Poff. #bloggswe

Idag var det såhär 9 to 5, förutom att chefen inte ställde till det för mig, snarare tvärtom. När klockan var tjugo över elva, tyckte jag det var dags för frukost eller "10:an" och eftersom ingen kassapersonal skulle komma före 15 och min kollega kl 14, fick jag säga till. Hade ju räknat ut att lunchen inte blir av förrän vi var två på golvet och jag började "ha otur när jag tänkte", så det var hög tid att be om avlösning. Chefen höll ställningarna under tiden.

Jag har fått så många glada tillrop under dagen, det värmer otroligt mycket! Mina kollegor är de bästa och jag får hjälp när jag behöver det; tips som underlättar, när jag inte vet hur jag lättast löser ett problem och härliga, om än korta, samtal i pausrummet där man andas ut och kan tillåta sig vara privat och uppriktig. Jag tycker väldigt mycket om alla mina kollegor, även om jag inte har pratat jättemycket med någon av dem än. 

När jag sa "poff" till mannen idag, vilket betyder att "nu åker jag hem", hade jag väntat mig att han var hemma vid min ankomst. Så var dock icke fallet. Han ägnade lunchrasten åt att skotta, vilket ju var smart, "ejenklien". Det blir ju så mycket bättre och lättare att ta sig in och ut från våra respektive parkeringsplatser. Så han handlade det vi missade igår.

Apropå parkeringsplatser så ha min eminenta chef tagit kontakt med "någon som har lite att säga till om" när det gäller personalens möjligheter att få subventionerad plats. Minst 50 pix om dagen är det som gäller om man inte får en glugg i backen mitt emot och att spara nu är största prioritet. Eller såklart en personalparkering, vilket verkar vara svårare än en plats på Fiskekrogen...

Mycket att avhandla idag så jag är sen med inlägget, men hoppas du haft en bra dag och att morgondagen blir ännu bättre. Sov gott, eller god morgon.