Närvaro. #blogg100 #bloggswe

082.
Var tvungen att läsa vad jag skrivit innan jag på påbörjar detta inlägg. Är helt snurrig i mössan, eller "knäck i kolan", alternativt "blask i melonen" som min morfar hade beskrivit det. Jobbade 14-22 igår och det var så hysteriskt mycket att göra att jag inte hann med mer än kanske fem backar mellan kunderna. Den som tror det är osvettigt att jobba på apotek, har fel.

Vissa apotek är i och för sig kylskåpskalla, så då är det verkligen en fördel att springa runt som ett skållat troll, men ett normaltempererat apotek och ensam i egenvården, då blir man överhettad och närapå skållad på riktigt. Vattenflaska är icke tillåten i kunders närvaro, så risken är att man blir uttorkad innan dagen är slut, dessutom.

Eftersom jag är "timmis" så är det ingen som bryr sig nämnvärt om arbetsregler. Därför började jag arbetsdagen redan klockan nio idag. Eller snarare kvart över, för även om jag min vana trogen, startar i god tid så ville makterna inte att jag skulle få en smakstart idag. Det tog mig en halvtimme att ta mig genom stan och resten av resan tog en kvart. Knappt.

Kampanj och prislappar fram till lunch, därefter lagerplatser och hållbarhet. Ingen drift för mig, var det sagt, men det blir sällan som man tänker sig. Bokad imorgon på annan plats igen då och arbetstiden alldeles nyss ändrad från 9-17 till 8-17. Klart man ställer upp, eller låter jag mig bara utnyttjas? Låt oss säga såhär, alla tjänar på det, för tillfället...

Jag visste inte riktigt var jag hade mannen när jag slutade idag, så jag ringde upp honom. Han var på Willy's och fixade middagsmaten. Inte hade jag räknat med att han hade kommit hem från de djupa Smålandsskogarna redan och råddade middag, så jag blev jätteglad! Förutom det är jag glad för att mannen känner att han har lite luft under vingarna och att kunderna är positiva.

Ringde ett annat samtal efter hemkomst och det var synnerligen trevligt att prata med min förste svärfar en stund. Han har gått igenom en större operation för en tid sedan och jag ville veta hur det var med honom. Läget är under kontroll, fast det innebär ju förstås att han måste lägga band på sig, vilket inte är hans bästa gren. Nästa gång jag är hemma ska jag hälsa på och krama om honom.

Vilket osökt får mig att tänka på min andre svärfar, som jag också tycker väldigt mycket om. Nu blir det nödvändigt att höra av sig till honom med. Min tredje svärfar har jag tyvärr aldrig träffat, men jag vet att han håller ett öga på oss, eller mig kanske. Fast jag vet att vi hade trivts ihop och ja, han har kollat upp mig. I början, men inte lika ofta nu, så jag är nog godkänd.

Läggdags snart om jag ska orka upp i morgon. Pastan med vitlök, persilja, prosciutto och äggula la sig som bomull i magen och jag är behagligt mätt, men obehagligt trött. Imorgon ska jag laga fisk, för att det är så gott och för att det var länge sen. Den snabbgravade laxen sist var en himmelsk upplevelse och ska snart göras om, dock med annan smaksättare än flädersaft och citron.

Sov gott och ta hand om dig, samt krama varandra i trafiken!