Powered By Blogger

måndag 12 januari 2015

Sära människor.

Idag hade jag stämt träff med goda vännen K före jobbet och efter hennes möte med en besvärlig HR-människa. (Har ni hört den förut?!) Jag hade uppenbarligen mos i hjärnan igår, för jag hade helt glömt bort att jag lovat komma tidigare till jobbet idag. Så går det när man jobbat sex dagar i rad. Vi hann prata lite i alla fall och får ta igen resten en annan dag, när jag hämtat mig lite.

Ingen kassapersonal hade städslats, så jag fick klara mig på egen hand tills kollegan C kom vid två. Då fick jag gå på lunch. Tänkte kolla alla meddelanden som kommit under dagen med förfrågningar om jobb, så jag såg fram emot att sätta mig i ett tomt lunchrum. Tji fick jag, för husets snacksalige vaktmästare tog visst en tidig eftermiddagsfika och jag kan ju inte vara otrevlig.

En sjukskrivning som inte blev förlängd gjorde att hälften av erbjudandena drogs tillbaka, det var ju tråkigt för mig, men förhoppningsvis inte för den person det gällde. Som det ser ut nu ska jag jobba i Floda på torsdag, åtminstone. Ser fram mot en ledig dag i morgon och hade kanske föredragit en redig sovmorgon framför besiktning på VC, men det är bra att det blir gjort ändå.

Av den anledningen gömde mannen min astmamedicin igår kväll, för att jag inte med autopilotens hjälp skulle ta morgondosen. Ordern är att vara utan läkemedel ett dygn innan undersökningen, för att kunna få rättvisande resultat i Peffen och gud vet vad mer de kommer utsätta mig för. Sist gång jag var förkyld blev jag ju så dålig att läkaren misstänkte KOL eller främmande föremål i lungorna. I alla fall i den ena. Tycker det räcker med astma, även om det finns bra mediciner mot båda tillstånden.

Mannen har nu lagat mat flera dagar, eftersom jag jobbat mer än han. I lördags fick jag tillbaka mitt kök en stund. Idag ville han göra en kycklingleversauté och klädde sig i en passande tröja för tillfället.


Vi är båda två lika förtjusta i lever, som oförtjusta i särskrivningar, varför mannen beställde varsin tröja till oss för ett tag sen. Visst blir det roligt att läsa ibland, men om man ska läsa en längre text i ett sammanhang som inte är menad att roa på det sättet, blir det tröttsamt och man tappar fokus.
Här är min tröja, förresten:


Använder man inte funktionen "autokorrigering" eller litar man inte på den? Jag är inte heller tvärsäker alla gånger, men det går ju ofta att peta in ett bindestreck i så fall. Kycklinglever-sauté blir inte rödmarkerad, men om jag tar bort bindestrecket blir den det. Fast jag vet att det inte är fel, ändå. Det är bara att kolla i närmsta kokbok eller googla, så finner man rätt stavning, oftast...

Vi sätter numera ihop matlistan tillsammans. Mannen jobbar halvtid och äter inte lunch på Aquarelle längre. Hur det blir sen har vi inte riktigt pejl på. Sannolikt blir det matlåda för honom också, då det nya kontoret ligger trist till, på fler än ett sätt...

Ha en skön kväll, det ska jag! Kaftanen är på, lite vin i glaset och snart blir det nog något roligare på TV än "101 dagar av elände" som mannen snabbt döpte programmet till. Har jag nämnt att han har lika sär humor som jag?

4 kommentarer:

  1. Autokorrigering och stavningskontroll på dator är ett elände eftersom den utgår från engelskan. Använder den aldrig, har den alltid avslagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste vara skillnad på din och min dator, eller åtminstone inställningarna på dem, för min får spatt totalt om jag skriver på engelska :)

      Radera
    2. Nej, nu uttryckte jag mig nog oklart. Det (=rättstavningsprogrammet) är översatt från engelska till svenska utan att ta hänsyn till de olika språkens regler och behandling av sammansatt/särskrivet, därför får vi så många särskrivningsförslag på svenska.
      Det blir väldigt tydligt om man skriver på engelska och ändrar rättstavningsprogrammet till engelska får man en mycket bättre överensstämmelse, dvs färre tokiga förslag till korrigeringar.

      Radera