R2D2.

Ledig igen, så här ska städas och fejas! Måste bara skriva ett inlägg först och sedan ska jag laga mat...
Så jag tycker nog att vi tar tag i städningen imorgon, istället. Jag har ju faktiskt ledigt och trots det laddat tvättmaskinen och hängt upp tvätten. Dessutom skurade jag badrummet igår, efter jobbet. Man ska inte slita ut sig i onödan.

Mannen behöver klippas också, så det kan definitivt inte dammsugas före det är gjort. Och eftersom vi varit på besök hos mannens personlige bankman har det ringt i hans jobbtelefon flera gånger, så nu sitter mobilen fastklistrad vid örat. Det är ju runt öronen det är störst behov av tuktning och asymmetrisk klippning ska vi nog inte ge oss in på i detta fallet.

Jag är jätteduktig på att skjuta upp tråkiga saker. Varför hålla på med sådant när det finns roliga saker att göra, eller att göra ingentingen? Nog för att även jag kan känna en viss tillfredsställelse i att befrias från dammråttor och katthår, men roligt kommer det aldrig någonsin att kännas. Tyvärr! Jag önskar verkligen att vi hade råd att leja bort städningen, så kom igen nu, Lottovinsten!

Om vi inte hade så mycket möbler och annat på golven hade jag gladeligen skaffat en robotdammsugare. Undrar vad katterna hade tyckt om en sådan? De är livrädda för snabeldraken och det räcker att ställa ut själva munstycket i hallen, så springer de nästan genom altandörren. Fast Mayzan sover ofta i en puff som jag lagt i en förvaringskorg strax intill dammsugaren på övervåningen, vilket känns helt ologiskt, men vad vet jag om hur katter resonerar?

Jag ska försöka koncentrera mig på att hitta på något gott att göra med havskatten vi fångade i fredags istället. Det sortens "katt" förstår jag mig bättre på, även om det är en fisk, egentligen. Den stora frågan är om jag ska använda vår nya älsklingsapparat igen och ånga på?

Mannen gjorde en jättegod fläskgryta igår, så Multin har bara fått vila en dag sedan vi fick den. Pizzorna i söndags krävde annan tillagning, men jag tror minsann att jag vid tillfälle ska prova att baka vanligt bröd i den. Kanske redan imorgon? Då blir det nog en paj nämligen, vilken också kräver traditionell tillagning i ugn. Kyckling och julskinka blir det i fyllningen i så fall.

Kyckling, kronärtskocka och oliver var det på min pizza, mannen valde salami. 

Rester är alltid bra att ha, men ibland kan de bli för många och tar för mycket plats i frysen, därför blir det frystömning då och då, när lunchlådorna riskerar att inte få plats längre. Äsch, nu blev jag hungrig igen, så jag ska nog ta tag i middagsplanerna och hoppas på att jag och R2D2 och jag lyckas lika bra eller bättre som i fredags.

Ha en fin tisdag och var rädd om dig!

Extatisk.

Såg på film igår kväll och kom givetvis inte i säng i tid, så idag är vi trötta. Men jag har hunnit skriva klart årsredovisningen, koka tomatsås, starta två svampodlingar, hämta salami, kuvert och jäst, samt postat redovisningen, fikat (!) och satt en pizzadeg ändå. Det var svamphusen som var mannens överraskning, vilken jag nämnde i förra inlägget, och de kom redan i fredags.

Så förutom en hink med champinjoner, som står och växer till sig på toaletten, har vi nu ett hus med blivande gul ostronskivling och ett med kungsmussling. De vill ha ljus så de står än så länge på köksbordet. Gå in på Svamphuset och kika om du är nyfiken eller sugen på en egen svampodling. Jag är så spänd på hur det ska gå med detta och om vi kan starta en odling utomhus så småningom.

Det är också väldigt spännande och roligt att utforska Multi Cookerns alla funktioner! I fredags bestämde vi oss för att det skulle ätas fisk, enligt vår tradition. Det vill säga, de fredagar jag är ledig, för mannen känner sig inte säker på att tillaga fisk. I framtiden kan det dock bli nödvändigt att han övar för att bli det, alternativt får lördag bli fiskdag, emedan jag förmodligen ska jobba heltid.

Vi åkte hursomhelst till Delikatesshörnan i Sisjön, vilken jag kallar "Fiskhörnan", för att hitta en lämplig middagsfångst. Turen var på vår sida och vi halade in en fin skrei och havskatt. Den sistnämnda hamnade i frysen för senare behov, medan skreien fick tjäna som testpilot i den nya pottan. Ångfunktionen får med beröm godkänt och ska användas flitigt!

Hackad färsk ingefära på ca 4 cm blandades med en hackad vitlöksklyfta, en hackad chili och skalet från en lime. En bankad citrongrässtjälk ligger också på fisken. 
Saften av limen hälldes över, tillsammans med 2 msk japansk soya. Pak choi runtom och sedan packades allt in för att ångas i ca en kvart. 

Igår provade jag att grilla en hel kyckling och det blev mycket bättre än förväntat, även om krispigheten givetvis inte går att få i ett slutet kärl med kondens. Fast fördelen är ju att man inte stänker ner en hel ugn.

Mesfågel?

Kycklingen fylldes med hemmaskördad champinjon, vitlök och lök, Nästa gång ska jag peta in en kryddblandning under skinnet, för det blev lite tamt denna gång, i och med att skinnet inte blir särskilt mysigt att sleva in i munnen. Vi lär så länge vi lever och det går säkert att skapa nya roliga rätter med hjälp av denna apparat, det gäller bara att våga prova och vidareutveckla recepten.

Imorgon ska mannen laga en fläskgryta i den. Tänk så praktiskt att kunna bryna köttet innan slökokarfunktionen tar över tillagningen! Sparar både disk och stänk i köket, det är ju en stor fördel. Jag vet inte vad vi ska äta resten av veckan, men jag är ganska säker på att Multipottan ska få jobba ordentligt. Jag var såld redan innan den kom till oss, nu är jag extatisk!

Men idag får den alltså vila, för den klarar nog inte att göra en pizza. Fast helt säker är jag inte. En inbakad sådan kanske skulle kunna fungera? Jag är emellertid inte så förtjust i inbakade varianter, jag vill ha en öppen pizza med tunn botten och så lite skalkar som möjligt. Det är likadant som med paj, det är fyllningen man vill åt. Åtminstone jag...

Det finns diverse fyllningsmaterial att välja på. Kyckling från igår, salami, ostar, kronärtskockor, oliver, champinjoner och tomatsåsen, förstås. Den som vill kan få paprika, lök, picklad lök och kapris också. Nu rinner snålvattnet till, så jag går nog ut i köket och kavlar ut degen.

Ha en skön söndag och en fin kommande vecka!

 

Rosen.

Vad jag är glad att det är fredag! Det har varit några ordentligt arbetsamma dagar på jobbet och sömnen har inte varit den bästa. Väckarklockan Mayzan signalerar revelj en timme innan mobilen är tänkt att väcka mig ur min skönhetssömn. Hon är inte gärna ute på dagarna längre, efter slagsmålet med elake Måns eller om det var någon annan strykarkatt, så hon sover alldeles för mycket på fel tid.

Dessutom är jag strålande glad för att mannen och jag fick en så makalöst fin nyttoleksak av en kär vän igår. Jag har ju pratat mig varm för slökokare och Crock pot, för att mannen hade en i sin ägo redan när vi träffades, och för att vår gode vän verkligen inspirerat till att använda den genom att dela spännande recept. Vi har sparat mycket tid och pengar på slökokar'n, kan jag lova.

Nu har vi även begåvats med en Multi Cooker. Den kan allt! Steka, ångkoka, baka och självklart fortfarande slökoka. Vännen var i behov av någon att bolla idéer och erfarenheter med, så han beställde helt sonika en sådan till oss. Mannen och jag tycker givetvis att det är en överdådig present, men vi får försöka hitta på något sätt att förtjäna den i efterhand.

Det lustiga är att mannen fick en avi från Posten häromdagen och misstänkte att vännen skickat ytterligare en kokbok till oss. Du förstår hans förvåning när personalen på utlämningsstället kommer ut med ett gigantiskt paket och så ramlade polletten ner. Jag var på jobbet och hade inte en aning om vad som försiggick, förrän mannen i ett meddelande under min fikarast kallade vännen för stolle...

Idag har jag ett stort problem. Jag kan inte komma på vad jag, eller Multi Cooker'n, ska tillaga. Ve och fasa! Det är ju fredag och därmed fiskdag, så varför inte ångkoka fisk då? Å andra sidan vore det jätteroligt att steka en hel kyckling i den. Eller göra kladdiga revben, eller att grilla grönsaker. Det gäller att hitta på hur man kan få en hel middag tillagad samtidigt i den så småningom, förstås.

Mannen har lagat mat på traditionellt vis dessa mina arbetsdagar och det har smakat fantastiskt som vanligt.

Detta är fläskkotletten med en ljuvlig sås från igår. Men jag har även fått spaghetti och köttfärssås och korrv med råstekt potatis de andra dagarna. Mums, alltihop!

Jag fick bubbel i glaset när jag kom hem igår. Mannen är omåttligt stolt över att jag förärats Kungsmässans "Dagens ros", och tyckte att det skulle firas ståndsmässigt. Självklart är jag också stolt och jätteglad för utnämningen, för det vet ju alla hur roligt det är att få beröm. Jag är inte säker på vem det är som tagit sig tid att skriva till Centerledningen, men jag har mina aningar...

Chefen var alldeles till sig över detta och har frågat varje dag sedan i tisdags om de kommit och fotograferat mig ännu, vilket de inte har. För min del räcker det fint att bli omnämnd, någon bild behövs inte. Jag är inte särskilt god vän med kameror, nämligen. Jag känner mig obekväm och stelnar till när någon riktar linsen åt mitt håll och resultatet blir således därefter.

Nu tänker jag avsluta detta inlägg och lägga pannan i veck över matplaneringen, samt försöka klura ut vad mannen har för hemligheter och överraskning i beredskap för mig nästa vecka. Spänningen är olidlig, för jag har verkligen inte en susning om vad det kan vara.

Ha en fin fredag och ge någon en komplimang, delad glädje är som du vet dubbel glädje!

PS. Och tack så väldigt mycket för presenten igen, du vet vem du är!

Osmart.

Härliga måndag! I alla fall varannan vecka är måndag en favoritdag för då har jag sovmorgon och ledigt. Då får jag kaffe på sängen av mannen och så läser jag tidningen i lugn och ro. Sedan rapporterar jag till a-kassan och tar itu med tvätten. En tur till affären brukar också vara nödvändig, men jag försöker att ta det så lugnt jag kan och ladda för tre jobbdagar till.

Mannen och jag har hittat en ny serie att följa på Netflix, nämligen Designated Survivor med Kiefer Sutherland. Problemet är att vi fastnar i vinkelvolten och säger "bara en till", när vi egentligen borde gå och lägga oss. Nå, en väckarklocka (Mayzan) går igång på morgonen, vare sig man vill eller inte. Och mannens arbetstelefon fungerar ju effektivt om hon mot förmodan ger upp och somnar om.

Eftersom jag jobbat hela helgen har mannen stått för maten och då vill jag ta hand om den detaljen idag. Det blir leverstuvning för det fanns ett paket med kycklinglever kvar i frysen och så är det ju så gott! Snabblagat och billigt också. Jag vet inte om mannen har några planer för de kommande dagarna, men vi kan hjälpas åt med matlistan innan jag, eller vi, handlar.

Helgmaten gick inte av för hackor, vill jag lova! Vad sägs om risotto med salsiccia på fredag?

Entrecôte med potatisgratäng på lördag?

Och klassisk söndagsstek av karré på söndag?

Det var hur gott som helst alltihop och så underbart det är att få maten serverad när man kommer hem och är jättetrött och hungrig som en varg. Jag är så tacksam för att mannen är en så bra kock och tar hand om mig, det är sådär lagom roligt att laga maten själv efter 8-10 timmar på språng. Det känns fint att bli omhändertagen och ompysslad, samt få njuta av någon annans matkreationer emellanåt.

Ombyte förnöjer, som du vet. Ombytliga personer är däremot inte så förnöjsamt att drabbas av. När det sägs en sak ena dagen och en helt annan nästa. Eller när de säger en sak, men gör en helt annan och själv står man frågande och undrar vad som gäller en själv. Det spelar ingen roll om det är hemma eller på jobbet, man blir helt utmattad av att inte veta hur man ska förhålla sig.

I alla fall blir jag det. Och jag ska ju ändå föreställa vuxen. Tänk hur det är för barn och ungdomar som inte är lika flexibla och säkra på sig själva. Det är självklart förvirrande när reglerna som påstås gälla hela tiden ändrar innehåll och innebörd. Jag har själv uppfostrat tre barn, varav ett har autism, och man kan inte göra undantag för att man är trött eller ur gängorna själv.

Nästan dagligen ser och hör jag barn tjata sig till godis och annat. De får belöningar innan de uppfyllt villkoren för dem, eller bestämmer villkoren själva. Föräldrar idag verkar ha slutat uppfostra sina barn, de är kompisar istället. Jag är av den meningen att man blir kompis med sina barn när de är vuxna och har lämnat hemmet. Eller åtminstone bidrar till hushållet på något praktiskt sätt.

Numera är det ju nästan omöjligt att hitta boende som ungdomarna har råd med, ens om de har en egen inkomst. Har de inte det, är det enbart sysslorna i hushållet de kan hjälpa till med. Inte ens det verkar föräldrarna kräva av sina barn och jag undrar ju när dessa unga vuxna någonsin ska lära sig hur en tvättmaskin fungerar eller hur man måste kompromissa i en familj eller ett förhållande.

Följer barnen aldrig med och handlar lär de sig inte vad saker och ting verkligen kostar, utan fortsätter tro att juicen, mjölken och brödet är gratis. Att duschtvålen har ett literpris på flera hundra kronor och att halvfabrikat är dyrt vet inte många. Kranvatten är billigt och av utmärkt kvalitet och kan med fördel drickas, inte bara duschas i i timmar, vilket däremot blir kostsamt för hushållet...

Många ungdomar som jag möter på mitt jobb är ytterst prismedvetna, medan andra struntar fullständigt i priset, så länge det står ett visst namn eller märke på produkterna. Handkräm i tre pyttesmå tuber som kostar 200 kronor "ska" man ha, för att få respekt eller status. Schampo, balsam och stylingprodukter med literpriser över 1000 kronor "måste" de ha, för det har en bloggare sagt.

Visst, jag är bloggare och menar att alla behöver en slökokare, men jag tjänar inga pengar på det. Vilket kanske bevisar att jag inte är tillräckligt smart. Jag har inga annonser eller påstår att ett visst fabrikat är bättre än ett annat, men det är så jag vill ha det. Var och en som blir nyfiken får leta reda på det som passar just sitt hushåll, plånbok och behov.

Nu ska jag fråga mannen om han vill följa med och hämta förnödenheter, så han kan laga mat till mig de närmaste dagarna...
Ha en mysig måndag och en toppenvecka!

Väckarklocka.

Jag förstår inte var tiden tar vägen, den rinner iväg så snabbt. Jobbade i måndags, men har varit ledig sen dess. Vad har jag gjort? Inte en aning. Samma gamla vanliga som jag alltid gör när jag är ledig. Hämtat mat, tvättat, lagat mat, vikt tvätt, fyllt diskmaskin, tömt densamma och så har jag läst ut Bruce Springsteens bok.

En bok som jag för övrigt fann mycket läsvärd. Roande, oroande, sorglig och väldigt intressant på många sätt och vis. Jag fick veta en massa som jag inte hade en aning om, jag har lyssnat på låtar som jag inte visste vad de egentligen handlade om och lärt mig ett och annat. Jag kan inte annat än beundra honom, för allt slit, all envishet, all humor och all tjurskallighet.

Min respekt för honom som låtskrivare, artist och människa har ökat. Man kan inte annat än beundra honom för att ha dragit runt hela cirkusen och med vilken energi han och hela E Street Band har underhållit miljoner och åter miljoner människor under så många år. Själv var jag helt utmattad efter konserten i somras...

Utmattad var jag också idag när väckarklockorna gick igång. Först Mayzan klockan sju, vad det nu skulle vara bra för, när jag hade ställt mobilen på kvart i åtta. Sömnen var inte den bästa inatt, jag blev tvungen att möblera om mannen och tala hårt till honom. Men förhoppningsvis kommer detta med snarkningen att snart vara ett minne blott.

I maj ska mannen få en apparat åtminstone för en utredningsperiod. Blir den inte permanent hans, så ska jag konstruera en kombinerad tvångströja och mask, eller så får jag sova i ett annat rum. Hellre det än att vi blir ovänner på riktigt. Inte för att vi skulle bli ovänner för något man(nen) inte kan rå för, det vore ju orättvist...

Det är så tragiskt när ett förhållande slutar i ovänskap och en oförmåga/ovilja att samarbeta för allas bästa. Jag har sett det på nära håll och det drabbar nästan uteslutande en tredje part, som är helt oskyldig dessutom. Jag har varit spion och spejare för en klasskompis familjs räkning, medlat mellan stridande part(n)er(s), lirkat, tagit i med tång för att dra ut sanningen och trippat på tå.

Allt för att ingen annan än jag själv skulle bli lidande. Om jag lyckades? Nej, inte alltid, men jag har lärt mig att sätta ner foten när jag blir utsatt för orättvisor, jag har reparerat några relationer i efterhand, tiger och lider inte i stillhet tills jag knäcker mig själv och försöker vara en god vän och medmänniska.

Det är inte lätt att vara människa; det stressas på jobbet, man ska hinna städa och piffa till hemmet på sin fritid, det ska tränas, umgås, vara snygg och rolig och så ska man förverkliga sig själv och sina drömmar. Resa och upptäcka nya kulturer, eller gamla. Leva sunt och nyttigt, yoga och ha tid för vänner, familj, släkt och sin hobby.

Jojo, man är glad om middagen kommer på bordet i rimlig tid, har någotsånär rena kläder, kammat hår och inte vadar i damm. Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete, tänker jag och säger till mannen att dammsuga när jag åker och handlar. Det funkar bättre. Samarbete och kompromisser är nödvändiga i alla relationer, varför ska det vara så svårt att förstå?

Idag blir det blodpudding och stekt fläsk till middag. Simpelt, billigt och gott. Igår gjorde slökokar'n en laddning köttfärssås, men vi blev bjudna på mat hos fina vännen M som fyllde år, så det mesta åkte in i frysen. I tisdags gjorde jag burgare av halva öringen från i söndags.

Det var inte alls dumt, lyckades redan i första försöket. Picklad rödlök och en "dressing" på philadelphiaost, grekisk yoghurt, limecest och citronsaft, samt sallad och tomat finns där mellan bröden också. Friterad potatis och palsternacka därtill.

Mannen bjöd på kycklingben dagen dessförinnan. "Hot legs" med ris, sallad och smörstekt shiitake.

Det var precis vad jag behövde efter jobbet! Vad jag får de närmaste dagarna har jag inte en aning om, men jag litar på att mannen hittar på något av det som finns i den, återigen, välfyllda frysen.

Ha en fin kväll och helg, vårda dina relationer, men låt dig inte trampas på!

Raggare.

Vi skulle ha en TV-kväll igår, märk väl, helt Melodifestivalbefriad för sådant har vi slutat med för länge sedan. Planen var att se sista avsnittet av Homeland på Netflix och sedan gå över till innevarande säsong på SVT Play. Men näe, där var de första redan bortplockade!? Det hade blivit väldigt tokigt att missa tre avsnitt, så det blev en film istället.

Mel Gibson är ju väldigt speciell, så ock igår i Conspiracy Theory. Jag hade väldigt stort nöje av den filmen och rekommenderar den om man vill ha lite lättsam underhållning någon gång. Idag verkar det bli soffhäng igen, vilket känns alldeles utmärkt. Jag har brottats med årsredovisningen som ska skickas till Bolagsverket, vilka enligt obekräftade källor, struntar i siffrorna, bara de kommer i tid.

Så jag undrar ju varför man är tvungen att göra det. Har någon ett svar på detta spörsmål är jag tacksam om jag får veta det. Är det något som får mig att bli obstinat, tjurig och gramse är det meningslösa sysslor och att göra saker som inte förbättrar, utvecklar eller underlättar ens vardag, oavsett om det är privat eller på jobbet.

Mannen upplever en stor frustration i sin jobbsituation. Bakbunden av ett partnerskap som inte på något sätt gynnar honom, snarare tvärtom. Ekonomiskt är det en katastrof, men hade kanske kunnat bli bättre om all den tid han lägger på att leta reda på saker till kunderna verkligen hade slutat med en order. Visst, ibland är det kanske kundens egen kund som drar sig ur affären, men knappast alltid.

Om partnern inte hade skalat bort värdet på beställningar till kund via sitt eget konto från mannens kommission, hade det också känts bättre. Marginalerna är ytterst små, vilka kanske eller kanske inte kan omförhandlas, men framför allt det är volymerna som behöver öka. Han behöver alltså få sina kunder att köpa fler saker, inte nödvändigtvis dyrare, men också oftare.

Kunderna i sin tur måste lära sig att det finns möjligheter nu, som inte funnits ens hos de etablerade i branschen tidigare och som dessutom drar in på det de haft på lager eller för beställning. Detta borde ju sätta mannen i en guldsits, men medelålders män har svårare än väntat för lära sig något nytt och annorlunda, hur bra det än är och hur stor nytta och förtjänst det än skulle ge dem själva...

Därför har vi en plan för att få kundernas kunder att efterfråga delar de förmodligen inte tror att de kan få tag på till sina gamla veteranbilar längre. Vi ska göra en filmpresentation av mannens verksamhet och där ska alla återförsäljare i Sverige finnas med. Omständigheter har gjort att vi ligger lite efter med detta, men förhoppningsvis är vi snart igång med filmen med en god väns hjälp.

Våren är i antågande och då brukar veteranbilsentusiasten eller lite vanvördigt, raggaren vädra morgonluft och vilja rusta upp sin bil och dra på Power Meet och andra träffar såsom Wheels & Wings. Då ska de veta att mannen kan se till att deras handlare och bilmekaniker kan få hem nästan vad som helst till ett rimligare pris och mycket snabbare än någon av hans konkurrenter kan...

Hörde jag en undran om vad vi ätit för mat i helgen? Tänkte väl det. Idag blev det ugnsbakad öring. Den fick gå i 125 grader till strax över 50 graders innertemperatur och vila sig medan potatisen pressades och sparrisen kokade klart. Vitvinssås (VVS har jag lärt mig att det heter på kockspråk) kändes som den enda rätta såsen till detta.

Igår blev det tunna revben med bulgurröra, men det trasslar så mycket med mina foton nu, så jag orkar inte bråka mer med bilder för tillfället.

Imorgon ska mannen laga något gott av kycklingben. Nej, vi är inte rädda för campylobacter, utan ser till att ha den sedvanliga kökshygienen och diska noga och njuta som vanligt av god och nyttig mat. Jag jobbar, men bara en dag, sedan är jag ledig i tre dagar till, det ska bli skönt!

Ha det gott och var rädd om dig!

Ormsyner.

Hänt i veckan:
I måndags hade jag kanske ett anfall av ögonmigrän. Kollade med lillasyster som har konstaterad sådan. Märkligt visuellt fenomen uppstod under en begränsad tid, sedan fick jag huvudvärk.
Tisdag-torsdag, jobb, jobb och åter jobb. Med andra ord ganska mör när jag kom hem igår. Mannen hade lagat en god köttgryta av högrev i slökokar'n, men detta kom inte med på bild. 

Jag fick nästan i förbigående veta att mannen skulle på dejt idag. En kille skulle dyka upp med en nejlika i knapphålet för att lätt kännas igen i vimlet på en säkerligen obskyr pub på 3:e Lång. Sedan skulle de spisa musik på Pustervik, efteråt kan man inte ens gissa vad som händer. Vi får väl se när han kommer hem...

Om jag inte är helt felunderrättad börjar Let's dance idag så, jag ska nog roa mig under tiden mannen ränner runt på stan. Jag ska äta rester och lite ost kanske, samt mysa med Bruce. Igår åt jag fisk till lunch, men mannen lämnade sin orörd till förmån för ärtsoppa och pannkakor tillsammans med en gammal bekant, och det blir inte så bra att frysa om den lunchlådan, så jag offrar mig väl då. 

Det finns kvar av den omåttligt goda remouladsåsen jag gjorde i måndags när jag gjorde fish & chips, vilket jag varit sugen på länge. 

Frityrsmet:
1½ dl vetemjöl
1 msk maizenastärkelse
1 tsk bakpulver
saften av en halv citron
1 dl öl 

Äntligen har jag hittat ett recept på frityrsmet som funkar! Man kan ha sina åsikter om Per Morberg, men han är inte så dum i köket ändå, trots sin lite hafsiga framtoning. Fiskbitarna, i detta fallet torskrygg som vi hade i frysen, vändes först i vetemjöl helt lätt, sedan doppades de i smeten som fått svälla minst 20 minuter. Jag är jättenöjd med resultatet, krispigt ska det vara annars kan det kvitta!

Vi har haft finbesök av vår ringbärare Bob idag, minsann. Alltid lika roligt att träffa den unge mannen. Han hade en lektion med mig om hur man programmerar och visade stora färdigheter i trädklättring. Det blev en hel del jagande och brottning också, innan han visade ett antal roliga spel och lugnade ner sig (och mig) så jag kunde laga lunch till oss. 

Hans moder var på jobbintervju(er) under tiden, men fick självklart också grön ärtsoppa när hon kom tillbaka och berättade hur det gått. Och så har vi ätit semla för första och enda gången i år. Jag minns inte när jag sist åt en semla, det är åratal sedan. Denna semla var sympatiskt liten och passade fint efter soppan. 

När vi vinkat av våra kära vänner fick vi ta itu med tvättmaskinen som vägrade tömma ut vattnet och centrifugera. Inte optimalt när mannen skulle duscha och raka sig inför sin dejt och jag skulle åka och hämta mat och annat trevligt. Så det blev till att tömma maskinen manuellt, vilket är urtråkigt och tidsödande, rensa utloppspumpen och starta om. 

Och så får vi samma felmeddelande igen! Okej, rensa avloppsrör är inte min bästa gren, men mannen hade ju en tid att passa och jag vill ha min tvätt klar, så jag fick skruva loss och rensa i alla fall. Maskinen går igång och sedan tar det stopp, igen! Samtidigt som jag febrilt letar i manualen efter fler eventuella felkällor, så slår den till igen, den presumtiva ögonmigränen. 

Det gjorde det lite besvärligt att läsa och jag kunde konstatera att det inte skulle köras bil idag. Silverormen som ringlade sig i mitt högra synfält i måndags antog nu hela färgprismat i varje segment. Kommer du ihåg de där ledade leksaksormarna i plast, som rörde sig när man höll dem på ett speciellt sätt? Då kanske du förstår hur mitt synfenomen ser ut för mig... 

Nu har jag en lätt huvudvärk (igen) fast jag tog naproxen direkt när den här auran kom tillbaka, jag lär mig snabbt! Jag lovade min syster att kolla upp detta om det kommer tillbaka, om inte annat för att utesluta andra diagnoser. En gång, då min dotter var nyfödd, har jag haft "vanlig" migrän, och jag kan ju lätt säga att jag hellre har ögonmigrän än den klassiska. Hujedamej, så dålig jag var!

Nu börjar det dra ihop sig till kvällsnöjet, så jag lämnar denna blogg för idag och önskar dig en härlig kväll och god helg!

Dumstrut 2.

Jag överlevde helgen, det var ju bara åtta timmars arbete per dag och idag är det min favoritmåndag. Det vill säga, den lediga. Hurusom man kan kalla den ledig, när det brukar vara tvätt-, handlar- och städdag. Idag är det inte så mycket tvätt i korgen att det stör, mat finns det för ett par dagar till och vore det inte för att det knastrar under tofflorna, så hade jag gjort ingentingen hela dagen.

Annan typisk syssla på lediga måndagar är att skicka kassakort till a-kassan. Det har jag gjort. Jag tog även tag i ett bankärende, vilket jag skjutit på framtiden ett tag, ty det innebar att ringa till min bank. Det är ju oerhört praktiskt med mobilt bank-id, men uppenbarligen måste sådana också uppdateras och nedräkningen började för långt över en vecka sedan.

För att uppdatera skulle man helt enkelt plocka fram sitt lilla digi-pass och följa instruktionerna. Det var bara så att jag totalt glömt min kod för att komma in i den. Blankt, tomt och noll. Sådana saker brukar ju sitta någonstans i bakhuvudet, men icke! Så, jag provade med en trolig kod. Nehej. Då måste det vara si. Hoppsan, inte det? Då är det så, istället.

Alls icke så, vilket innebär att man uttömt sina chanser och måste bita i det sura äpplet och ringa sin bank. Jag tycker inte om att prata i telefon, därför har jag skyllt på tidsbrist, sjukdom och allt möjligt för att slippa ringa. Med arton dagar kvar kan jag tycka att det börjar brinna i knutarna, ifall det skulle bli något krångel på vägen.

Varje gång jag äntligen gör det jag drar mig för, blir jag lika arg på mig själv. Den eller de som sitter i andra änden av telefonlinjen är inte elaka, missunnsamma eller illvilliga. De vill mig väl (tro sjutton det, jag är ju kund och betalar för deras tjänster) och är hur hjälpsamma som helst. Så även idag. Problemet löst senast i slutet på denna vecka, således i god tid innan en smärre katastrof kunnat ske.

Ovanstående är ett sällsynt exempel på mannens och mina olikheter. Han ringer hellre och pratar direkt med folk och påstår sig vara den mest analoga människan i världen, vilket jag tycker är ganska lustigt, eftersom största delen av hans arbete är digitalt baserat. Visserligen ringer hans kunder och ber om råd och hjälp, men tanken är ändå att de ska lägga ordern själv, på nätet.

Den stackars mannen har varit riktigt sjuk under helgen, men har ändå lyckats skämma bort mig med god mat när jag kommit hem. Att han sovit 10-12 timmar efteråt är ett tecken på hur det tagit på krafterna. Igår fick jag köttbullar i tomatsås tillagat i slökokar'n. Han var inte alls nöjd med resultatet, men jag hade verkligen inget att klaga på. Jo, kanske lite mer salt i smeten, men man kan salta efter.

I lördags åt vi Buffalo chicken wings och en sallad. Det var också alldeles utmärkt!

I fredags var det fiskdag, som vanligt. Min mobil krånglade så det finns ingen bild på den stekta långan med vitvinsås och amandinepotatis. Däremot kan jag visa bilden av pajen jag gjorde i torsdags.

Det var den bästa paj jag någonsin gjort! Förutom min idiotsäkra champinjonpaj, då. Jag är, som du vet vid detta laget, inte bra (alls) på att hålla mig till recept, därför var det en liten chanstagning. Hur mycket äggstanning ska man ha till en paj med kalkon, svamp, selleri, paprika, chili, purjo och tre sorters ost? 3 eller 4 ägg? Jag valde 4 till knappt 2 dl mjölk. Det blev perfekt!

En liten fadäs inträffade dock och hade sånär gjort mig en fingertopp fattigare. Mitt i purjolökshackandet får jag en hostattack och slutar inte hacka, utan skär av mig en bit av pekfingernageln och lite till. Tur att kniven var ruskigt skarp, för jag hann hämta första hjälpen i form av LTX (googla!) och snurra runt toppen innan det började blöda rejält.

Jag kände mig lika dum då som idag. Klantigt att inte vänta ut hostattacken, men den kom hastigt och ja, vad ska jag säga, hjärnan var inte på min sida i torsdags. Idag känner jag mig dum för att ha skjutit upp något som jag inbillar mig ska bli obehagligt och tröttsamt. Jag ger mig själv en dumstrut och ställer mig i skamvrån...

Ha en fin måndag och var rädd om dig!




 

Pajade planer.

Tredubbla doser astmamedicin, acetylcystein och luftrörsvidgande har äntligen fått lungorna att bestämma sig för att lugna ner sig och stanna kvar innanför mina nästan sönderhostade revben. Mannen har varit orolig för mig, det var nämligen såhär jag lät när jag för fyra år sedan till slut fick inse att jag nog måste gå till doktorn och kolla upp mig. 

Det var ett himla tjat på mina systrar på julaftonen, så jag fick lova dem det, annars...
Har man astma är ens luftrör extra känsliga och en förkylning kan bli ganska jobbig, därför är det tur att jag har ett ypperligt immunförsvar, med tanke på hur många sjuklingar jag träffar på jobbet. Jag stannar hemma imorgon också, men jobbar lördag och söndag. Det är planen i alla fall. 

Om vi inte hade blivit sjuka, skulle vi ha varit hemma hos min dotter idag och lagat mat till familjen, och framförallt överlämnat presenter till vårt barnbarn som fyller tre år imorgon. Ja, jag skriver min dotter och vårt barnbarn, för mannen är inte pappa till mina barn, men han har varit med från början i barnbarnens liv och är deras Boffa, det vill säga Bonusmorfar. 

Det busas och jagas i skräckblandad förtjusning så Boffa blir alldeles slut. Trist att vi skulle bli sjuka just nu, men det går fler tåg. Jag är övertygad om att Jonna kommer att bli rikligt försedd med presenter ändå, och tycker det är roligt att få paket vilken dag som helst. 

Maten de senaste dagarna har varit den enklaste möjliga. En köttgryta som fanns i frysen blev räddningen i förrgår. 

Mannen hämtade korrrv och potatis igår och räddade oss från svältdöden. Det blev snabbmat igen alltså. 

Ingen av oss brydde sig om att strössla med grönsaker eller annat, och maten intas i tv-soffan medan vi betar av säsong efter säsong av Homeland. Vi ligger alltid långt efter "alla andra" när det gäller serier och sådant, men mannen började titta när han var ensam hemma och hade tråkigt förra helgen jag jobbade. Jag fastnade också och nu sitter vi ordentligt fast i serie-träsket. 

Dock inte värre än att vi avbröt vårt maraton för att titta på "Mästerkocken" igår. Det går ju inte att missa. Annars är det nog bara "På spåret" som vi följer så slaviskt det går, med tanke på mina arbetstider. Tur att vi har Apple-tv, Netflix och allt vad det heter, så vi kan titta på vad vi vill, när vi vill och hur vi vill. 

Nu ska jag gå och duscha, sedan får jag vila en stund innan det blir paj till middag och mera Homeland. Pajen ska fyllas med kalkon (har jag sagt hur mycket jag tycker om rester?), några skinksnuttar, svamp, purjo, paprika, ost och övrigt jag hittar i kylen som känns lämpligt att blanda ner. Det bästa med paj är ändå fyllningen... 

Ha en fin torsdag och en ännu bättre fredag!