Skeptisk.

Vi är hemma igen efter fyra dagar i Bovall. Jag skäms inte ett dugg för att jag gjort ingentingen dessa dagar, inte ens hälsat på någon. Jo, jag sprang på en bekant på biblioteket och hälsade på henne. Hon har varit synnerligen involverad i att ett av mina barn har fått ordning på sitt liv och har nytt självförtroende, är ansvarstagande och driftig. Jag är oerhört tacksam för hennes engagemang.

Saker och ting blir sällan som man tror och plötsligt "fanns" inte hennes tjänst längre, så hon gick vidare till andra utmaningar och är numera kollega med en av mina favoritsystrar. Vi gick in på biblioteket för att det var bokrea och vi hittade några barnböcker, samt tre tegelstenar till pocketböcker av Robin Hobb, eller som jag genast döpte om henne till; Hobin Robb.

Mannen har blivit en fantasy-älskare, och eftersom denna författare tydligen bara ägnar sig åt triologier slog han till på denna kompletta som handlar om skepp, vilka tydligen blir levande efter en del händelser som jag inte riktigt har koll på. Jag ska självklart läsa dem själv sedan, när jag är färdig med Caesar och hans liv och leverne.

Ja, det är väl det vi har gjort i helgen. Läst, lagat mat och gottat oss.

Bland annat med marulk som vi köpte på Kustcharken (!), tillsammans med en Rackebajsare, tjocka revben och Beef Jerky. Det sistnämnda är ju löjligt gott och skulle kunna ätas kilovis, men därtill är det lite för dyrt. Nästa gång vi åker norrut vet jag bestämt att mannen kommer att råka vara i närheten och köpa på sig mer än sist.

Jag undrar vad de har kryddat med? Något beroendeframkallande måste det vara, helt klart. Vi betedde oss som katterna när de fick något som min mamma hade fått som varuprov. Katter brukar inte stå på två ben, men det gjorde de då. Vi mer... gnydde och gnällde lystet, men delade solidariskt upp bitarna mellan oss. Katterna fick inte smaka, dock!

Idag hade vi en dejt med våra barnbarn, så inledningsvis var jag inte helt sanningsenlig. Vi gick en promenad till Sör-Stràne, det vill säga Södra Strandgatan i Hunnebostrand och där bjöd Boffa på glass.

Sedan gick vi en annan väg tillbaka, stannade till vid en lekplats och vidare förbi min mormor, men hon var tyvärr inte hemma denna dagen heller. Det är hon sällan, krutgumman.

Efter denna utflykt i verkligheten åkte vi hem för att börja packa ihop oss, men hamnade i soffan med våra böcker. Nå, det blev både bäddat, diskat och sopat till slut och packade in oss och katterna i bilen. Inga olyckor på vägen hem, bara missljud från den lilla tutan. Den gråe var tyst och alldeles lugn hela tiden. Om Lilla Röd ändå kunde vara som sin bror!

Vi hade ett litet dilemma att lösa förstås. Matfrågan. När man inte varit hemma på några dagar finns det bara frysta saker att tillgå. Vi stannar inte gärna på vägen för att handla när katterna är med i bilen. Mannen kom fram till att vi skulle ha risotto. Hade vi månne musslor hemma? Nix. Han åkte och hämtade portabello. Svamprisotto med prosciuttochips, således.

Ja, så kan det gå och sämre kan man ha det. Jag ska ladda för fyra veckors jobb med att läsa, resten av kvällen. Lägger fram arbetskläderna och har rotat fram en svart tröja, för nu ska tydligen våra nya kollektion vara på plats. Det tog bara tre år. Återstår att se om det finns något som passar, därav min privata tröja imorgon. Och den gamla rocken. Byxor ska jag skaffa på Grolls...

Ha en fin kväll och en underbar måndag!

Bluesig.

Hujedamej, så fort tre veckor går! Alldeles för fort och jag känner mig inte alls redo att återgå till jobbet på måndag. Jag gick ju nyss ner i holiday mood och nu stressar jag upp mig så till den milda grad att jag drömmer att mina kolleger ringer och frågar var jag håller hus. Det har visst blivit ett missförstånd och semestern är redan slut...

Så nu gäller det att suga på karamellen, snart är den slut! Mannen sa igår att han så gärna hade gett mig en lite mer romantisk och mysig semester, och det vet jag att han hade gjort om det funnits möjlighet och utrymme för det. Nu gör det inte det, utan vi får göra vad vi kan för att ha det bra ändå.

Jag ligger ute och solar och läser böcker, han pratar i telefon. Inte oavbrutet förstås, han kommer och tittar till mig då och då. Vi hjälps åt med maten, efter att jag lockat ut honom med en sådan här:

Notera mobilerna...

Ja, vad tusan? Visserligen ringer det nästan alltid någon även efter 17-18 i alla fall, men han kan gott slappna av lite i solen, innan den hinner försvinna bakom trädtopparna på Änggårdsbergen.

Igår var det ju en viss nationaldag, men jag tänkte inte så mycket på det när jag bestämde oss för vad vi skulle ha till middag.

Idag tog jag itu med tvätthögen. Verkligen jättetråkigt, men välbehövligt. Sedan tyckte mannen att det var dags att åka och hämta en ny kaffemaskin ity den gamla sade upp sig för gott förra veckan. Under tiden har vi varit hänvisade till presson, men det är ju så tröttsamt när man är van vid att bara trycka på knappen på morgonen. Bortskämda?

Ja, på vissa områden kanske. För tillfället är jag lite deppig och tycker synd om mig själv, därför tycker jag att vi gjorde helt rätt i att skaffa kaffemaskinen, planera för att åka till "sommarstugan" och få så mycket semesterkänsla det går innan sötebrödsdagarna är över. Jag jobbar i och för sig korta dagar måndag-fredag i fyra veckor, innan jag får två veckor till, men det känns tungt nu.

PMS, "söndagsångest" hela veckan lång, mardrömmar på nätterna och, jag vet inte vad...

Bäst jag slutar detta inlägg med en "solkatt" och återkommer när humöret är på topp igen, för jag vill ju inte att du ska smittas av min "blues".

Ha det bäst och ta hand om dig!

Dubbel lycka!

Vi har varit hemma sedan i fredags och det har varit full rulle. I lördags var vi hos goda vänner och blev trakterade med grillat, bubbel och gin. Trevligt sällskap också, förstås. Det blev väldigt sent innan vi kom hem. Vi hade en nattgäst som sover väldigt hårt, det var nog tur för oss...

Han är fortfarande kvar och styr och ställer med sin husförsäljning. Det är inte roligt när tidigare hyresgäster inte skött om huset under tiden de bott där och slarvat med flyttstädning och de nya ägarna upptäcker bristerna. Då är det bra att ha en vän som är hantverkare och rycker in och lagar, även om den spruckna glasrutan kräver glasmästare.

Vi har också haft besök av min äldste son, hans fästmö och hennes syster. Vilken lycka! Det händer ju tyvärr inte så ofta då min son och svärdotter bor i Dalarna. De bjöd in sig på middag och det blev grillat igen, majskyckling, cevapcici och majs. Jag gjorde en coleslaw och mannen fick hämta gott bröd. (Jag har tagit en längre bakpaus, nämligen.)

Det blev till och med efterrätt. En Gin & Tonic-sorbet, som jag tillverkade till en middag för länge sedan. Den hade frusit till ordentligt nu, efter ett halvår. Jag tänkte ju inte då på att den gin som mannen hade med hem från USA var av starkare sort och du vet hur svårt det är att få alkohol att frysa. Skönt att äntligen bli av med den stora byttan ur frysen, förresten...

Idag har jag ingen som helst lust att gör någonting. Jag har helvetiskt ont i min högra äggstock och jag känner mig tjurig. Det bästa hade varit att ligga kvar i sängen med min bok om Julius och Brutus av Conn Iggulden, äta praliner och dricka vin. Men vänta nu, jag kan ju lägga mig på altanen med två av nämnda ting, åtminstone.

Jag vet inte vad vi ska äta till middag. Vill inte åka till affären, så det får bli något vi redan har hemma. Det börjar med andra ord bli hög tid att inventera frysen.

På bilden är det en fläskkotlett som vi köpte på Kustcharken när vi var i "sommarstugan" förra veckan. Ja, tallriken är av standardstorlek och kotletten är som en kotlett ska vara. Svål- och benfria kotletter köper jag inte, ty tråkigare kött får man leta efter.

Mannen fick ovanstående besked i fredags. Vi jublade av lycka, båda två. Äntligen ska vi få sova gott och vakna utvilade. Hoppas det inte dröjer länge innan han får sin maskin, för vi vet redan nu vilken otrolig skillnad den gör. Vår vän Tåmpa lånade ut sin CPAP till mannen i natt och jag funderar allvarligt på att gömma den innan han åker härifrån.

Fast nej, han behöver den så väl själv och jag är en snäll och omtänksam människa. Dessutom skulle han såklart säga upp bekantskapen med oss och det vore för trist. Hur lyder ordspråket nu igen? "Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge", så är det!

Ha en skön måndag, var rädd om dig och din omgivning!

Semesterplaner.

Rymde. Utan frukost. Det visade sig att katterna inte kunde behålla sin frukost i magen. Den första fick städas bort på macken nedanför backen. Nästa på en annan mack innan stadsgränsen passerats. Innan vi var framme kom det ur andra ändorna också...

Suck, det är inte lätt att flytta på gamla katter. De vet när vi börjar packa, att risken är stor att de måste åka bil. Därför blir de inte utsläppta, för då vet vi inte var de tar vägen. Det har vi lärt oss, åtminstone. Men vi lär så länge vi lever och katterna har lärt sig att det inte är så farligt i "sommarstugan". Visserligen är det fortfarande skönt att gömma sig under sängen, men inte så länge.

Vad jag däremot tycker börja kännas en aning tröttsamt är att sängen krympt. Två individer får plats, men fyra är det värre med. Även om två av dem är katter och inte jättelika. Det är lustigt att Compiz gärna tar plats i vår säng här, men inte hemma i Hagen. Därför vänder man sig inte lika obehindrat, om man skulle vilja. Det är trots allt tur att vi inte har propellerstilen, mannen och jag.

Det finns mycket man vill hinna med på semestern. Hälsa på alla nära och kära. Umgås med maken och bara vara. En svår balansgång. Men det finns plan för att hinna med både det ena och det andra. Idag var det bara en sådan dag då jag kände mig fullständigt asocial, så vi åkte till Dingle och skaffade en grillborste. Därifrån vidare till det mest ödsliga köpcenter jag skådat.

Från Tanumshede bar det vidare hemåt längs kustvägen och en glass på Piper's i Hamburgsund går bara inte att hoppa över i det läget. Puffade före, under och efter glassen, men det var det värt! Jag tog inget kort på Chokladdrömmen, men den var tjusig! Väl hemma igen fick mannen ta hand om lite affärer, det är svårt att ha semester på heltid när man är egen företagare.

Hämtade Compiz medicin på "fel" apotek, men det var roligt att återse gamla vänner och kollegor där, så det får väl gå ändå. Sedan åkte vi hem igen och ordnade med maten. Mannen fick även idag tända grillen för entrecôten som vi "råkade" hitta i frysen igår.

Gårdagens middag bestod av en asiatiskt kryddad havskattfilé. Löjligt gott!

En så stor bit behöver inte mer än lite fänkål och vattenmelon som sällskap. Jag vet inte vad det blir till middag imorgon, men planen är att äta lunch på sonens arbetsplats, sedan åka till tippen och banken. Förhoppningsvis kan vi se barnbarnen på hemvägen, förutom min kära syster. Förmiddagen är vikt åt nära och kära i Hunnebo, hoppas planen håller.

Ha en fin kväll och morgondag, oavsett vad du planerar att göra!

Ur en kos dagbok...

Vaknade. En bedrift. Uppsökte toaletten, väntade på kaffet. Läste tidningen. Löste ett sudoku. Läste bok. Svarade i telefon. Fixade frukost... 

Lade in en tvätt i maskinen. Läste bok. Betalade räkningar. Suckade. Vägrade handla. Vittjade frysen. Hängde tvätt. Tittade på chilin. Tittade på jordgubbarna. 

Läste bok. Idisslade. Gjorde två drinkar. Kryddade karrékotletterna. Förbättrade surkålen med kummin och smör. Försöker planera. Går sådär. 

Två veckor kvar. På semestern, alltså.Var är lottovinsten? Sväljer paniken. Äter. Gott!

Laddade diskmaskinen. Duschade. 

Drömmer. Vaknar. Rymmer?

Spontankalas.

Så snopet det blev när sonen och jag skulle göra det där bankärendet. Någonstans hade jag en misstanke om att öppettiderna skulle helganpassas, så jag kollade på SEB:s hemsida på tisdagen. Det enda som noterades som avvikande där var att det skulle vara stängt på midsommaraftonen, vilket är rimligt. Ingenting sades om att torsdagens tider skulle ändras...

Om man vill vara grinig kan man sura över att jag fick åka 30 mil med oförrättat ärende, men jag väljer att se det positivt. Jag fick en pratstund med min ena favoritsyster och det är värt väldigt mycket. Sedan fick jag se över sonens översvämmade förråd och ställa madrasserna på tork och torka upp på golvet. Inget av värde eller nytta gick till spillo, vilket är en tröst.

Vi handlade på City Gross innan vi susade vidare hem. Mötande trafik var ömsom tät men flytande, ömsom stillastående då det hade hänt en del olyckor, men för oss var det inga som helst problem. Mannen hade lagat middag och sonen och jag satte oss till dukat bord. Det var precis vad jag behövde för korven jag klämde i mig på Torp stillade bara den värsta hungern.

Jag glömde visst att äta under dagen. Inte ovanligt, men ganska dumt. Nå, det blev en trevlig kväll och på midsommaraftonen började vi med att äta lite matjessill med tillbehör. Mannen och jag konstaterade att det var första gången sedan vi blev ett par som vi faktiskt åt något "traditionellt".

På kvällen grillade mannen en hel rostbiff, till vilken jag gjorde en potatissallad med bland annat rädisor och vinägrett. Till efterrätt blev det jordgubbar, lättvispad grädde och lakritspulver. Vi tittade på inte mindre än fyra filmer under kvällen, den klart bästa var The Amazing Spider-Man. Och då menar jag verkligen att det var en bra film!

Midsommardagen började ganska sent för vår del. Efter frukost åkte vi allihop till svärmor, där mannen klippte häckar medan vi andra satt inne och pratade om allt möjligt. Under tiden ringde en god vän och frågade vilka våra planer var för dagen. Hastigt och lustigt organiserades ett förlängt midsommarfirande på vår altan.

Vår vän hade med tre av sina vänner, dittills bara ytligt bekanta till oss. Nu är chansen större att vi kommer ses lite oftare. Härliga, intelligenta och roliga människor är alltid välkomna till vårt hem! Det blev spontant och improviserat med grillning av diverse korvar, kycklingben och -vingar. Sallad, bröd, hemlagrad ost (den var populär!), vattenmelon, oliver, chips och drycker på knytisvis.

Vilken tur att jag fyndat på Bolaget, det var bara att langa in flaskorna i frysen allteftersom. Jo, det förekommer att Bolaget har rea, men det är något de inte direkt skyltar med. Men det vore ju höjden av alkoholmissbruk att kassera prima varor på grund av att bäst-före-datum närmar sig. Man får alltså lägga ner lite tid på att leta rea-artiklar, eller känna en mullvad...

Idag åkte sonen hem. Lite ledsamt är det alltid, men vi ses redan nästa vecka. Då ska jag skälla lite på banken och åka till tippen med madrasserna. Fick ett tips av en granne i huset att be om pallar på Llentab, för att inte råka illa ut fler gånger. Det var inte första gången det var översvämning i den källaren, nämligen.

Mannen tittar på Formel 1, jag ska förbereda dagens middag som inte blev av igår. Fiskgratäng med räkor, vars skal såklart ska kokas till en fond som en grund för såsen. Det ska bli gott!

Ha en fin kväll, hoppas alla moln lättar tills imorgon!

PS. Det var inte lite fräckt T, att inte säga hejdå innan ni åkte vidare. Hmpf!

Sicken brakare!

Jag har visst tagit semester på sanning. Inte ens gjort blogginlägg sedan i söndags. Saken är den att jag är upptagen med att ta det fullständigt lugnt, vilket är precis vad jag behöver. Visserligen har jag gjort lite nytta och hämtat mat till både oss och svärmor. Det var den första dagen av min semester. Jag fick en present av svärmor, det var lika oväntat som glädjande. Bra dag med andra ord!

Igår skrotade jag runt här hemma och bytte lakan i sängen, läste bok i solen på altanen och var allmänt lat. Sedan lagade mannen och jag mat tillsammans, så det var också en bra dag. Dag tre av min semester, det vill säga idag, har jag inte gjort så mycket nytta, heller. Fast jo, det har jag. Jag gjorde frukost till oss, hälsade på svärmor några timmar och lämnade färdiglagad mat hos henne.

Eftersom mannen repar på onsdagar brukar vi äta lite tidigare än vanligt, men vad skulle vi ha? Det fick bli rester, för det finns det ganska mycket av i frysen, trots att jag försett svärmor med en del på sistone. Bra att det kommer till nytta, nu när det inte behövs lunchlådor på en stund.

Rester är icke att förakta, och är väldigt bra att ha när orken inte riktigt finns där. Jag bestämde mig helt enkelt för att det kan komma dagar bättre lämpade för matlagning, hittills har ju vädergudarna lyssnat på mina böner om sol, men inte ens yr.no har någon särskilt god prognos för kommande helg. Vi får väl se hur det blir, man vet vad man har när man drar upp rullgardinen på morgonen...

Imorgon ska jag åka norrut och hjälpa sonen med bankärende och översyn av skadorna i hans förråd efter översvämningen förra veckan. Därefter åker vi till Mölndal och firar midsommar. Firar och firar, förresten? Det är ungefär lika intressant med midsommar som med pingst, eller påsk för den delen, numera. Det som är trevligt är att sonen oftast vill vara med oss dessa helger.

Vi har ingen speciell påsk- eller midsommarmat. Det känns bara som något mindre julbord och nej, så himla förtjusta är vi inte i sill. Förra året köpte jag matjessill för att eventuellt ha som en liten lunch på midsommaraftonen, men det blev aldrig av. Vi fick hastigt och mycket lustigt flera gäster och det blev lite knytkalas istället.

Sillburkarna står kvar i kylen, de smakar säkert ännu bättre i år. Annars planerar jag att stanna till på Torp och City Gross på hemvägen och se vad för kul de har där. Man brukar (nästan) alltid hitta något roligt och annorlunda, antingen för grillen eller för annan tillagning. Vad jag nästan bestämt vet är att mannen får laga till en majskyckling till oss imorgon i alla fall, för den finns redan hemma...

För övrigt hoppas jag att både mannen och jag får sova lite bättre i natt. Han fick nämligen göra om sin apné-registrering igår. Första gången gick det åt skogen, vilket det kan göra säger de. När han väl krånglat på sig all utrustning brukar han som vanligt somna väldigt fort. Jag däremot måste tygla mitt reflexmässiga lyftande av hans haka, när det brakar loss likt ett åskväder.

Och att möblera om honom och hans två kuddar, det kunde jag ju också glömma, så öronpropparna satt på plats innan jag släckte sänglampan efter att ha läst mig jättetrött. Måtte denna mätning gått bra, (eller snarare uruselt?) för det kommer säkerligen att ta lång tid att få träffa en doktor som kan bedöma behovet av en cpap i annat fall.

Nu ska jag läsa vidare i min bok "Emperor, The gates of Rome" av Conn Iggulden. Ja, det finns en hel serie, så jag har att göra hela semestern tror jag, vilket passar mig utmärkt. I altansoffan, på stranden, på Badholmarna, här ska läsas och mysas!

Ha det gott, du med!

Semester!

Imorgon börjar min semester, men jag har också varit ledig denna helg. Så himla skönt! Tre veckor då jag bara ska gotta mig och ta det lugnt. Jag, eller vi, har inga planer än, det får bli som det blir. Vi har ju alltid Bovall, det är en välsignelse, när den ekonomiska situationen är som den är. Det blir ingen bröllopsresa än på ett tag.

Det beror ju på fler saker än den ekonomiska, katterna är en del och svärmor är en annan. Enligt mannens rön är hon dock på god väg att bli sitt gamla jag, det vill säga envis, obstinat och hemlig. Fast det beror mycket på vem som frågar, tror jag. Jag har inga som helst problem med att förmana, hytta med fingret och småskälla på henne, utan att hon blir vrång.

Mannen och svägerskan är ju barnen och jag är en "utomstående" och jag vet att svärmor gillar mig, så jag kanske får ta mig lite friheter. Det är gott så! Jag jämnar gärna vägen för hennes ätteläggar, i den mån jag kan och hinner med. Så med tanke på att svärmor fortfarande är lite svag passar det ju alldeles utmärkt att jag har tid nu.

Firandet av min semester startade redan i torsdags, då mannen serverade kalventrecôte när jag kom hem efter jobbet. Det var en trevlig middag!

I fredags fick jag detta på tallriken och bubbel i glaset:

Ja, jag delade med mannen förstås. Krabbklorna var de största jag sett på länge och väldigt goda, medan räkorna var ovanligt små och således hutlöst dyra! Det behövs bara lite bröd och majonnäs, så är det en komplett måltid, tycker jag. Varför krångla till det, liksom?

Igår åt vi något nytt för oss. Jag bläddrade i min nyaste Allers och blev då sugen på kycklingspett med jordnötssås. Därför fick jag åka iväg till affären lite hastigt och lustigt och hämta lårfiléer, samt jordnötssmör. Vi hjälptes åt med tillverkningen av sås och spett, vilket är trevligt för det händer inte så ofta numera, med mina dumma arbetstider.

Vi var överens om att nästa gång ska det vara lite mer krut i såsen och även i marinaden till kycklingen. Det blev alldeles för tamt när vi gick efter receptet. Mannen slickade nästan såsskålen ren så det var väldigt gott ändå, men med lite sriracha eller cayennepulver nästa gång, blir det ännu bättre och  därför blir det nog en dubbel sats...

Inatt startade jag R2D2 med två stora "biffar", som inte lämpade sig för enbart grillning, fick vi bittert erfara en annan gång. Jag tänker att med slökokning först blir de alldeles utmärkta med grillyta och glace på idag. Ganska snart känner jag, för nu rann snålvattnet till och magen mullrar mat. Frågan är vad vi ska ha till. Majs blir det inte, det kan faktiskt bli för mycket av av den varan.

Ha en skön söndag och hjälp mig gärna be till vädergudarna att vädret håller i sig!

Tunnelseende.

Det blev en fin helg med svägerskan, även om svärmor avböjde besök. Vi fick tillfälle att prata om både det ena och det andra och framför allt fick kära C möjlighet att slappna av och vila. Det är hon sannerligen värd! Livet blir inte alltid som man tänkt sig och förändringar stjäl energi, speciellt när det inte finns någon vilja till samarbete...

För en stund sedan fick vi besked om att svärmor kommer hem i morgon, det har vänt nu och det går bra att äta fast föda igen. Vi åker till henne ikväll, därefter hem och packar ner nya kläder och sådant hon vill ha när vi kör hem henne nästa dag. Vi kanske får diskutera hur det ska bli med mat på hemmaplan också, efter denna pärsen.

För även om hon säger att hon är mycket piggare nu, så vet vi inte i förhållande till vad. Jag tänker att vi troligen behöver hjälpa till ett tag, med både det ena och det andra. Så bra att jag bara jobbar tre dagar denna veckan och tar semester från och med lördag. Eller måndag, om man ska vara petnoga. Vi brukar alltid få ledig helg innan själva semestern startar, det känns som om den blir längre då.

För övrigt går jag runt i en suddig värld. Jag har fått mina nya glasögon idag, nämligen. Det är lite knepigt att anpassa sig till progressiva glas. Innan har jag alltid upplevt det som att nya glas öppnar en helt ny värld, för plötsligt ser man skarpa konturer igen. Nu har närsyntheten gått tillbaka och förmågan läsa har försämrats, vilket gör upplevelsen annorlunda.

Tror jag i alla fall. Det känns som om jag måste vänja mig vid ett trängre tunnelseende, eller hur jag ska uttrycka det. Det är inte så mycket uppåt och neråt jag behöver tänka mig för, mer åt sidorna liksom, så inga hastiga huvudrörelser här inte, då snurrar det till ordentligt. Jag kan med andra ord ännu mindre än tidigare tjuvtitta på folk, om jag nu skulle ha behov av det...

Jag hade åtminstone rätt minne av det ena paret glasögon, med avseende på färgen. Det andra paret har förvisso mattsvart front, men skalmarna är spräckliga. Jag blandade ihop dem med någon av alla de andra jag provade. Men jag är nöjd med båda två, bara jag lär mig att se med dem. Det är väldigt skönt att jag är ledig idag och i morgon av den anledningen, också.

När man har besök tar man (oftast) inga matbilder, så du får hålla till godo med mina glasögon, tills jag har lagat mer mat och inte känner mig ohyfsad för att jag fotograferar under middagen igen. Mannen står ju ut med alla mina later och laster. Han klagar åtminstone inte på mig, någonsin. Igår gjorde jag lasagne och den gick hem hos svägerskan, liksom min coleslaw dagen innan.

Idag blir det panerad torsk med pressad potatis och någon kall sås framåt. Vi får se vad min fantasi sätter för gränser. Först ska jag bara tömma diskmaskinen, förhoppningsvis utan att krossa något porslin i min snurriga tillvaro, och se till att vi får något i magen eftersom mannen troligen glömt bort att äta frukost. Jag klämde i mig en liten macka innan jag åkte till optikern och nu kurrar magen.

Ha en fin måndag, vi syns snart, hoppas jag!

Lättad.

Jag blev satt i karantän av min chef när jag uppdaterade henne om läget med svärmor. Eftersom det dröjt ända tills idag med definitiva provsvar hade vi ju inte en aning om vad det var för åkomma och hur smittsam den eventuellt kunde vara. Vi kom överens om att jag tar semester över helgen, och som tur var löste sig bemanningen tack vare en kollega.

Idag ringde vi lilla mamma på förmiddagen, men telefonen var antingen urladdad eller avstängd. Avvaktade tills vi kände att vi måste ha någon sorts information om hur hon mår och ringde till sjukhuset. En trevlig sjuksköterska vid namn Filip ringde tillbaka efter en kort stund och kunde upplysa om att svärmor har salmonella, provsvaret hade kommit femton minuter innan jag ringde.

Inte konstigt att hon var så himla dålig! Inkubationstiden är tre dygn, så vaknar vi imorgon och är friska är risken liten att vi skulle ha smittats. Vi grubblar fortfarande på hur svärmor har smittats förstås, och det lär vi aldrig få reda på. Det mest troliga är att rödbetorna hon gjorde sallad av kan ha varit kontaminerade och kanske missade hon att tvätta dem ordentligt innan.

Inte för att det spelar någon roll nu, huvudsaken är att vi vet orsaken till hennes sjukdom och att hon får god vård på Östras infektionsavdelning. Vi gissar att hon får stanna tills diarrén gett med sig och hon fått tillbaka krafterna. Filip berättade att hon hade ätit ganska bra till lunchen och det känns fint att hon fått lite mat i sig.

Jag bad honom se till att hon laddar mobilen och hör av sig, så vi får prata lite med henne och kanske få klartecken på att vi får hälsa på imorgon. Mannens syster kommer hit ikväll och hon vill nog hemskt gärna få se sin mamma innan hon åker tillbaka. Det är inte lätt att bo så långt bort när ens mamma blir sjuk och stå helt hjälplös hemma utan veta eller kunna göra något.

Vi har vidarebefordrat allt vi vetat så fort vi haft några nyheter, men tills idag har det ju inte varit så mycket. Jag är otroligt glad att vi stod på oss och fick henne under vård redan i onsdags. Tanken på hur det annars hade kunnat gå är inte upplyftande. Är man inne på sitt 83:e år är man extra känslig för dylika åkommor och dehydrering är allvarliga saker för både stora och små.

Förhoppningsvis kommer svärmors vanligen goda kondition att ha positiv inverkan på hennes tillfrisknande, hon är av hårt virke den kvinnan! Med lite tur kommer detta att få henne att inse att hon måste höra av sig lite oftare i framtiden och ha en (laddad) mobil med sig vart hon än går, oavsett om det bara är ner i källaren eller ut i hennes älskade trädgård.

Jag kan tänka mig att hon ligger på sitt rum och är omåttlig nöjd med att hon klippte gräsmattan i lördags, men småtjurig för att hon inte kan vara ute och rensa i rabatterna och tukta träd, häckar och garageuppfarten. Om inte annat kommer trädgården och längtan till den att få henne att vilja bli frisk snabbt, så min gissning är att hon äter duktigt även om aptiten inte är den bästa...

Apropå äta, så lagade jag en fisk- och skaldjurssoppa igår. Mannen sa att han gladeligen hade betalt dyrt för den på en restaurang. Bättre betyg kan man väl inte få?

Idag ska vi grilla. Jalapeñopoppers, tunna revben och majs. Jag ska göra en coleslaw också, det tycker jag är gott till grillat och mannen börjar uppskatta det med. Hur det är med svägerskan vet jag inte riktigt, men jag tror att hon uppskattar det. För säkerhets skull grillar vi nog några potatisspett också. Jag kan ju inte riskera att någon inte blir mätt...

Hur som helst är det roligt att få träffa svägerskan igen, även om anledningen till att hon kommer är trist. Det är i alla fall skönt att veta vad det är fråga om: Det är lättare att förhålla sig till det kända, hur obehagligt det än kan vara, än att sväva i ovisshet och inbilla sig saker i onödan.

Ha en skön helg, det ska vi se till att vi får, nu när vi kan koppla av lite bättre!

Släkten är bäst!

Igår blev det en både händelserik dag och en lång dag utan att det hände någonting, när man verkligen ville det. Jag ställde väckarklockan som vanligt på åtta, för att hinna läsa tidningen och duscha innan jag skulle infinna mig på Mölndals sjukhus klockan 11 för en besiktning av brösten. Det gick snabbt och lätt, förutom att synen av tillplattat bröst påminner om en bäversvans...

På hemvägen funderade jag på att titta in till svärmor, men eftersom det var ett uruselt väder tänkte jag att hon nog inte hade kommit ur morgonrocken än och då öppnar hon inte dörren. Så jag åkte hem och beredde mig på att göra det jag är bäst på, det vill säga ingentingen. Hittade en soppa i frysen att äta till middag innan mannen skulle repa, sedan läste jag ut min Bosch-bok.

Under tiden hörde min svägerska på andra sidan landet av sig och bad oss titta till mamma. Min svärmor är av den hemliga sorten, som inte gärna hör av sig i onödan och klarar sig själv. Svarar varken i telefon eller på sms om hon inte känner för det, vilket kan få oss att bli oroliga onödan, och bli gramse på oss när vi dyker upp oanmälda. Ända tills igår då.

Jag vill inte gå in på detaljer, men vår lilla mamma var inte i sin vanliga goda form, så vi fann för gott att ringa ambulans. Eftersom läget inte var akut tog det drygt två timmar innan de kom och sanningen att säga fick vi propsa på att de skulle ta henne med. Alla värden var bra, uttorkad förstås, men inte oroväckande. Jag hade redan nupit i skinnet och höll förvisso med om det, men så svag som hon var ville vi ha henne under uppsikt av proffs.

Doktor Kostas var av samma åsikt när proverna analyserats och han hade undersökt henne. Vi åkte hem vid midnatt, åt soppan och ramlade i säng. Idag fick vi besked av mamma att hon blev flyttad till Östra inatt, då det var fullt på Mölndals infektionsklinik. När mannens (eller kundernas, egentligen) deadline är passerad ska vi åka hem till henne och ta hand om disken och så vidare.

Hon ska inte behöva tänka på det när hon kommer hem igen. Sedan åker vi nog till henne för att kolla med egna ögon hur det går och höra vad de säger om proverna. Jag har fått information av min ovärderliga faster T, vilket kan vara bra att med sig. Lite koll har jag ju själv tack vare mina studier, men har aldrig jobbat i vården, därför känns det tryggt att ha en sjuksköterska i släkten.

Jag har laddat R2D2 med kött, rotfrukter och vin, det känns bra att ha förberett maten idag också. Både mannen och jag är slitna och har inte sovit särskilt bra på sistone och speciellt inte i natt. Jag är glad att jag förvarnade min chef om situationen redan igår, så jag kunde hoppa över morgonmötet. Imorgon måste jag dock vara i form för att jobba heldag och resten av helgen.

Efter den har jag bara tre arbetsdagar kvar till min hett efterlängtade semester. Då hoppas jag att vädret visar sig från sin bästa sida igen och att saker och ting lugnar ner sig så att mannen och jag kan göra några utflykter och turista på hemmaplan, åtminstone. För övrigt räcker det gott att hänga på altanen, grilla och titta på när jordgubbarna mognar...

Typisk sommarmat från grillen, mer, mycket mer sådant, tack!

Ha en härlig helg och var rädd om dig!

Uträknad.

Kan du tänka dig, jag har ledigt idag med, och i morgon, och på torsdag! Efter morgonmötet, åtminstone. Halleluja! Av någon anledning har jag inte sovit något vidare bra på sistone, men jag hoppas kunna vila ikapp mig själv. Jag, som "aldrig" drömmer har drömt konstiga drömmar och varit jagad på något odefinierbart sätt. Tungan sitter hårt upptryckt i gommen varje gång jag vaknat till.

Typiskt tecken på stress och kan orsaka huvudvärk. Vilket jag nästan aldrig har, om jag inte är riktigt sjuk och ligger nerbäddad med feber och hela paketet. Det märkliga är att jag inte vet varför jag är stressad. Visserligen har jag jobbat väldigt mycket på senare tid, men det har jag aldrig stressad över. Sannolikare är det att så att jag, trots fler timmar, ändå känner att jag aldrig räcker till.

Fram till min semester har jag ett "luftigare" schema och kan förhoppningsvis börja varva ner, så att första veckan inte går åt till det. Vi har ännu inte några speciella planer, eftersom mannen inte kan ta ut någon semester i år heller och får hålla sig stand by för sina kunder, vilka inte heller har bra förutsättningar för att ta ledigt. Egen-företagare-förbannelsen....

Idag har jag påtat i jorden. Det är ju faktiskt många som finner det mycket avstressande och trevligt. Så även jag. Äsch, nu ska jag inte överdriva, men det finns en viss tillfredsställelse att rycka upp ogräs, så fröer och till slut hämta egenodlade grönsaker i trädgården. Att får sorgkanter under naglarna är inte min förtjusning, men inget ont som inte har något gott med sig.

Vi har rabarber som sköter sig själva, men vi är usla på att ta till vara på dem. Ingen av oss är begivna på bakverk eller efterrätter som du vet. Saft och sådant har ingen strykande åtgång heller, om ens någon. Den enda saft som understundom kan hittas i detta hushåll är flädersaft, enkom för att blanda med gin och soda/tonic. Det är mycket gott! Undrar om rabarbersaft kan tjäna lika väl?

Mannen har, sedan vi fått våra nya sopkärl, blivit något av en sorteringsfantom. Det är ganska fascinerande, eftersom jag nästan idiotförklarade honom när jag kom in i hans liv, för att han slängde tidningar, reklam och flaskor direkt i soptunnan, utan att passera ÅV. Och så påstås det att man inte kan lära gamla hundar att sitta...

I lördags åt vi lammbog, tillagad i Multin, aka R2D2, vilket blev mycket gott. Vin, portvin, lök morot, vitlök och timjan, bland annat åkte ner i pottan och fick gå i den på hög i fem timmar, tror jag. Trots att jag putsade bort så mycket jag kunde av fettet, var skyn såpass fet att den fick åka in i kylen för att separera bort det innan det blev en sås av den.

På söndagen blev det kyckling med asiatisk glasnudelsallad. Jag blandar fisksås, sesamolja, ingefära, chili och koriander till själva dressingen och tager vad vi haver för övrigt i grönsaksväg. Vitkål, purjo, paprika, mer chili och koriander. Det var också mycket gott och jag hade med mig det till lunch igår. Mannen fick hålla till godo med lammresterna.

Igår blev det korrrv igen, denna gången i tomatsås. Till spaghetti, vilket är en utmärkt måndagsmiddag och det blev två lunchlådor över, det gillas! Idag blir det karré, osäkert om den kommer att grillas ute eller inne i skrivande stund. Vad morgondagen bringar är ännu höljt i dunkel, det enda jag har planerat är att åka och besiktiga tuttarna.

Den andra inplanerade aktiviteten kunde jag stryka i och med ett brev från AF, där min handledare bifogade en handlingsplan för nästa halvår. Ja, du kan ha läst det förut, men jag tycker det kan poängteras att jag ytterst sällan har varit tvingad att inställa mig personligen för dylika ärenden. Fast bara om jag själv frågat i god tid, men må den lede ta mig om jag missat datumet själv!

Eftersom jag inte egentligen behöver AF till någonting alls längre, då mina dagar med ersättning från a-kassan är (ut)räknade, och alla jobbannonser kommer snabbare från både Indeed, Jobapido, Jobbjakt och ytterligare någon jobbsökarsajt än AF någonsin förmått, tänkte jag helt enkelt strunta i hela handlingsplanen och se vad som hände...

Jag är så otroligt trött på alltihop att jag ger fullständigt sjutton i vad de säger eller gör med mig. Jag har ett jobb, inget eller ingen kan hindra mig från att söka de jobb jag eventuellt finner intressantare än det. Ehuru det aldrig utlyses en heltidstjänst i min bransch är det sällan det är värt besväret, men det var jag tvungen till om jag ville ha ersättningen från a-kassan.

Och "money makes the world go round", så man gör det man måste, även under protest. Jag är ganska lättad över att slippa detta ok. Och de närmaste löningarna kompenserar bortfallet mer än väl. Sedan vet jag inte hur det blir, men jag förhandlar med chefen. Hur som helst är all mertid betald numera, det är det enda positiva med facket på åratal.

Nu är det dags att tänka på trevligare saker, det vill säga mat och därför avslutar jag detta inlägg med att önska Sverige grattis på dagen och god fortsättning! Det kan behövas...

Ta hand om dig och din omvärld!

Ögonflimmer.

En lång och arbetsam vecka är till ända. Av de senaste nio dagarna har jag jobbat åtta och det känns! Dessutom har jag vid tre tillfällen varit så rasande arg att jag efteråt blev alldeles matt. Fast tredje gången var ärligt talat inte lika farligt som de två första. Då trodde jag att jag skulle få hjärnblödning, faktiskt. Det var samma person som orsakade det båda gångerna också.

Livet på Apoteket är inte en dans på rosor, lika lite som på biblioteken runt om i vårt underbara land. Om bara människorna i landet kunde vara lika underbara, eller åtminstone hyfsade, tänk så mycket enklare och trevligare allt hade varit. Biblioteket, tänker du kanske nu? Där alla viskar och visar hänsyn och tyst väntar på sin tur? Icke! Det har jag från två mycket säkra källor.

Men på apoteket beter väl folk sig som tja, folk? Givetvis gör de allra flesta det, men så finns det sådana som alltid tror att just de har så mycket viktigare frågor, har mycket mer bråttom och är mer värda ens uppmärksamhet än andra. Sedan finns det kärringar som skriker, svär och far med osanning samt påstår att det är vårt fel att hon missar färdtjänsten, får betala dubbelt och vi manipulerar recept.

Man kan inte betala för en vara innan man tar med sig den därifrån, man kan inte boka en vara på två apotek och hämta ut den på båda om receptet är slutexpedierat. Och nej, hostmedicin ingår inte i högkostnadsskyddet. Inte ens om man beter sig som ett ouppfostrat barn som tror att det ska få sin vilja igenom genom att skrika så att övriga kunder tar illa vid sig. För att inte tala om personalen...

Människan i fråga lär regelbundet gå i kyrkan, men en mer okristlig individ har jag sällan skådat. Jag blev tvungen att skälla ut henne, utan att skälla om du förstår vad jag menar, första dagen hon kom. Det flimrade både rött och svart framför mina ögon under tiden och jag trodde nästan att min sista stund var kommen, men det blev tyst på henne i alla fall.

Nästa dag, eller kväll för att vara exakt, kom hon inrullande igen nära stängning trots att hon vet att vi bara är två som jobbar, precis som kvällen innan. Vi har många kunder som jobbar i handelsbranschen och vill handla på hemvägen, vilket innebär det kan köra ihop sig ordentligt då. Hon såg att jag var upptagen med kunder i egenvården, min kollega hade sin kund för ögonen.

Det dröjde lite längre än föregående dag innan hon började svära över den idiotiske taxichauffören som lagt hennes plånbok i fel väska (!) och att det tog så förfärligt lång tid innan det var någon som kunde hjälpa henne. Vi har ju kölappar och hon såg att det strax skulle bli hennes tur. Jag fick en lucka och försökte tala henne till rätta. Det hjälpte. I två minuter...

Sedan var hon igång igen och min kollega hade en ängels tålamod och förklarade hur det låg till med receptet, kostnaden och allt annat. Kärringen bara skriker och beter sig så att övriga kunder börjar skruva på sig. Men är det någon som säger till henne? Nej, de himlar med ögonen åt mig och tycker det är jobbigt, hela situationen. De tycker synd om oss, men ingriper inte, tyvärr.

Den vanliga svenska flatheten har talat. Eller tigit, snarare. Kärringen, för det är det snällaste jag kan kalla henne, har en röst som skär genom märg och ben och jag ber henne dämpa sig, men det kan hon inte för då är det ingen som hör henne, påstår hon. För någon har förstört hennes stämband vid något ingrepp och det måste hon leva med, skriker hon med darrande stämma för att försöka få någon att tycka synd om henne och ta hennes parti.

Tro mig, sa jag, det finns inte någon som kan undgå att höra vad du säger i vanlig samtalston här inne och nu har du höjt rösten långt över den gränsen för länge sedan och jag uppskattar verkligen inte att du skriker åt min kollega eller mig själv, så nu lugnar du ner dig och låter oss avsluta det vi håller på med i lugn och ro, så blir alla härinne mycket gladare och får det de ska ha innan vi stänger.

Behöver jag tala om att det flimrade i rött och svart igen? I torsdags spanade jag efter henne hela kvällen, men vi slapp ytterligare spektakel, däremot såg jag henne sitta och vänta på den stackare som kör färdtjänsten då jag gick till parkeringen när vi stängt för dagen. Jag hoppas mina kollegor slapp henne igår. Själv slutade jag tidigt och åkte hem och lagade mat tillsammans med mannen.

Jag vet inte när det hände senast och det var väldigt trevligt. Tyst, lugnt, skönt och avkopplande, vilket var exakt vad som behövdes för att gå ner i varv. Mannen hade skaffat två stora torskfiléer när han ändå var ute och hämtade korrrv hos en bekant. Så nu är frysen smockfull igen. Jag delade upp fisken och gjorde en gratäng av de tjockaste bitarna och frös resten.

Idag blir det slökokt lammbog. Jag laddade Multin innan vi åt ett par mackor och åkte till Ica för att hämta grönsaker och annat som går åt. Mannen har klippt gräset med en gräsklippare som han fick av grannen, eftersom han köpte en ny när den gamla inte startade. Givetvis fick mannen igång den relativt enkelt, så nu är hela gräsmattan jämnt klippt.

Själv hamnade jag här och knattrar på, eller av mig. Ute ska jag inte vara när det klipps gräs. Om en stund ska jag dock våga mig ut och läsa den sista boken i Harry Bosch-serien. Det lär vara en till på gång i sommar och vi håller utkik efter den såklart. Ikväll blir det minst en Harry Potter-film. Mycket Harry i tillvaron nu.

Självklart ska jag blanda till en mojito, eftersom vi har så mycket mynta ute på altanen. Det vore ju synd om den inte kom till användning...

Ha en skön och lugn lördag, det ska jag och mannen ha!

Sevärd.

Jag är tillbaka, inte i särskilt god form, men ändock! Det har väl inte hänt så mycket på en vecka, det känns som om jag bara har jobbat, fast jag var ledig två dagar förra veckan. Dem tillbringade vi i Bovall för att få lite omväxling i livet. Sedan har det varit jobb, jobb och jobb. Men vad är väl en bal på slottet, eller en stund i solen på altanen med mannen?

Enligt alla gällande naturlagar är det jättetråkigt väder just idag, på min lediga dag. Eftersom jag ska arbeta tisdag-fredag kommer det säkert att bli fint väder imorgon igen. Jag ber redan nu om ursäkt för ditt förstörda helgväder, men jag har jobbat färdigt halv fem på fredag och kommer under inga som helst omständigheter att tacka ja till ännu fler timmar.

Mannen har skött all markservice och matlagning under tiden och börjar bli rejält trött på det, vilket jag har förståelse för. Trots denna matleda har han serverat mycket gott och varierat på tallrikarna. I fredags fick jag till och med två rätter! Inledningsvis grillade pilgrimsmusslor på spenatbädd...

Efteråt blev det honung-, chili- och limemarinerad havskatt. Mums!

Himmel så gott det var, med en enkel potatissallad till och Leth i glaset. Det har grillats hela långhelgen och det gillas alltid. Idag blir det däremot kökslagad mat, för jag har inte alls lust att stå ute och huttra. Jag har funderat hela dagen på vad jag ska göra och i bilen på väg från optikern bestämde jag mig för pasta med senaste skörden av ostronskivling och rester av kyckling.

Just som jag var beredd att ge upp hoppet om fler skördar upptäckte jag idag att det kommer nya små svampknoppar. Jag undrar hur mycket det kan bli av en och samma odling? Vi får helt enkelt vänta och se. Och för att se bra behöver man friska ögon eller hjälpmedel. På sistone har jag haft stora problem att läsa, speciellt alla små texter på våra produkter.

Det är tydligen så att närsyntheten håller på att gå tillbaka, sakta men säkert, medan förmågan att läsa på nära håll hade försämrats drastiskt på två och ett halvt år. Det tog inte särskilt lång tid att konstatera detta, det var mycket jobbigare att välja ut bågar, som vanligt. Eftersom jag fortfarande ser lika bra som en mullvad utan glasögon är det svårt att se hur jag ser ut i bågarna.

Alla, eller väldigt många bågar, ser ju bra ut där de hänger på väggen, men hur ska jag se hur bra de klär mig när jag nästan stöter näsan i spegeln innan jag får någon som helst skärpa i synfältet? Den stackars assistenten hade ett drygt jobb med att hitta bågar i de färger jag accepterar och i de modeller hon ansåg passar mig bäst. Hon tog bilder på mig också, så att jag kunde avgöra vilka som passade.

Det är ju inte lätt att hitta ett enda par alltså och idag skulle jag hitta två! Eller ett par solglasögon. Men jag känner mig själv relativt väl och vet att jag hela tiden skulle ha fel brillor på mig om jag ska byta stup i kvarten. Därför fortsätter jag med stora solglasögon som täcker de "riktiga" när jag kör bil eller läser i soffan på uteplatsen, om det nu kommer att hända igen...

Jag trodde jag skulle komma ihåg vad bågarna jag valde heter så jag kunde visa dem för mannen, men icke! Jag tror att ett par är Karen Miller och är svarta med lite turkost i. Det andra paret är i metall, med mattsvart front och blått i skalmarna. Tror jag, alltså. Det kanske var tvärtom, eller något helt annat. Det kan bli spännande när jag ska hämta dem om två veckor.

Drygt 7000 kronor fattigare blir vi på kuppen, men jag får i alla fall två par glasögon för som Optiker M sa, det vore väl jäääkligt korkat att inte ta två par för priset av ett. Jo, fast jag kan ändå inte låta bli att tycka att själva glasen borde vara gratis, för vem i hela friden vill ha glasögon, egentligen? Det är ju en oönskad defekt, bristande funktion, en sjukdom eller vad man vill kalla det.

Att syn och munhälsa inte ingår i sjukvårdssystemet är mig en gåta och jag kommer hävda att det är alldeles galet, ända tills jag dör. Jag hade gärna betalt för bågarna, men glasen borde vara gratis. Det gladde mig ändå att Specsavers numera har gratis glasögon till barn. Det är åtminstone ett steg i rätt riktning, och antagligen är det jag som betalar dem i slutänden, men låt gå för det då...

Nu ska jag se om jag kan få ihop en middag, det kurrar tämligen högt i min mage. Jag vaknade alldeles för tidigt i morse och nu är det för sent för en "gumvil". Det gäller att hålla ut tills vi har sett fjärde Harry Potter-filmen ikväll.

Ha en mysig måndag och en fin vecka så ses vi i en blogg nära dig framåt helgen hoppas jag!

Röd, blå eller grön?

Helt enligt planen blev det inte gjort så mycket igår, jisses så skönt det var! Korsord, bloggande och bokläsning kändes som det enda rätta. Idag har vi kroppsarbetat desto mer. Byte av däck på min lilla Pärla och Pansarkryssar'n är nog så tungt, eftersom däcken förvaras på vinden i garaget och ska upp och ner. Skönt att vara två om det i alla fall...

Mannen hade för avsikt att klippa gräset, men gräsklipparen är inte av åsikt. Den har gått som en kratta på sistone, men har åtminstone skött jobbet hyggligt, tills idag då. Efter att knappt halva gräsmattan blivit klippt la den av och vägrar att starta igen. Mannen är arg som ett bi, jag tror jag ska blanda till en mojito när han svalnat lite grann medelst isvatten. Invärtes, ska tilläggas.

Jag tänker att det är en himla tur att jag inte lyckats reta upp mannen såpass någon gång att han blivit riktigt arg på mig. Irriterad och besviken på mig har han varit, men aldrig arg. Inte heller jag har varit speciellt arg på honom, förutom den gången när vi renoverade köket och han inte hade vett på att förklara hur ritningen såg ut. Den som han hade i sitt huvud, alltså.

Jag är ju inte någon tankeläsare och förstod inte "det uppenbara" utan lite förklaringar och vägledning. Då fick jag dra mig tillbaka för att inte säga något riktigt dumt, som jag måhända skulle ångra. När jag lugnat ner mig gick jag ner igen och bad vänligt, men bestämt om att upplysas om planen lite mer ingående, vi var ju trots allt två om jobbet.

Annars håller vi sams för det mesta. Faktum är att vi tänker och tycker ungefär likadant om det mesta, så det blir sällan några dispyter. Det finns vissa ämnen som bör undvikas, tycker framför allt jag, och dem får han allt diskutera med någon annan, för till slut så sitter jag bara och hummar och försöker desperat att komma på något annat samtalsämne.

Politik är sådant som bör undvikas. Vi står på varsin sida i den rödblå röran och trots att mannen är den blåe så är han helt klart en Karl-Bertil Jonsson i de flesta situationer. Numera är detta hushåll även grönt. I varje fall när det handlar om återvinning och ekologiska spörsmål. Miljöpartister kommer vi aldrig att kalla oss, ty de är alldeles för rabiata i vissa frågor.

Vi har begåvats med två soptunnor och ska alltså källsortera ännu mer än vi hittills gjort. Det är inte helt enkelt att lära gamla hundar att sitta, men det går. Därför ska vi försöka hitta ett system för källsorteringen redan i köket, under diskhon. För man går inte ut med en kapsyl, ett plasttråg eller en mjölkkartong i taget, även om det är nära till tunnorna.

Hur sorterar man till exempel vinkorkar? Ett naturmaterial, men i vilket kärl hör det hemma? Numera får man lägga servetter i matavfallet, det var en nyhet för mig. Chipspåsen, som man inbillar sig är av metall, ska läggas i kärlet avsett för plast. Det är lite spännande ändå, det finns fortfarande mycket att lära sig både i källsorteringsfrågan och livet.

Idag ska vi grilla karré och majs. Det blir nog bara en enkel sallad till det, precis som föregående dagar. Fiskspetten igår var alldeles perfekta och mannen var överlycklig över detta. Snacka om humörsvängningar...

Själv höll jag på att bli smått galen igår kväll, för det fanns inget godis hemma och jag behövde verkligen det. Det fanns emellertid choklad, det räddade mig från att gå bärsärk. Vissa dagar krävs det godis för att hålla humöret på en viss nivå och på så sätt behålla husfriden. Försvinner sötsuget när man går från PMS-häxa till klimakteriekärring? Hoppas det!

Nu är det dags för en mojito, vaya con Dios!

Kverulant?

En tuff vecka har det varit. Jag slutade tack och lov redan halv fem igår, det var första gången på fem veckor som jag slapp jobba till åtta. Är nu ledig i två dagar, jobbar 8-20 på måndag, sedan är det tre lediga dagar till. Trodde jag! Det visade sig, efter en titt i min almanacka och en koll med kollegan, att jag jobbar torsdag-söndag nästa vecka. Då bröt jag nästan ihop...

Men eftersom jag är den jag är så biter jag ihop och tänker på att det "bara" är fyra veckor tills jag tar semester i tre veckor. Ska bli intressant att se vilken spillra mannen får baxa runt på då. Detta mitt lilla psykbryt igår gjorde att vi ändrade våra planer att åka norrut idag. Gräset måste klippas, inte av mig dock, då får jag puffa kvadrupla doser mediciner och det får jag slippa tycker mannen.

Det ska tvättas, bytas däck och sådant som att släpa runt på snabeldraken och som är så tråkigt, men nödvändigt. Mannen rastade den ena på nedervåningen i torsdags, när jag var ute med tjejerna på jobbet och smorde kråset på Pinchos i Kungsbacka. Övervåningen är ännu dammigare än för en vecka sedan och det börjar bli svårt att undvika dammråttorna...

Mannen hämtade lite bubbel igår för att fira att fira min tidiga hemkomst. Jag hade ännu inte insett hur grymt mitt schema är, så jag tog glatt itu med att fixa till salladen medan jag "tjuvstartade" på flaskan och mannen grillad kycklingklubbor. Ja, kyckling igen. Gott!

Idag åkte vi till Mölndal och hämtade marulk, vilken ska träs upp på spett och grillas. Vi unnade oss ett par kräftor också. Men vart tog solen vägen? Det är inte alls särskilt skönt på altanen där vi skulle sitta och sippa på mojitos och läsa i lugn och ro och bara njuta av värmen och varandras sällskap. Det gör vi förvisso lika bra inomhus, men framför allt jag behöver få lite sol och värme.

Instängd på jobbet från 10-20 vet man knappt hur vädret är och det är inte särskilt upplyftande att få höra av kunderna hur fantastiskt skönt det är där ute. -Jaha, vad gör du här i så fall? tänker jag surt och känner hornen växa fram i pannan. Å andra sidan har det varit ganska okej att under den värsta pollenchocken få hålla sig inomhus, så varför klagar jag, egentligen?

Jo, för människan är inte nöjd om hon inte får klaga lite då och då. Vanemässigt kverulerande står jag dock icke ut med och ägnar mig inte åt själv. Eller gör jag det? När jag gnäller på mitt schema varenda gång jag skriver ett inlägg här i bloggen, till exempel. Det kanske uppfattas som grinigt och tröttsamt av dig som följer mig? Låt mig veta det i så fall är du snäll!

Det händer alltid oförutsedda saker, därför är ju bra att man inte bokar in en massa möten innan man ens kommit iväg. På så sätt blir ingen besviken på en, när man måste avboka av så triviala anledningar som hushållsskötsel eller bristande ork. Sjukdom och olyckor äger alltid laga förfall, men allt annat är väl bara en brist på planering?

Ja, kanske det, men man planerar väl inte att bli utmattad, gråtfärdig och allmänt vilsen i pannkakan? Vi är inte i toppform, varken mannen eller jag, så vi beslutade oss för att tänka smart och göra lite nytta varvat med mycket vila och vara nöjda med det. Det underlättar att planera, men man måste vara flexibel när spelreglerna plötsligt ändras.

Nu ska jag återgå till min bok, mannen har snart läst ikapp mig och det vore ju synd om han måste slå av på takten..? Å andra sidan finns det ju andra böcker att läsa tills jag släpper ifrån mig boken. Senaste nyförvärvet är en bok om Sturarna. Den kan han gott läsa istället för att flåsa mig i nacken...

Ha en skön lördag och ta hand om dig på bästa sätt, det vill säga ditt sätt!

Ladda upp, ner eller om?

Idag är det den stora laddardagen igen. Ladda kyl och frys, ladda tvättmaskin och torktumlare och ladda kraft för resten av arbetsveckan. Efter de senaste veckornas schema känns det superlyxigt att sluta halv fem på fredag och ha "sovmorgon" till elva imorgon. Nåja, jag har bett om mer timmar, för lönen behöver vi, men det tar på krafterna att jobba sju av åtta dagar.

De lediga sex av sju har blivit fem således och jag är är lika trött och rolig som en igelkott, om lördagarna. Samtidigt som jag vill utnyttja ledigheten till att göra något roligt och (om det ska vara nödvändigt?) nyttigt, så infinner sig inte orken riktigt, vilket gör mig på lite dåligt humör. Så liknelsen med igelkotten stämmer kanske inte lika bra som en nyväckt björnhona, kanske?

När jag jobbar så mycket som jag gjort blir det enkelt att dra ut på alla mina 2.5 stämpeldagar. Rapporterade idag och tänker i mitt stilla sinne att det på ett sätt ska bli skönt att slippa detta, men bara om jag får fortsätta jobba mer än 75%. Någon höjdarlön har jag verkligen inte, trots OB-tillägg på helgerna. Och i juli ska jag bara jobba måndag-fredag...

Å andra sidan får mannen och jag se varann lite tidigare om kvällarna och varje helg. Lite altanhäng och sköna grillkvällar hoppas jag att det blir i alla fall. Jag kanske till och med får vara med och laga maten, det är ju mysigt. Det händer alltför sällan att vi hjälps åt, men återigen, jag är lyckligt lottad som har en man som är duktig på att laga mat.

I fredags fick jag helstekta tjocka revben med en jättegod gräddsås. Igår blev det fisk, närmare bestämt skrei och en fin räksås som han gjorde från grunden med egen räkfond och allt. Jag får snart dra mig tillbaka från min ställning som förste fiskkock i det här hemmet, eller dela den med mannen.

Idag hittade jag kycklinglårfiléer till halva priset på Willys och dem ska jag hitta på något trevligt med till dagens middag. Jag tänker lite asiatiskt igen, fast med bulgur eller nudlar till eftersom vi hade ris igår. Något som är bra att ha med till jobbet är ju grytor och andra "allt-i-ett-rätter". Det ska vara lätt att värma, helst kunna ätas med en hand och mätta länge.

Vi har slarvat med matlistan på sistone, det tycker jag inte om. Det blir så lätt samma sorts mat alldeles för ofta då. Varierad kost är mycket roligare och vi som är så matglada och i grund och botten mer än pigga och nyfikna på nya matupplevelser, borde faktiskt kunna ta ut svängarna lite mer än vi gör. Det är bara det där med orken. Luften har liksom gått ur oss...

Apropå varierad kost så hade jag tre påsar med kycklingklubbor hem också. De var jättebilliga, så det gick såklart inte att låta bli. Kommer bli kanongott att grilla när det blir tillfälle, tänkte jag. Liksom karréerna av rapsgris (också halva priset), som mannen i och för sig kan välja att laga till var och hur han vill i imorgon, eller frysa in för senare bruk.

Vad har vi mer i gömmorna? Lever, vilket de flesta inte tycker speciellt mycket om. Eller alls. Synd, för det är billigt, nyttigt och lättlagat. En kund tror att mycket av vår (allmänna) trötthet beror på järnbrist numera. Det äts inte inälvsmat längre och de gamla gjutjärnsgrytorna och -stekpannorna används inte som förr. Kan nog ligga en del i det påståendet.

Korrrv har vi förstås i frysen. Vanliga och lite annorlunda. Salsiccia är den senast tillkomna korven, den som jag hade med hem i lördags, men ratade för kycklingvingar när jag var tvungen att laga mat själv. Laga och laga? Jag slängde in en näve vingar i ugnen och värmde dem under tiden som jag kokade tagliatelle och rev ost...

Det var gott och ja, jag älskar kyckling! Nu ska jag gå ut i köket och tillaga mer älsklingsmat, vad det nu blir av det hela. Den som lever får se, eller var det så att den som ser, får lever?

Ha en fin vecka och må solen skina på dig!

Lögnaktig, jag?!

Sista dagen på min ledighet och vad har jag gjort? Det känns kluvet, för jag har gjort ingentingen, vilket var precis vad jag behövde, å andra sidan är köksgolvet fullt av smulor och dammråttorna börjar se välnärda ut. Det var väldigt nyttigt för oss båda att packa ihop och åka norrut i tisdags. Fast jag har dåligt samvete för att jag fick ställa in en date med en vän för den sakens skull...

Anledningen till vår utflykt är att min dotter fyller år på lördag och jag tänkte att det kunde vara skönt för henne att slippa laga middag efter jobbet, för en gångs skull, och samtidigt få överlämna en liten present till henne. Bästa dagen för detta var tisdag och då får det bli så! Eftersom mannen jobbar, kan man aldrig veta när, eller om, man kommer iväg, men vi kom fram i tid i alla fall.

Telefonen ringer alltid precis när jag knutit skosnörena och då kan det ta allt mellan tio minuter och två timmar innan vi verkligen är på väg. Således fick daten skjutas upp, för jag kunde inte garantera när jag skulle vara hemma igen. Ingen annan än min syster M fick besök, för vi bor numera granne med henne och vi måste ju få se hur hon har det.

Och så måste vi åka hem och ta hand om katterna och våra svampbebisar, så vistelsen blev inte så lång. Vi är dock rörande överens om att det inte ska ta så lång tid tills nästa gång, för det behövdes ett miljöombyte av många anledningar. Redan halvvägs dit slätas mannens rynkor ut och axlarna lämnar öronen. Ja, jag överdriver en aning, men tror du förstår vad jag menar...

För att kunna stanna längre måste vi alltså ha med katterna och de visade med all önskvärd tydlighet att de absolut icke ville sitta i en bur och åka bil. Inte för att vi hade tänkt det just denna gång. När jag bär ner vår röda väska i hallen vet de vad klockan är slagen och försöker rymma eller gömma sig. Det hjälpte inte ett dugg att jag talade om för dem att lugna ner sig och äta mat istället. Annars är de ganska bra på att förstå vad man säger, inbillar jag mig åtminstone.

Nåja, för att återgå till vår utflykt, eller snarare återfärd, så åt vi brunch på vägen eftersom vi inte hade något att äta till frukost. Det glömde vi ordna med dagen innan, men emedan varken mannen eller jag är så pigga på att äta förrän vi varit vakna några timmar bestämde vi oss för att lyxa till det med ett besök på ett riktigt lastbilshak och kalasade på pyttipanna.

Sedan drack vi kaffe hos Raggarn och jag fick veta att allt som står i bloggar är lögn och hittepå. Saken är den att hans fästmö skriver väldigt underhållande om deras liv och hans tillkortakommanden och han verkar inte riktigt hålla med henne. Lite oroande att han drar alla bloggare över en kam sådär, tycker jag. Jag ljuger aldrig, men erkänner att jag understundom kanske skruvar till det lite.

Missförstå mig rätt nu, Raggarn är en väldigt snäll och trevlig människa, men han kan också dra historier, så jag är helt övertygad om att han får vad han förtjänar i denna blogg och av denna hans nygamla kärlek. Jag berättar ju om vårt liv och driver med mannen då och då, men så länge det inte är på ett elakt sätt, utan med glimten i ögat och mycket kärlek, är det okej.

Eftersom jag är ledig idag faller det på min lott att laga maten, som du kanske vet. Det blir en kycklinggryta med asiatiskt stuk. Ingefära, bambuskott, broccoli, chili, morot, lök, vitlök och kokosmjölk. Det känns som att det behövs lite hetta i kylan. Nollgradigt i mitten på maj är inte okej!
Tomatplantorna fick flytta in, men champinjonhinken åkte ut för en "omstart".

Mannen får lösa matfrågan imorgon och på söndag, men på lördagen överger han mig för att roa sig på lokal. Egentligen är det vår gode väns fel eller förtjänst, beroende på vem man frågar, förstås. Jag tycker ju det är smått fräckt att bjuda med mannen och lämna mig åt mitt öde och utan mat när jag kommer hem efter jobbet. Livet är bra orättvist...

Således får allt mannen lägga manken till ordentligt och det brukar inte vara något problem. Se bara vad jag fick i måndags.

Jag önskade och fick Pasta Vongole, trots att han inte visste vad det var jag bad om. Det är inget hinder, det finns ju kokböcker och recept på Google.

Lammet från Hulanhålan sjunger på sista versen. Revben åt vi förra helgen och det finns några skånkar och någon karrébit kvar. Det är bara frånvaron av grillväder som gör att det finns något kvar alls av lammköttet.

Nu är det dags att laga mat så mannen får mat i magen innan han ska repa. Själv ska jag titta på hockeyn, såklart!

Ha en god kväll och en förhoppningsvis fin helg!

Trasig.

Jag har vilat upp mig i två hela dagar. Känns som en ovanlig lyx, fast jag hade behövt minst två till för att bli människa. Det är hårt att jobba sju av åtta dagar, 10 timmar om dagen. Särskilt när det varit långhelger och man inte hinner bli klar med tisdagens varor förrän på torsdag eftermiddag. Vi har också haft ovanligt mycket kunder, vilket i och för sig är positivt och roligt.

Imorgon jobbar jag 8-20, men sedan är jag ledig i tre dagar som jag brukar. Anledningen till att det blivit fler timmar för min del är att vi provar att bemanna upp under de dagar som har toppar, det vill säga tisdag och fredag och att några kollegor har haft semester och föräldraledighet. Lönen för heltid vill jag ju ha, men inte jobba till 20 varenda fredag.

Så det har ändrats på kommande schema. Varannan vecka slutar jag halv fem, det känns rimligare. Mannen har fått slita i köket nästan dagligen på sistone. Det har han gjort föredömligt, men jag kan väl tycka att det är lite orättvist. Å andra sidan hör jag att några av mina kollegor inte har förmånen att ha speciellt duktiga kockar till män, så jag är lyckligt lottad.

Fläskfilé med egenodlad svamp i såsen på tisdagen

Jag har fått så god mat varenda dag och jag är otroligt tacksam över att slippa laga den själv efter jobbet. Då orkar jag verkligen inte stå vid spisen, när klockan är halv nio och fötterna protesterar.

Kalventrecôte i fredags

Igår var vi lata och köpte fiskspett, men å andra sidan var vi duktiga och planterade tomater och jordgubbar.

Idag blir det revben av lamm på något vis. Det är inte så mysigt grillväder, därför jag tror det får bli en ugnsgrillning. Vad vi ska äta till revbenen har jag inte ägnat någon tanke än, jag är för såsig i hjärnan fortfarande. Jag har suttit med näsan i en bok och mellan varven tagit hand om den eviga tvätten. De tre arbetströjorna är så slitna nu att mannen kallar mig white trash-lady...

En vecka in i maj har vi kommit och det är ju trots allt tre veckor kvar av denna månad, då våra nya arbetskläder ska delas ut. Tyglagret brann ner i början av året, då var kollektionen redan försenad på grund av dålig kvalitet. Jag vet inte vad jag ska tänka om denna fars längre. När jag skrev på kontrakt för Apoteket AB för snart tre år sedan fick jag veta att nya kläder var på tapeten...

Därför fick jag bara en kjol, vars foder nu är i trasor. Byxor fick jag inga alls, för modellen passar bara extremt smala och smärta personer som trivs med låg midja. Två begagnade t-shirtar fick jag, och en "hittade" jag på en av alla de arbetsplatser jag tjänstgjort på sedan dess. Inga chefer har velat beställa nytt, eftersom kollektionen snart utgår. Kalla mig Tras-Ann, bara.

Det påstås att vi inte ska ha våra vita rockar längre. Lite märkligt tycker jag, eftersom i princip alla andra apotekskedjor kommit att införa dem för att efterlikna Apotekets professionella utseende. Dessutom är det väldigt praktiskt att ha rocken med rejäla fickor för pennor, anteckningsboken och andra arbetsverktyg. Jag hoppas rocken blir kvar, jag behöver och gillar den.

Nå vi får se hur det blir, nu ska jag se vad det blir av vårt lammkött.
Ha en fin söndag och en härlig måndag!


 

Kaffedramatik.

Vaknade av kramp i höger ben som inte var av denna världen. Krampen alltså. Benet är ganska normalt, om än kolikt. Det fanns inget annat att göra än att stå upp och försöka få det att släppa. Hur jag än bar mig åt, flyttade sig krampen från sida till sida, till tårna och överallt. Tänkte att två magnesiumtabletter och kaffe nog skulle få det att släppa.

Hur tar man sig nerför trappan med ett ben som vägrar samarbeta? Med svårighet, kan jag säga. Ner kommer man ju alltid, men helst utan fler blåmärken än jag redan har. Mina underarmar ser ut som om jag försvarat mig mot en våldsverkare, men i själva verket har jag brottats med en låda på jobbet. En överfull förvaringslåda under hyllorna med magmediciner. Det är inte lätt och gör väldigt ont...

Nåväl, mina vedermödor denna morgon var inte över bara för att jag kom ner helskinnad. Efter att första koppen kaffe framgångsrikt tillverkades av kaffemaskinen, gick jag ut för att hämta tidningen. Jag är visst lite veckevill, för jag insåg inte förrän då att det ju faktiskt är helgdag och journalisterna har ledigt. Fick en blöt puss av grannens hund som tröst. Något tvivelaktig tröst, men valpen är söt.

Lite kallprat med den tvåbente grannen, sedan var kaffetörsten överväldigande, varför jag gick in och tryckte på knappen till kaffemaskinen för att mannen också skulle få kaffe på sängen. Då vägrar maskinen att spotta ut något kaffe och påstår att vattnet är slut, vilket inte var fallet. Talade snällt till den, gjorde som den sa och försökte igen, men icke! Flera gånger, faktiskt.

Gjorde till och med en norsk omstart, det vill säga drog ur sladden och väntade en stund, medan kaffet i första koppen raskt försvann ner i min mage. Jag hade lite dåligt samvete för att jag inte delade med mig av dessa livgivande droppar till mannen, men han sov ju och visste inget om dramatiken i köket. Maskinen brukar ju hosta upp sig så småningom...

Men se, det gjorde den inte. Jag hade då två saker att välja mellan; väcka mannen och nesligen erkänna att jag inte får igång kaffeapparaten, eller ta till nödkaffet och Presson. Väckte mannen. Han har bättre handlag med maskiner, det måste jag tillstå, även om jag inte är speciellt oteknisk själv. Stackars mannen, vilket brutalt uppvaknande.

Efter en stund slutade maskinen att konstra och vi kunde återvända till sängen med varsin kopp ångande kaffe. Utan tidning dock. Mannen läser GP på sin padda, men det gillar inte jag, så jag tog min bok och försjönk i den tills magen krävde annat än bara kaffe. Ägg och bacon fick det bli, det är ju ändå söndag? I alla fall är jag ledig och det är det enda som räknas.

Det blir en "sådan" vecka igen. Jobbar sju av åtta dagar. 10-20, förutom lördag och söndag, då stänger vi ju tidigt, redan klockan 18. Det är väl knappast någon som undgår sarkasmen här, antar jag. Att jobba i ett köpcenter har sina för- och nackdelar, kan jag väl säga utan att säga för mycket. När jag kom hem igår serverade mannen mig en G&T i väntan på maten.

Han börjar bli varm i kläderna nu. Laxen var läcker och citronsåsen lika god som alltid och jag är lika glad och tacksam varje gång jag kommer hem och får så god mat. Idag ska vi ha short ribs, först slökokta och sedan grillade. Jag åkte iväg och för att hämta kol och lite andra saker medan mannen städade undan gamla säckar och skräp för att göra plats för våra nya sopkärl.

Nu sliter han i sitt anletes svett med att avlägsna algerna i altanvirket. Jag tar hand om tvätten och annat tråkigt inomhus. Våren är här och jag kan bara vara utomhus i korta stunder, det är inte vare sig roligt eller rättvist. Måtte åtminstone björkarna slå ut snabbt och effektivt, så är det värsta snart över. Sedan är det bara gräset, och gräsklippning framför allt, som bör undvikas...

Jag tänkte göra en somrig fördrink så småningom idag. En caipirinha eller rättare caipirissima, eftersom jag utgår från vit rom, är väl nästan det somrigaste som finns? Gin och fläder också, förstås. Varken mannen eller jag är förtjust i söta drycker, så det brukar gå åt ganska mycket lime- och citronsaft när jag tillverkar våra drinkar.

I slökoket åkte det ner en ordentlig skvätt bourbon, vilket förmodligen är det enda den duger till. Att dricka den som den är var nämligen ingen njutning, så den får smaksätta maten och framför allt sådant som ska grillas, det brukar funka. Till våra ribs blir det grillad potatis och majskolvar och förhoppningsvis en god bbq-sås av vätskan i Multin.

Imorgon ska mannen till sjukhuset för vidare utredning av vårt snarkproblem. Ja, jag säger vårt, för det är inte bara han som påverkas. Jag gör av med ganska många öronproppar på ett år och det är tröttsamt både för honom och mig att få nattsömnen störd. Jag tror dock inte att han fått några blåmärken än, jag är förhållandevis snäll när jag möblerar om honom...

Ha en fin extra helgdag och en skön kort vecka nu. Njut av solen, som lär hålla sig framme, om du har möjlighet. På återseende, hoppas jag!