064.
Färdigkalasat på ett tag nu, tror jag. Vi har haft turen att vara med på två kalas i helgen och idag blir det ishockey för hela slanten. När jag kom hem efter att ha hämtat bilen som fick övernatta uppe på höjden och tankat den, samt hämtat kattmat stod det redan 3-0 till Sverige. Nu leder de med 6-0. Tycker nästan lite synd om österrikarna.
Igår hämtade vi lax och den ska tillagas i stekpanna med ramslökshollandaise och eventuellt potatisrosor som tillbehör. Det beror på hur kreativ jag känner mig när det närmar sig matdags igen. Vi åt ägg och bacon till frunch, vilket är det vanliga när båda är lediga på helgen. Ingen av oss är smörgåsmänniskor och ingen vill ha mat för tidigt.
Arbetskläderna är klara för torkställningen, jag ska bara... Det är inte mycket som är så tråkigt som att hänga tvätt. Jo, att stryka den. (Så det gör jag bara i nödfall.) Måste ju skriva klart detta inlägg och se Tre Kronor styra in ett par, tre mål till. Jämföra olika recept på hollandaisen och skapa ett eget är mycket roligare än att ta hand om tvätt.
Livet är fullt av trista sysslor, men när de väl är gjorda blir åtminstone jag ganska nöjd och tillfreds. Tills nästa gång det är dags, för man gör ju aldrig annat... Eller hur är det nu? Nja, tvätta två dagar per vecka är väl inte så farligt i alla fall? Vi är ju bara två vuxna i hushållet och gör inte av med så mycket. Det finns ju klädrullar med klister att avlägsna kattpäls med.
Jag har ett knep som får katterna att lämna mig ifred när jag lagar mat. Jag öppnar altandörren och tar sedan fram själva snabeln på draken och ställer den i hallen. Sviiiisch, där försvann de ut, ja! Stänger dörren och sedan händer det att jag tar fram resterande kroppsdel och faktiskt rastar snabeldraken, innan jag skalar räkorna, tar hand om fisken eller annat godis.
Det är väl det enda övertaget vi hunsade kattmänniskor har. I allt övrigt är det de som bestämmer. Vi har skapat en bra terrorbalans, som funkar för alla. När tvåbeningarna förlupit hemmet använder de små fyrbenta understundom köksbordet att spana ut från, men icke när de är hemma. Inte särskilt ofta i alla fall och då räcker det med ett "nej" för att de ska veta att det den nya ordningen som gäller.
Tänk om fler kunde lära sig, lika lätt som katter, att nej är ett nej...
Nu ska jag ta hand om tvätten, matchen är slut och mannen ska rasta gräsklipparen. Sånt befattar jag mig helst inte med, men det är av hälsoskäl.
Ha en fin söndag och var rädd om dig!
;-)
SvaraRadera