Powered By Blogger

lördag 3 januari 2015

Silverpenningar. #bloggswe

Var kan jag ha lagt min plånbok? I den ligger nämligen Volvo-kortet, vilket fungerar som betalningsmedel i parkeringsautomaten. Åtminstone finns den loggan på apparaten, liksom St1-loggan. Jag fick länsa myntskålen på hallbyrån (siklerna lämnade jag), visste att jag hade en femma i Lumber Jack- jackan, samt en i bilen. Dessutom åtta kronor i handväskan.

Jag tänkte att taxan var fem kronor i timmen och klarar mig med dryga 25 spänn idag, men hade givetvis fel, vilket jag borde ha vetat om jag tänkt efter lite mer. Göteborgs Stad pungslår glatt alla som måste tillbringa tid på sjukhus, oavsett om de är halta och lytta eller samariter. Alltså räckte mina mynt bara till strax efter 13. La min lapp i rutan och bad till högre makter.

Och si, saliga äro de gudfruktiga, ty jag slapp Lisas lapp även denna lyckans dag! Jag vågar nog inte utmana ödet fler gånger dock. Det är ju själve den att det är så snålt med parkeringstillstånd, för jag kommer att jobba där ett antal dagar framöver. Säg nu inte att jag ska åka kommunalt, för det tar 68 minuter och ett byte, alternativt 57 minuter och tre byten. (!?) Bilen tar 15 minuter. Nåja, 20 då...

Apropå att åka buss, så ska vi göra det ikväll. Till Bar Kom, där vännen 7-son ska spela. Det verkar komma några groupisar till, så det blir gräff. Det gillar vi! Ju fler, desto bättre.
Först ska vi få nåt i magen bara. Det blir en kylskåpsrensning på grund av ett smärre missförstånd i kommunikationen. Lammrevben och risotto funkar ju. Korrrv finns det med om vi inte blir mätta.

I morgon är jag ledig, det ska bli skönt! Snurrig i huvudet efter dessa intensiva dagar, då jag har ett annat apoteks rutiner och "gömställen" i färskare minne. Ibland känner man sig dum, när man är tvärsäker på var en vara finns och får hjälp av en kollega, som fattat att man är ute och cyklar. Men "saliga äro de korkade, ty de skola flyta när floden kommer"...

Ha en skön och trevlig lördag nu och tänk på vilodagen så du helgar den. Armen, som Håkan Bråkan sa...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar