Snacka går ju. #blogg100 #bloggswe

065.
Oj, vad tiden går fort ibland. Idag gjorde mannen sin sista "riktiga" arbetsdag för det företag som varit hans arbetsgivare i sexton år. Tre månaders uppsägningstid kändes kanske lite för mycket, men tja... I morgon blir han avtackad på plats i den jättestora staden. De har ännu inte en aning om vad eller vem de förlorar. Jo, hans kollegor på orderbordet vet förstås, men inte cheferna och VD.

Själv gjorde jag första dagen på länge i Floda. Det är verkligen roligt att vara med där igen och det ska bli riktigt kul när ombygget är klart. Det är mycket trångt där, men redan idag anar jag hur bra det blir. När hantverkarna kom igång ordentligt gick det undan och på ritningen ser allt väldigt bra ut. Vilken tur för mig att jag är bokad där såpass mycket i sommar, det kommer gå som en dans!

Mannen lagade mat idag, det blev en korvgryta som var jättegod och räcker till två lunchlådor tillsammans med pastan som blev över. Jag vet inte vad jag ska hitta på till mig själv imorgon. Eftersom vi är allätare båda två, finns det inget som jag "ska passa på" att äta, bara för att mannen inte är hemma. Troligen blir det en macka med den sista rökta laxen, ägg och majonnäs.

För övrigt är jag förundrad över att jag har fått sex bett av något eländigt fä. (Nej, det är inte en särskrivning och mannen är inget fä.) Två stycken kliande bett fick jag för några dagar sedan på utsidan av höger ben strax ovanför knäet. Till min stora förvåning har jag idag ytterligare fyra bett, parvis och dessutom strax nedanför rumpan på båda "läggen". Jag byter alltid kläder när jag kommer hem, för att inte få katthår på dem och i samma stund började det klia.

Om jag inte gått på allergimedicin redan, hade det blivit helt olidligt, det kan jag lova. Nu undrar jag om jag har ohyra i bilen, som är nystädad eller om någon rörde upp ett bo med blodtörstiga löss under dagen; eller om två lika snabba loppor kilade uppför mina ben, de få stegen jag tog utomhus från bilen till köket. Vanligtvis klär jag inte av mig i köket, men jag tänkte väl spara tid...

Prata med mannen och bli civil samtidigt, liksom. Jo, det är mycket prat här hemma, det är mycket som hänt, händer och ska hända. Det gäller att hålla igång gångjärnen och örongångarna, annars går man i stå parvis. Nu har jag gått i mål med detta inlägg och går till sängs. Natti!