Tentakler. #blogg100 #bloggswe

090.
Nästan lika förvirrad på vägen hem från jobbet idag. Min kära M frågade om jag hade med mig allt, eftersom jag åkte ifrån mina papper sist gång jag var där. Jajamän, sa jag tvärsäkert. På hemvägen blev jag ändå osäker när jag inte kände min almanacka i handväskan, när jag letade efter något annat. Visst ja, jag la den i påsen med rocken. Neeeej, jag hittade den inte när jag trevade.

Inte förrän jag stannat för att handla och klämt igenom hela påsen noga, kunde jag andas ut. Jag hade rätt från början, allt var med hem. Däremot glömde jag att köpa ny mascara, som jag hade tänkt...
Glömde kolla handlarlistan och missade ingefäran när jag handlade. Listan låg ändå i almanackan. Tror jag ska lägga mig väldigt tidigt ikväll, det känns som en bra idé.

Dessutom ska jag vara barnvakt i morgon och det är inte vem som helst utan den ojämförlige Bob, vilket kräver en skarp hjärna då gossebarnet är sylvass. Jag vet redan nu att det kommer bli oförglömligt. Den ömma modern kommer att äta med oss innan hon måste sova och jobba. Synd att mannen missar detta, men om jag inte gör bort mig fullkomligt, kanske det blir fler gånger...

Mitt kök ser bedrövligt ut, jag måste ta hand om det om jag inte ska få fullständigt psykbryt lagom till frukost imorgon. Katternas alltså. Det är det värsta jag vet, att komma ner till ett kök som är stökigt. Då får jag nästan huvudvärk. Vilket jag sällan har och det är tur för jag blir lite kinkig då. Ont i axel och andra ställen är sånt jag vant mig vid och tänker knappt på det längre, det är stor skillnad.

Maten var synnerligen snabblagad, men många prylar använde jag och eftersom min köksassistent och man inte är hemma måste jag fixa det själv. Måtte han komma hem snart! Det är som jag sagt tidigare lite torftigt utbyte när man konverserar katterna och meningslöst att prata med mig själv.
Jag tittar på "Let's Dance" och bloggar, det är också att kommunicera, eller hur?

Hur maten blev? Jo tack, alldeles utmärkt! Såhär såg det ut och det är lite svårt att skilja på bläckfisken och nudlarna, men det bjuder jag på.

Gott var det i alla fall och katten Compiz kommunicerade tydligt att han höll med, både muntligen och handgripligen. Eller ja, tassligen snarare. En dålig vana han har är att sätta klorna i låret om man inte "självmant" ger honom en smakbit. Dock förstår han ett klart och tydligt rutet nej, så småningom.. Det är tydligen svårare att lära honom än att låta bli systers matskål.

Ha en fin kväll och sov gott!