland-maraton igen till kvällen. Man får roa sig så gott man kan och göra det bästa av situationen.

Ha det fint, håll dig frisk, ta väl hand om dig och din omgivning! Och dina knivar 😉

Vingårdsbesök utan smak.

Nu har jag allt lite abstinens, så det är bäst jag skriver av mig lite. Det är över en vecka sen sist, så jag måste ha haft väldigt mycket att göra. Vad jag har gjort vet jag inte riktigt, men jag har förvisso jobbat alla dagar utom måndag, när jag tänker efter. Fast i tisdags var jag inte på jobbet en enda minut. Då var vi på Ästad Vingård och konfererade. Det var mycket trevligt!

Ästad Vingård

Inte visste jag att det fanns en vingård på så nära håll. Vi fick en guidning av en trevlig ung man, tillika sommelier. Han berättade om druvan, Solaris, och hur det går till på odlingarna, Visste du att man fryser in vinrankorna med is för att skydda mot frost, till exempel? Det låter ju ologiskt, men fungerar som en igloo ungefär.

Lite besviken är jag på chefen som inte ordnade med övernattning, spa och vinprovning. Inte en enda liten smutt fick vi. Lunchen var däremot delikat och kolorna i konferensrummet gick åt som smör. Nåja, vad är väl en bal på slottet? Jag kom hem mycket tidigare än om jag hade jobbat, så det föll liksom på min lott att laga maten och jodå, jag tog mig ett glas vin eller två också.

Snabbmat är fina grejer. Torskrygg och räkor fick mannen fiska fram ur frysen, för det glömde jag innan jag åkte iväg i ottan. Medan potatisen kokade fick fisken gå på låg värme i ugnen och såsen kokades ihop. Jag önskar så att fler människor insåg hur snabbt det går att laga till fisk. Att det inte är så krångligt alls. Kläm och känn på fisken, dela på den och se om den är färdig.

Man lär sig hur motståndet ska vara när man petar på fisken, efter några försök. Kolla gärna många gånger, ta ut fisken när den känns nästan klar och låt den vila sig i form, speciellt om den ligger i sås, för värmen runt om låter den gå helt klar då. Och som den mesta annan mat mår den bra av att tillagas på ganska låg temperatur, fast utan att det tar längre tid än att göra resten under tiden.

Eftersom jag mest har jobbat ganska mycket trots allt den senaste veckan, har mannen stått för mesta maten. Till exempel fick jag kotlett med en ljuvlig svampsås i förrgår. Igår blev det stekt fläsk med löksås, det är ju så gott att jag glömde fotografera...

Jag drog med mannen ut på en shoppingtur som hette duga idag. Hujedamej, så mycket pengar jag gjort av med! Alla var inte mina, vilket gör att det känns lite bättre... Nej, jag har inte förskingrat något, bara skaffat presenter till en god vän som fyller år. Dessutom har vi fyllt frysen inför nästa vecka. En kokbok åkte visst med i kundkorgen också. Med tillhörande cd. Klura på den en stund!

Det blir fisk idag, det är ju ändå fredag. Jag vet inte vad jag ska göra med långan än, men klockan är inte så mycket än och som sagt, fisk är snabbmat. Tror jag ska fundera på det i duschen jag ska ta innan mysklänningen åker på. Den börjar bli rätt sliten efter 15 år eller något åt det hållet, jag minns inte. Med andra ord shoppar jag inte gärna kläder, det är maten och (kok)böckerna jag vill åt...

Ha en fin fredag och helg, det ska jag!

Obegripligt.

Igår var det en riktigt usel dag. Jag var inte i form för någonting alls. Från det jag vaknade var det totalt stillestånd. Jag hade tänkt komma iväg till affären på förmiddagen, jag åkte klockan ett. En tvätt blev ren och torr. Det blev middag till slut, hamburgare närmare bestämt. Sedan skrev jag ut mallar till årsredovisningen på mannens dator...

Min har inte Office och Word, ty jag är för snål för att betala för "extrautrustning" som inte redan finns när jag köper. Fast det gjorde i och för sig den älskade mannen, emedan jag var synnerligen utfattig vid den tiden min gamla dator gick hädan. Jag saknar inte dessa funktioner i vanliga fall, men när Bolagsverket envisas med att lägga upp alla dokument i det formatet, då blir det tröttsamt.

Sedan tittade vi på Sveriges Mästerkock, det vill jag inte missa, vilket jag förvisso gör varannan vecka. Tur det finns "Äpple-tv" och sådana nymodigheter, så jag får mitt lystmäte av mat(lagning). Läste bok och sneglade på ett annat program tills jag insåg att jag skulle upp tidigt och närvara vid det sedvanliga morgonmötet vi har på torsdagar, oavsett om vi är lediga resten av dagen, eller inte.

Glädjande nog kommer en kollega tillbaka, i fast tjänst dessutom, fick vi veta. Jag vet att många kunder kommer att bli glada också. Lite "bu och bä" fick vi oss till livs, förutom frukostfrallan. Jag kommer aldrig begripa hur vi kan förväntas öka försäljningen i butik, när bolaget samtidigt gör allt i sin makt att få kunderna att handla på nätet, det är ju orimligt.

Efter mötet åkte jag hem för att städa bort de värsta dammråttorna, vilket jag hade tänkt göra igår egentligen. Min kära vän Kerstin lovade att hjälpa mig med bokföringen och underlaget till årsredovisningen eftersom hon är en mycket snäll människa. Jag är rädd för att hon blev helt bestört över mina minst sagt undermåliga kunskaper, det såg faktiskt ut som om hon fick huvudvärk...

Själv inser jag att jag borde ha tagit lektionerna i företagsekonomi på allvar den gången det begav sig. Men jag hade inte fattat matematikens logik på den tiden, så det kändes lönlöst att ens försöka begripa vad den utomordentligt tråkige gymnasieläraren malde på om. Inte förrän jag fick en fantastiskt bra lärare på Komvux, trillade polletten ner och heureka! Jag begrep, äntligen.

Innan jag fullt ut begriper mig på bokföring, konteringar och nollställning kommer antagligen både jag, mannen och Kerstin ha fått ännu fler gråa hår. Mindre hår, i värsta fall. Kort sagt, jag har gjort rätt till hälften, men inte förstått hur man balanserar in- och utkontona. Jag måste alltså lagra ännu fler sifferkombinationer i huvudet och förstå var, när och hur de ska stå på ena eller andra sidan.

Nå, man lär så länge man lever och jag ska leva länge till. Tänk så klok jag kommer att bli! Att inte överdriva är uppenbarligen inget jag har lärt mig, hittills. Dagens middag var dock inte överdriven, vare sig i svårhetsgrad eller mängd, åtminstone. Dels för att det inte finns en enda ledig matlåda att lägga resterna i, dels för att allt som behövdes var kycklinglever, hackad lök, en buljongtärning, peppar, lite sherry, cf och en skvätt grädde.

Mycket godare än det ser ut på bilden!

Från och med imorgon är det mannen som står för maten, eftersom jag går på mitt "skift" då. Det finns redan en del hemma som kan användas. Tjocka revben, kyckling och skinksnuttar i kylen, samt räkor, lamm, strömming och lutfisk i frysen. Det blir alldeles säkert mycket gott och det är som vanligt spännande att se vad han väljer att göra.

Nu blir det Antikrundan för hela slanten, så god natt, ha en skön helg och ta väl hand om dig!

Planlös.

Så konstigt det kändes att handla efter jobbet igår. Det är inte ofta jag slutar redan klockan fem, som du kanske vet. Ica har ju öppet till natten i och för sig, men det är sällan jag utnyttjar det. Faktum är att jag ogillar dessa öppettider till 23. Jag tycker synd om personalen. Jag åkte dessutom till Bolaget, eller Gôttebue, som min far säger.

Lite gott i glasen kan vi unna oss, det är ju ändå årsdagen för mitt frieri idag. Dagen till ära hade jag också beställt tid för en klippning och lite annat som får mig att må bra. Tjejerna på Vacker på Frölunda torg gör mig inte besviken. De låter mig bestämma och resultatet blir alltid bra. Det är inte alltid lätt att få en herrklippning när man är tjej, tro mig!

Jag skyndade mig hem för att ladda slökokar'n med högrev, champinjoner, rotselleri, palsternacka, morot, lök, vin, portvin, sherry, vitlök, buljongtärningar och lagerblad. Det var inte den bästa högreven jag sett, men Compiz blev glad för spillet och för 89:-/kg var det inte hela världen. Jag funderar på att göra mos med blomkål, potatis och rotselleri och ha till.

Det finns gott om tid att ändra sig om mannen har ett bättre förslag. Jag ska fortsätta dagen med att klura på bokslutsredovisningen. En mycket snäll och omtänksam vän erbjöd sin hjälp och jag tar tacksamt emot den och då vill man vara lite förberedd så att det går snabbt. Det är så att vi ska träffas IRL för första gången och då är jag övertygad om att vi har roliga saker att prata om också.

Tvätten är något som behöver tas om hand, och jag är tacksam för att det finns en maskin för det ändamålet. Så mycket tid vi sparar tack vare våra maskiner och apparater, men ändå känns det som om tiden aldrig räcker till, är det inte märkligt? Fast det är klart, sätter man sig vid datorn för att "kolla lite", så springer tiden iväg.

Eller så får man för sig att blogga lite. Understundom kommer orden alldeles av sig själva i en strid ström och man har flyt. Ibland blir det totalt ebb och man vadar i bottendyn utan att komma vare sig vidare eller till ett vettigt avslut, vilket gör att ett inlägg kan ta åtskilliga timmar. Det är sällan jag har en plan från början, det får bli som det vill.

Planer är sådant som ofta går i stöpet ändå. Till exempel på jobbet. Jag hade redan räknat ut att jag jobbar den dagen lilla Jonna fyller år och tänkte då att vi får fira henne dagen innan, om jag kan få ledigt från morgonmötet den veckan. En timme som chefen kan lägga en annan dag är ju lätt ordnat. Då¨visar det sig att jag förväntas vara på jobbet 9-12! Attans också...

Nå, det är bara att fråga chefen om det går att ändra på, 3-åringar borde gå före eventuella kvartssamtal, tycker jag. Det borde chefen också tycka, hon har en sådan själv, eller i ungefär samma ålder i alla fall. Det är lustigt egentligen, jag är tredje yngst på jobbet, men den enda med barnbarn mig veterligen.

Vi hinner ju aldrig prata om livet utanför apoteket, så fortfarande efter snart ett år på Kungsmässan är det inte mycket jag vet om mina arbetskamrater. Vi ska iväg på en personaldag nästa vecka förvisso, då kanske det finns tid att prata annat än jobb. Hoppas det är planen, men återigen, planer tenderar att spricka, så vi får väl se hur det blir...

Nu är det dags att göra något åt min kurrande mage, de varma mackorna mättade uppenbarligen inte ända till middagsdags. Se där, ännu en plan som sprack!

Ha en fin tisdag och var rädd om dig!

Klappdags.

Det är inte annat än ett smärre under att vi (jag) fick ändan ur vagnen igår och kom iväg. Abnormt trött och småfrusen släpade jag mig upp till övervåningen och satte mig på sängen. Där satt jag en halvtimme innan jag tog den där duschen. Vi hann bestämma oss för att resa lätt och både det beslutet och lite vatten fick mina livsandar att vakna, åtminstone lite...

Vårt största frågetecken var hur Mayzan skulle klara att åka i bur utan dumstrut. Det visade sig att det gick utmärkt och att hon låter sitt krigsärr vara ifred. Värre blev det då med Compiz som började låta väldigt högt, kräkas och hyperventilera så vi fick stanna för att försöka lugna honom. Det gick inte alls, så han fick dregla ner min kappa resten av vägen.

Idag har jag träningsvärk av att hålla honom, men det är ju av mindre betydelse. Huvudsaken är att han lugnade ner sig till slut, trots att inget var som vanligt i sommarstugan. Flyttkartonger och 240 cm säng att gömma sig under var något nytt. När kattlådan blev tillgänglig och vatten på plats i köket kändes det visst lite bättre. Lite senare smakade mat bra också.

Vi åkte och skaffade mat och dryck och började slappna av. Det var nog nödvändigare än vi ville inse att lämna "vardagen" och bekymren för en dag eller två. Vi åkte till Gravarne och hittade entrecôte och piggvar till rimligare priser än hemmavid. Igår blev det kött, fast det var fredag:

Vi sparade fisken tills idag för att hinna kyla champagnen, vilken den kära systern lämnat på köksbordet som en försenad present till mannen. Champagne ska ju, som du vet vara kall, torr och gratis enligt Churchill, och jag är benägen att hålla med om det. Rolig och uppskattad överraskning var det i alla fall!

Idag har vi hälsat på sonen och klurat ut lite om hur hans PS4 fungerar, samt påpekat nyttan med dammsugare. Efter det hälsade vi på hos päronen i deras nya bostad och pratade bort en bra stund, vilket kändes alldeles genomtrevligt och på tiden. Sedan kurrade åtminstone min mage något helt otroligt och det blev dags att göra något åt den saken.

Firren åkte in i ugnen hel och hållen. Förutom gälarna då, som jag fick brottas med en stund för att få ut. Mannen gjorde sin supergoda citronsås till fisken. Den är dessutom både enkel och snabblagad.
2 dl cf, 1½ dl grädde, 1 fiskbuljongtärning, saften från ca ½ citron och skalet från en hel. Et voilà!

Imorgon blir det julklappsutdelning med barnbarnen, äntligen! Sjukdom, jobb och kattproblem har gjort att det blivit uppskjutet gång på gång. Snart fyller lilla Jonna år också, så nu gäller det att ladda om och hitta en lämplig födelsedagspresent.

Resten av kvällen blir det film och lite tidigare läggdags än igår. Det är planen, i alla fall. Fast våra planer har ju en tendens att inte gå på räls precis. Därför känns det extra skönt att min jobbmåndag är av den lindrigare sorten. Bara 10-17, om inte chefen hör av sig förstås och ändrar planen...

Ha en underbar lördagskväll och en toppensöndag! Glöm inte bort att ta hand om dig själv, för hur ska du annars kunna orka hjälpa någon annan?

Zombie.

Nu är det långledigt, tack och lov. Jag är väldigt trött och behöver vila. Mannen bad om väckning för att komma i tid till Västra Djursjukhuset med Mayzan i morse, men tyckte att jag skulle somna om. Vilket jag gjorde. Sedan fick jag kaffe och tidning serverat vid sängen. Har inte hunnit läsa Två Dagar sedan den kom i lördags, men nu är jag ikapp.

Mayzan fick sina stygn borttagna, men tratten får sitta kvar ytterligare några dagar, till hennes stora förtret förstås. Hon vill ju gå ut och inspektera ägorna, tvätta sig ordentligt och inte vara beroende av sina slavar för att klia öronen. Faktum är att det behövs inte så mycket väckarklocka i den här familjen just nu, man vaknar effektivt av ljudet av klor mot dumstruten.

För övrigt är det zombiestil här hemma, mannen somnade på sängen efter veterinärbesöket och jag satte på mig morgonrocken och satte mig här i min fåtölj. Jag vet varken ut eller in, vad som är bäst att börja med, hur det ska göras eller vart det bär. Nå, det är ingen brådska med något, det får ge sig under dagen...

Mat ska det väl bli, såklart. Dock har jag ingen som helst aning om vad. Däremot har mannen lagat mat även de senaste dagarna. I tisdags återvann han en färdig fläskstek ur frysen och skapade en helt ny rätt av den. Han lade skivorna i en ugnsform och gjorde en sås med champinjoner, vitlök, sherry och lite annat och hällde över steken och gratinerade med riven parmesan. Jättegott!

I onsdags blev det blodpudding och stekt fläsk, men det vet ju alla hur det ser ut. Jag gjorde en vitkålssallad med blodapelsin till mig, mannen vill hellre ha lingon.
Igår laddade han slökokar'n med en lätt frysskadad flintastek, nedskuren till grytbitar, och rotsaker av olika slag. Såsen blev suveränt god!

Eftersom det är fredag borde det bli fisk, men som sagt, det får tiden, lusten och orken utvisa...

Jag borde duscha och klä på mig, till att börja med. Att åka till affären i morgonrock och den "frisyr" jag ståtar med nu är inget man gör, även om jag många gånger sett folk i pyjamasbyxor på Ica. Det finns gränser för hur "ledigt" man klär sig ute bland folk, tycker i alla fall jag.

Jag måste boka en tid för klippning, när det går åt väldigt mycket hårspray för att resa upp håret varje dag. Visserligen använder jag bara Apolivas och den är extremt prisvärd, men ändå. Lite färg på ögonfransar och -bryn ska jag faktiskt kosta på mig också på samma gång. Vad som helst som får mig att se piggare ut än jag känner mig är en investering känner jag.

Nu ska jag lyfta på rumpan och släpa mig upp till duschen...
Ha en fin fredag och helg!

Fack.

Lediga dagen, som jag har längtat! Det har varit ganska livligt på jobbet, fast inte värre än att jag hann med att göra hållbarhetslistan klar med hjälp av kollega M igår. Söndags eftermiddagarna brukar vara relativt lugna. Då verkar det trots allt som att folk har ett hem att vara i. Eller någon annans, kanske. Familjemiddagar är trevliga...

Jag tycker det är väldigt mysigt att komma hem efter jobbet och bli serverad den ena goda middagen efter den andra. Mannen, även kallad ljusmannen av mig, tänder ljus överallt och lagar mat som svamprisotto och salsiccia i fredags till exempel.

Det var sting i den korven kan jag meddela! På lördagen fick jag svampfylld cannelloni med tre sorters ost i gratängsåsen, Gott och mäktigt, tur att det var lite mer kväll än vanligt kvar innan läggdags, om du förstår vad jag menar...

Det kunde ha blivit vegetarisk lördag, men mannen tyckte det behövdes lite finchips till och vem är jag att misstycka? Igår blev det lammkotletter, hasselbackare och god sås, enligt mitt förslag och som vanligt levererar mannen!

Jag inventerade frys och kyl innan jag åkte till affären. Konstaterade att det finns mycket där som kan användas kommande vecka, så jag behövde inte hämta så mycket, vilket plånboken tackar för.

Började dagen med att rapportera till a-kassan, så på torsdag senast kommer ett litet, men högst välkommet bidrag till hushållskassan och räddar helgen. Snart är mina a-kassadagar slut och då får jag välja mellan att säga upp mig och söka jobb på heltid, eller att finna mig i att ha ett deltidsjobb med allt vad det innebär.

Det känns sådär att få detta meddelande sista november:
"Du arbetar på deltid och får arbetslöshetsersättning för din arbetslösa tid. Din rätt till ersättning i kombination med deltidsarbete är begränsad till 75 ersättningsdagar. Din ersättningsperiod omfattar 300,00 ersättningsdagar (450 för den son har barn under 18 år). Hittills har du fått 82,5 ersättningsdagar. Av dessa har 55,5 ersättningsdagar betalats ut för veckor som du har deltidsarbetat När din ersättningsrätt vid deltidsarbetslöshet upphör har du följande alternativ: Du kan fortsätta att arbeta deltid utan arbetslöshetsersättning. Du kan sluta ditt deltidsarbete för vara arbetssökande på heltid till dess att du har förbrukat dina 300/450 ersättningsdagar. Om du slutar ditt arbete med anledning av att dina deltidsdagar är slut blir du inte avstängd från ersättning om din inkomst från deltidsarbetet är lägre än ersättningen från oss. Avstängning är annars den vanliga konsekvensen för den som väljer att sluta ett arbete."

Facket menade på allvar att dessa regler skulle tvinga arbetsgivarna att anställa deltidsanställda på heltid. Vilket skämt! Arbetsgivarna har väl aldrig i hela historien ansett sig ha ett ansvar för att fotfolket får en vettig lön och pension? De vill hålla nere personalkostnaderna till varje pris och helst inte betala övertid heller, vilket de löser med att inrätta deltidstjänster och mertid.

Det pratas om deltidsfällan i samband om pensionen, men händer det något? När det inte finns tjänster som innebär heltid, då kommer man aldrig ur den. Vilka grupper är det som drabbas? Kvinnorna och det fåtal män som jobbar inom vård och omsorg och redan har usla löner. För låga för att ha råd med privata pensionsförsäkringar eller -sparande...

Det finns många andra branscher förstås, där deltidsarbete är vanligt. Handeln, givetvis och du kan säkert lägga till fler själv. Min bransch är en kombination av vård och handel och jag påstår att det kanske finns två av tio som innehar en heltidstjänst. Vissa har deltid utifrån eget val såklart, men de flesta får helt enkelt "nöja" sig med deltid, jag själv inkluderad.

Vad görs åt detta? Jo Unionen försöker begränsa hur arbetsgivaren utnyttjar mertiden. Under en fyraveckorsperiod får vi inte ligga mer än +/-4 timmar i schemat. Då svarar arbetsgivaren med att inte lägga schema för längre tid än just fyra veckor och hur ska vi då kunna planera våra privatliv? Visserligen får vi ut mertiden i pengar på detta sätt och det tycker jag själv är helt riktigt, men det finns ju de som vill kunna välja ledig tid istället...

Jag ska inte uppehålla mig vid detta längre idag, jag blir bara irriterad och arg. Det finns tvätt att ta hand om och mat som ska lagas. Fisk hittade jag i frysen, kolja närmare bestämt, under min inventering. Jag har velat fram och tillbaka med vad jag ska göra med den, men det blir nog en gratäng med fänkål och andra grönsaker, samt musslor. Tror jag i alla fall.

Ha en fortsatt fin måndag och vecka, glöm inte bort att ta hand om dig!

Syster Annders.

Sötebrödsdagarna är snart slut, i morgon påbörjas jobbperioden 3:1:3. Jag jobbar alltså tre dagar, är ledig en, sedan tre arbetsdagar till. Jag klagar inte, för sedan blir de följande sju dagarna tvärtom. Eftersom Lilla Röd blev sjuk fick vi inställa vistelsen i sommarstugan och att hälsa på nära och kära. Men nästa helg, då ska stygnen tas och förhoppningsvis är hon pigg nog för en biltur efter det.

Hon är fortfarande trött och hängig, men äter bättre och försöker skynda sig till dörren när vi släpper ut Compiz. Han är förresten väldigt sjåpig och undviker sin syster som pesten, vilket förmodligen är lika bra, för hon skäms med sin fåniga strut och "kryper" för att inte synas för mycket. Hon ligger mest uppe i sängen eller på en pläd i soffan och försöker tvätta sig, stackar'n.

Det går dock bättre än väntat att ge henne medicinerna och vi har spolat dränaget varje dag. Under protest givetvis, men som tur är är vi två som kan hjälpas åt. Jag får ställa klockan lite tidigare i morgon så vi hinner med alltihop innan jag åker till jobbet. Mannen tar henne till veterinären på eftermiddagen och får dränet avlägsnat om de bedömer att det inte behövs längre.

Såvitt vi kan se borde det räcka med dessa tre dagar, men man vet ju aldrig. Det är tur att hon är så frisk som hon trots allt är, med tanke på hennes ålder. Femton år är en ganska hög ålder på en katt, även om det inte är helt ovanligt med en livslängd på 18-20 år. Jag gissar att båda två hänger med ett par, tre år till.

Mannen gav sig iväg för ett möte ikväll, så jag lagade mat till mig själv. I och för sig blev det över till lunch för oss båda två. Snabbmat igen. Jag skar laxfilé i mindre bitar och marinerade dem i fisksås, pressad lime, sesamolja, chili och färsk ingefära. Strimlad lök och morot fick fräsa lite innan laxen åkte i stekpannan. Lite cf, vatten, sherry och ytterligare fisksås, samt ostronsås, så var det klart!

Minimal arbetsinsats och tidsåtgång, det gillar jag! Fast ibland ska det ta lång tid, det är bra terapi för mig att stå och hacka, strimla, röra, smaka av och dona i timmar. Jag har inte en aning om vad mannen hittar på för mat åt oss i helgen, men jag är viss om att det blir jättegott, för det brukar det bli.
Ha en underbar helg, säger jag redan nu! Var rädd om dig och din omgivning, på återseende!

PS. Rubriken är givetvis en ordlek med mannens och mitt namn, för dig som inte redan vet vad han heter...

Dumstrut.

Ännu en ledig dag, halleluja! Jag vaknade av att mannens telefon ringde, annars hade jag nog sovit en stund till. Det blev sent igår efter en dag med veterinärbesök och operation av Lilla Röd. Mannens födelsedag kom lite i skymundan och födelsedagsmiddagen fick intas lika sent som om jag hade jobbat. Fast den som väntar på något gott...

...väntar alltid för länge?

Idag har jag laddat slökokar'n med lammben. Det ska bli gott det med, hoppas och tror jag. Vilka tillbehör det blir ska jag fundera på en stund. Ett tips från en slökokande bekant var rostade rotsaker och det är ju gott. Buljongen som innehåller enbart rött vin och det som lammet och grönsakerna ger ifrån sig får bli en rödvinssky eller sås. 

Pressad potatis är ju väldigt gott också, och suger upp den goda såsen så bra. Broccoli har vi hemma så jag slipper nog ge mig ut idag. Jag väntar hellre med att handla och planera resten av veckans mat tills i morgon då jag ändå måste pallra mig iväg till jobbet och morgonmötet. Då ska jag passa på att lämna in gamla mediciner och få med koksalt att spola Mayzans dränage med. 

Hon är ju inte speciellt glad över sin situation och det är fullt förståeligt. Vem vill gå omkring med en dumstrut, liksom? Hennes bror tycker att hon är skum och går omvägar runt henne. Hon har sovit i min säng inatt och mat har hon också fått i sig. Nu är det bara medicinen som ska ner och det blir vanskligare, ty hon har gömt sig under sängen. Jag tror hon hörde oss prata om det...

Det känns inte rätt att skrämma fram henne ifall hon skulle fastna med tratten och sängen är för låg för att någon av oss ska kunna åla sig in till henne. Hon är förhoppningsvis snart lite hungrig, då får mannen fånga in henne innan hon smiter ner. Jag bestämde att badrummet är lämpligaste platsen för omskötsel och medicinering, nämligen. 

Med detta sagt så förstår du att jag inte tänker göra mycket idag. Slökokar'n gör mesta jobbet och jag ska läsa ännu en Harry Bosch-bok. Jag är väldigt förtjust i just den karaktären som Michael Connelly skapat och jag läser dem i kronologisk ordning förstås. När Harry är slut får jag beta av de andra böckerna han har skrivit. 

Det har tillkommit nya intressanta böcker alldeles nyligen och ombyte förnöjer ju, som bekant. Vad sägs om dessa, till exempel?

Bob Dylan är ingen favorit hos mig, för jag tycker inte om hans röst. Låtarna och texterna är alltid bättre med andra artister. Ja, jag är kategorisk och måhända orättvis, men den mannens gnälliga röst gör mig nästan förbannad. Likväl ska det bli roligt att läsa bakgrunden till hans låtar och få lite större förståelse för, i mitt tycke, ibland lite obegripliga texter. 

Boken om och av Bruce Springsteen sträckläste mannen under två dagar, så den bör ju vara bra. Han har heller aldrig varit en jättefavorit, The Boss alltså, men jag gillar hans röst mycket mer än Dylans, trots att han långt ifrån är någon skönsjungande figur. Vilket han är högst medveten om själv och tydligen påpekar i boken, enligt mannen. 

Det ska bli spännande att läsa hans historia, det lär finnas mycket mörker och depression i hans liv, men också en hel del roliga berättelser och situationer, för mannen fnissade ganska ofta. Jag ska kanske avsluta detta inlägg och Bosch, så jag kan börja med Springsteen redan idag. Dylans bok är en sådan man snarare bläddrar i då och då, tegelstenen är knappast lämplig för sträckläsning. Tror jag. 

Ha en fin onsdag och ta hand om dig och din omgivning på bästa sätt!