Mannen välkomnade mig hem efter jobbet med en härlig drajja. Han tycker jag är värd den, dessutom tycker han lite synd om sig själv, som får vara ensam hemma och ha det långtråkigt utan mig...
Jag har haft att göra idag, vill jag lova! Visst, första timmen var väldigt lugn, men sen vågade kunderna sig ut efter att Egon dragit vidare efter gårdagens härjningar.
Mat får jag också, förstås. Det blir spaghetti och köttfärssås, min favoritmat! Först ville jag bara göra min rapport till F-kassan, eftersom det nu är de som ska skicka pengar till mig, när A-kassan är förbrukad och passé. Att fixa saker på nätet tycker ju de flesta myndigheter är bra, så döm om min förvåning när jag inte kunde redovisa arbetade dagar via "Mina sidor".
Pappersförsäkran är ifylld, med en stilla undran över denna brist bifogad. Jag ska inte göra mer idag än att äta, duscha, blänga på dumburken och sova. I morgon vet jag inte när jag slutar, det ska jag och kollegan komma överens om. Det betyder att mannen får fixa maten igen, åtminstone om det blir så sent som 18, vilket jag gissar på. Jag vet att jag börjar klockan 10, i alla fall.
Idag har jag haft tankarna hos min kära L, som jag vet har en extremt jobbig dag. En bilolycka ryckte bort hennes son för ett år sedan och chocken var monumental då och saknaden är fortfarande enorm, förstås. Ingen ska behöva överleva sina barn, det är min bestämda uppfattning. Alla föräldrar ska gå vidare först och slippa denna hemska upplevelse.
Tänk på hur skört livet är och ta det lugnt i trafiken, kör försiktigt och inse att det är bättre att bli lite försenad än att du inte kommer fram alls. Hur djur beter sig kan aldrig förutses, inte heller andra människor. Ha reflexer och dra propparna ur öronen när du är ute och går, framför allt i mörker.
Var rädd om dig och andra, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar