Degar.

Fick en snabbvisit av min favoritsvägerska när systersonen kom för att testa stärkare med mannen hos en vän som bygger sådana. Gossens pappa fick också följa med. Musiker är alltid intresserade av att få fram bästa ljudet, vilket instrument de än trakterar. Jag vet inte hur länge de är borta, men antagligen inte så länge, eftersom de har lång väg hem igen. Om de kan slita sig...

Själv roar jag mig med att tvätta, baka bröd och klura på middagen. Är det sånt man ska göra när man är ledig, va? Middagar tänker jag gärna på, men ska det verkligen vara nödvändigt att jobba, när man äntligen är ledig? Nå, det är tur att det finns tvättmaskin, det vore inte kul att tvätta för hand och köksassistenten knådar degen, så egentligen är det inte så himla jobbigt.

Det jäser...

Men jag vill inte behöva göra något alls ju. Bara fundera, lösa korsord eller kanske läsa en bok. Och sitta här och skriva lite, dricka vin och jäsa. Det är så det ska vara på lördagar. Jag vet att det är söndag, men det känns som en riktig lördag för mig då jag jobbade igår, sjätte dagen i rad. Således är det söndag i morgon, vilket gör att hela arbetsveckan kommer att gå supersnabbt.

Det har jag inget alls emot, även om jag älskar mitt jobb. När dagarna går fort på jobbet är det mycket att göra och det gillar jag. Lika mycket som att vara ledig, i rätt dos. Jag skulle inte ha något emot att jobba fyra dagar i veckan, 10 timmar om dagen och vara ledig tre. Är jag på jobbet, och det finns vettiga saker att göra är det helt okej med långa dagar.

Det värsta jag vet är att jobba 4-5 timmar. Man (jag) får inget gjort vare sig före eller efter jobbet, jag hinner inte göra hållbarhetslistan eller något annat nyttigt på jobbet och det kostar mig en massa att ta mig till och från arbetsplatsen i jämförelse med inkomsten en sån dag. Nu är ju min tjänst inte heltid, utan 30 timmar och fördelade på två arbetsställen, utifrån behoven där. Men drömma kan man ju.

Igår bestämde mannen maten och vi lagade den tillsammans, det var mysigt. Han hittade kalventrecôte i affären och tyckte det var en lämplig middag med hasselbackare och rödvinssås. Det hade han alldeles rätt i! Såhär blev det:

Idag blir det kyckling. Jag tror jag ska helsteka den i ugnen med en fyllning av champinjoner, lök, lime och lite annat gott. Sås blir det av skyn förstås och jag tycker att ris eller bulgur passar att ha till. Lite sallad har mannen skaffat hem, det är fint med något krispigt och färgglatt på tallriken. Kanske gör jag en kall sås att ha till också. Eventuellt, möjligen, om jag inte degar ihop fullständigt, alltså.

Ha nu en fin lördag, förlåt, söndag och var rädd om dig och alla andra omkring dig!

Vackert ute, men förbaskat kallt!

Blekfis(k)?

Äntligen fredag och bara en dag kvar att jobba innan min tvådagarshelg. Jag har förvisso bara jobbat fem timmar idag, men jag är helt slut. Bästa terapin då är att laga mat i fullständig ensamhet och största möjliga tystnad. Katterna sov när jag kom hem och mannen hade åkt iväg för att nörda med en gitarrvän. 7son är förstås vän på andra sätt också och en utmärkt grillmästare dessutom.

Förutsättningarna var alltså de bästa för att skapa en god middag. Frågan var bara vad. Igår hämtade jag bleka eller lyrtorsk, som den också kallas, hos Fiskhandlaren i Floda. Jag har aldrig sett den i en fiskbil, -vagn eller -affär förr. Men jag minns att mina barns far pratade om att hans farmor gjorde lyrbullar till middag varannan vecka. Varför har den aldrig funnits att köpa där jag befunnit mig?

Nu hade jag lyckan att få prova och jag är mycket nöjd. Namnet "bleka" är ju lite missvisande tycker jag, när fisken ser ut såhär:

Jag startade ett experiment i mitt kök. Strimlade morot, rotselleri, palsternacka, lök och fänkål fint och la detta i en smord ugnsform med salt, peppar, limesaft, en skiva habanero, vin och lite vatten. Folie på och skjuts in i ugnen! Efter cirka 20 minuter i 160 grader varmluft hällde jag av spadet i en kastrull, skvätte på en redig dos sherry och lät det koka ett par minuter.

Grädde och cf, 3/4 fiskbuljongtärning, lite fisksås och ostronsås, samt lite mer limesaft och lät det puttra vidare. Något sa mig att tomatpuré vore fint och när jag smakade av såsen så tänkte jag att sechuanpeppar (eller sichuan) vore pricken över i:et här. Och det var det! Mannen gav mig med beröm godkänt och jag är väldigt nöjd själv.

Rotsakerna la jag tillbaka i ugnsformen med ett par klickar smör på och fiskfiléerna (inte hela dock, skar av lite till framtida maträtter) ovanpå detta. Plus lite mer smör. In i ugnen med folie på igen och efter 20 minuter kände jag med fingern om de var klara, men de behövde lite mer tid. Allt handlar ju om hur tjock fisken är, så precisa tider kan aldrig anges.

Potatisen kokade under tiden som fisken bakades i ugnen och såsen fick en doft cayenne och en aning mer sechuanpeppar. Såhär såg det ut när allt serverades framför TV:n och "På spåret".

Fast och fint kött, detta är något jag ska ta hem fler gånger!

Mannen och 7son hade problem att lösa så jag såg på det själv till att börja med. Poängräkningen tappade jag bort, men jag höll ganska jämna steg med Filip och Fredrik. Jag är besviken på dem, de kunde inte det svenska namnet på "patella". Inte ens sportfånarna kunde det. Å andra sidan är jag expert i ämnet "värdelöst vetande"...

Men anatomi är intressant, så det är konstigt att jag minns något alls från lektionerna på Medicinareberget. Sådant jag inte har nytta av fastnar alltid bättre än det jag behöver veta. Mannen blir alldeles matt på mig när han frågar om jag minns hans inloggning på bankdosan, hans pinkod för bankkortet eller mobilen. För det gör jag inte.

Jo, mobilens lösenord kan jag, allt annat är egentligen inte min sak att veta, det är för "privat", på något vis. Fast samtidigt är jag den som vill att vi skriver ner sånt som kan vara bra att veta om något skulle hända någon av oss. Det måste ju inte vara det värsta tänkbara scenariot, men sånt som behöver åtgärdas om man är bortrest, sjuk eller på annat sätt indisponibel.

Vår granne hämtades med ambulans i förrgår. Jag hoppas att han återhämtar sig, vi vet inte vad som hände än. Det är sånt som får en att tänka praktiskt. För att kunna lösa bankärenden, hämta ut medicin för varann, så man behöver pinkoder, lösenord och fullmakter. Lämna in fullmakt för medicinuttag på ett apotek nära dig, ifall, ifall. Sjukhusen är inte generösa med smärtstillande ens, numera...

Nu är det nästan läggdags för mig. Jag öppnar apoteket i morgon, så det blir ingen sovmorgon då heller. Satte klockan på kvart i nio i morse, självklart vaknade jag åtta. Men på söndag, då ska jag sova! Jag hoppas att mannens systerson kommer och hälsar på för att nörda över gitarrer och annat som pojkarna jag gillar gör. Själv nördar jag aldrig, eller...?

Sov gott och ha en skön lördag när du vaknar!

PS. Tusen tack Katti för pepparn!

Jag är Olyckan!

I bilen har jag ett antal cd-skivor som passar bra att lyssna på vid bilkörning. Vissa passar bäst på vissa vägar och andra fungerar överallt. Idag var jag trött på Bill Wyman och letade reda på John Mayall. Innan jag backade ut från min parkering, ska jag kanske tillägga, för säkerhets skull. På denna skiva finns en låt som heter "Parchman Farm" och den kan du höra här.

Den retar gallfeber på mig med en liten slinga på munspelet som kommer 1:17 in i låten. Jag känner igen den någonstans ifrån. Det kan vara en helt egen låt, eller har förekommit i någon annan melodi. Kan du hjälpa mig lösa denna gåta är jag jättetacksam! Jag är helt säker på att jag aldrig hört "Parchman Farm" innan jag tog med mannens cd ut till bilen och blev så paff över slingan.

Jag är för övrigt ingen Olycka i trafiken. Det är bara väglöss, orimliga hastighetsbestämmelser och idiotiska omkörningar som får mig att härskna till. Då svär jag ibland, muttrar då och då, men oftast suckar jag bara och tänker på det mannen och jag säger till varann när människor bär sig dumt åt, oavsett om det är bil, kundvagn eller barnvagn de framför. "Folk är idioter".

Alla är inte det förstås, men förfärande många. Dagligen kör jag till jobbet på E6:an om någon missat detta faktum. Beroende på tidpunkten får jag se X antal mer eller mindre vansinniga manövrar. Hetsigt sicksackande mellan filer, helt utan att använda blinkers, är det vanligaste. Att köra dubbelt så fort som skyltarna tillåter, för att tvärnita när bilkön som kryper fram nås är också vanligt.

Undrar var blicken är fäst då? När man inte ser alla bromsljus 100 meter framför, förrän det är nästan för sent. Vad händer när sicksackaren plötsligt och utan att titta i backspegeln bestämmer sig för att byta fil igen, när en sådan kommer som ett jehu? Än så länge har jag bara fått ligga i kö för att komma förbi olycksplatser, och jag hoppas att jag slipper bli inblandad i en olycka själv.

I affären ställer folk sin kundvagn så att den helst hindrar alla andra att komma förbi och vidare. De kan också stanna precis innanför svängporten som släpper in en i lokalen, för att läsa medhavt recept eller handlarlista. Andra människors hälsenor är också ett populärt missilmål då man ska hämta mat. Reglera gärna blodsockernivån och skaffa glasögon innan Mammons tempel beträds...

Barnvagnsförare är övertygade om att de alltid har företräde. De blänger surt om man envisas med att inte släppa fram den högteknologiska pansarjagare de har någon sorts cruise control eller autopilot inkopplad på. Det spelar ingen roll att man är tre meter före. Mobilen är tydligen viktigare än bebisens säkerhet i trafiken, då folk inte ser sig för vid övergångsställen heller numera.

Reflexer är en bristvara i det här landet, tydligen. Folk tror att de syns i gatlyktornas sken och kan korsa vägar var som helst, Inte hör folk något heller, för alla har sladdar i öronen, oavsett om de kör barn- eller kundvagn, cykel eller bil. Det är faktiskt konstigt att det inte sker fler olyckor i denna miljö, men det kanske beror på att det finns några vettiga och sansade medtrafikanter, trots allt.

Nu ska jag sluta klaga och berätta att mannen serverade en kalasmiddag idag. Så skönt att komma hem till denna mattallrik!

Nyttigt och gott med lax

Jag får lika god mat i morgon, då blir det stekt fläsk med löksås. Mannen ska repa, och frågan är om jag orkar pilla på basen. "Orsa kompani lovar ingenting bestämt" som bekant, det gör inte jag heller. Dagsformen får avgöra, helt enkelt.

Ha en god natt och en härlig torsdag!

PS. Olyckans sång i en riktigt dålig version, men den enda jag hittade med de otäcka bilderna.

Däckbyte i januari?

Idag ringde klockan tidigt, liksom igår morse. Jag har fått gjort en massa nyttigt på jobbet och känner att jag än så länge är i någorlunda fas med mina ansvarsområden denna månad. I morgon har jag sovmorgon, vilket känns behövligt faktiskt. Har av någon anledning inte sovit så bra och drömt mycket på sistone, så jag ska nog sova riktigt gott i natt.

Särskilt som jag kom hem i precis lagom tid för att följa med mannen till garaget för att byta däck.
(Lite busigt av honom att vänta så länge med däckbytet, men å andra sidan, det har ju inte varit så mycket vinterföre och så är han ju inte ute och kör så ofta heller.)
Han trodde nämligen att han skulle göra det själv,vilket jag inte kunde tillåta eftersom han klagat på ryggont de sista dagarna.

Envis som en röd gris är han ju (precis som jag), så han inbillade sig att han skulle kånka ner däcken från loftet, nerför en smal, eländig stege, helt själv. Dumheter säger jag. Det räcker att hantera domkraften och fälgkorset när det är på det viset, tycker jag. När vi kom hem igen var det ingen av oss som var speciellt hungrig, så det blev ett par knäckemackor till kvällsmat och laxen får vänta tills i morgon.

Mannen får bestämma och förbereda tillbehören, så det inte blir för sent på kvällen. Det är så vi jobbar i den här familjen... Hjälper och underlättar för varann i vardagsbestyren och annars också. Livet är inte en dans på rosor, men det behövs inte så mycket för att glädja sin partner. Oftast är det mer uppskattat med potatisskalning än blommor, när man kommer hem. Tänk på det, mina vänner!

Jag ligger efter med det jag lovat att hjälpa till med. Det stör mig väldigt mycket och jag ska bättra mig. Det har varit för mycket jobb och för lite ork på sistone. Bokföring är inget jag kan koncentrera mig på när jag kommer hem vid sju-, åtta-tiden om kvällarna, hur gärna jag än vill. Jag ska boosta mig med vitaminer och nyttig mat, så är orken snart tillbaka...

Förutom hårvård och tryckkoll av däck, ska jag inte göra någon som helst nytta förutom att jobba i morgon. Bokföring funkar illa när kunderna ringer och vill ha hjälp av mannen, nämligen. Och jag borde baka... Brödet är nästan slut i frysen och köpebröd är inte kul. Men näe, fördegen orkar jag inte med att göra nu, för klockan är mycket och det är dags att släcka ner och välkomna John Blund.

Sov gott och ha en fin onsdag!

Ost är godis.

Halv nio ringde väckarklockan. Kvart över elva stod vi utanför Joe Farelli's och huttrade i väntan på att bli insläppta. Vårt sällskap var för litet för att få boka bord, så det gällde att vara på plats vid öppning och paxa ett bord alltså. Gott och mycket var det som hamnade i magen och trevligt sällskap som vanligt. Roligt att vi fortfarande träffas, så många år efter avslutade studier!

Vi väntar som sagt bebis. Det vill säga, det par som blev ett par efter en träff hemma hos mig första sommaren, ska bli föräldrar. Jag har haft det på känn en längre tid, men de har varit väldig hemliga tills alldeles nyligen och vi avslöjandet kom den briljanta idén upp om att träffas över en brunch. Det är inte så lätt att få tillfälle till sådant numera, men desto roligare när det blir av.

Mannen och jag tog en omväg hem efteråt, för jag behövde verkligen skaffa en ny almanacka. Jag vill ha en sådan som man bläddrar i och skriver, suddar och skriver om i. Kalla mig gärna gammaldags och omodern, men mobiler kan tappas, stjälas och sluta fungera helt plötsligt och oförklarligt. Ingen annan än jag har glädje av min almanacka, och skulle jag tappa den har jag en backup i köket.

Självklart har vi en almanacka där med. Så att mannen vet när han ska laga mat och ungefär vid vilken tid den bör vara färdig. Ganska ofta står det vad vi ska äta också. Det blir liksom lättare att planera vardagen då. Jag försöker få honom att skriva upp om han ska bort på något som jag själv inte ska vara med på, men då hans minne är mycket bättre än mitt, glömmer han bort det...

Hur menar hon nu, tänker du säkert. Jag skriver upp när och var jag ska jobba för annars kommer jag inte ihåg det. Jag skriver upp matförslag för veckan, för att vi ska kunna planera anskaffning av råvaror. Han vet vart han ska och när, så han tycker det är onödigt att skriva upp det. Men bara för att han sagt det till mig, betyder det inte att jag minns det en vecka senare. Eller en dag, för den delen.

Jag minns dock att vi kom överens om grönkålssoppa idag, men det vete tusan om vi orkar äta igen efter den där brunchen. Det får kanske räcka med lite ostar som mannen hämtade i Ostbutiken i fredags. De stänger för ombyggnad och hade utförsäljning. Disktömning istället för bartömning om man så vill. Till påsk ska ordningen vara återställd och butiken levererar godis igen.

Än så länge minns jag att mannen ska repa i morgon. Och enligt min almanacka ska jag jobba 8.30-19.00. Fasen också! Men den där soppan kan jag sno ihop innan jag sjunker ner i fåtöljen, tror jag. Kanske basen får hålla mig sällskap. Om jag orkar. Jag är så trött att hälften hade varit nog, och jag jobbar sex dagar denna vecka. Men jag älskar mitt jobb, så det gör inget.

Har ledigt söndag och måndag nästa vecka, så jag får vila ut då. Nu ska jag ta hand om tvätten, planera matlistan med mannen och blänga på dumburken tills det är dags att krama kudden.
Ha en skön och vilsam söndagskväll och var rädd om dig och din omgivning!

Snälla du.

Jag var allt annat än pigg i morse, men stod ändå upp när alarmet gick igång. Plogarna i Lerum och Eklanda är extremt rädda om utrustningen och det betyder att väglaget är extremt oförutsägbart oavsett mängden nederbörd ovanifrån när man ska ut på vägarna. Och den vet man aldrig hur, eller när den kommer. Det gick undan till jobbet ändå och jag stämplade in en kvart för tidigt.

Men precis som min kollega för dagen föredrar jag att ta det lugnt i starten, för sedan vet man inte vad som händer. Att börja dagen med att stressa kan få även det mest stabila människan (jag) att tappa humöret och så vill man inte ha det. Nog för att jag sällan eller aldrig låter det gå ut över någon annan än mig själv, men det är onödigt att göra ens det.

Man ska vara snäll mot sig själv, göra det man mår bra av, eller åtminstone undvika det som får en att må sämre än absolut nödvändigt. Vissa saker i livet och vardagen kommer man ju inte ifrån. Som att betala räkningar, trängselskatt och skatt överhuvudtaget. Jag vet, vissa av skatterna gör att jag kan ta del av den relativa välfärden i vårt land, men när man ska betala skatt för varor och tjänster med redan beskattade medel, så blir det kaka på kaka.

Hur många vet om att lönen man får ut kostar arbetsgivaren det dubbla? Sedan mannen blev egen företagare har framför allt jag vaknat upp och insett hur dubbelt och flerdubbelt beskattade och grundlurade vi är. Mannen hade bättre koll på det tidigare än jag. För att han ska kunna ta ut lön till sig själv får företaget betala i princip samma summa i avgifter och skatter först.

Inte nog med det, sedan ska man handla mat som är momsbelagd, med redan skattade pengar. Avgifter för sophämtning och vatten är också skatter, fast vi redan har betalt kommunal skatt. Vi betalar saftiga räkningar för elen, som också är belagd med moms. Jag betalar trängselskatt trots att jag inte belastar innerstaden med mina avgaser och den går inte ens till en ringled, runt stan.

Nej den kommer att åtminstone delvis bekosta järnvägsspår till Haga på bekostnad av träd och annat. Jag vågar inte ens tänka på vilka rasrisker det innebär för staden Göteborg, som hastigt och mindre lustigt känns som en koloss på lerfötter i och med urschaktningar och andra "nödvändiga" åtgärder för att frakta människor i tåg till ställen som inte ens har så värst många arbetsplatser.

Inte fler än att det funkar med den kollektivtrafik som redan är befintlig, om jag har förstått det rätt. För det verkar inte aktuellt att göra plats för företag i det området. Det finns säkert de som anser att jag är bakåtsträvande och tjurskallig, men jag kan verkligen inte se nyttan i detta. Vad som borde ha gjorts för många år sedan är en ringled, så att den tunga trafiken inte går genom stan som den gör nu, med bilköer i rusningstid som resultat.

Då hade kollektivtrafiken kunnat bli mer effektiv, miljöpåverkan avsevärt mindre i innerstan och alla hade vunnit både tid, hälsa och pengar. Jag vet att det finns vänner och bekanta som inte håller med mig om detta, men jag vädrar bara min egen åsikt, vilket jag är i min fulla rätt att göra i min egen blogg. Politik är något av det värsta jag vet, det är mest snack och liten verkstad...

Ooops! Så får man väl inte heller tycka, med de rediga politiker vi röstat fram i demokratisk anda. Jag har då aldrig varit så besviken på mina medmänniskor som jag är nu. Ingen moral, ingen medmänsklighet, etiken är bortblåst, man behandlar inte varann med respekt, alla som är annorlunda är suspekta och misstänkliggörs utan minsta eftertanke.

Jag är nog lite allmänt trött och less på gnäll om det ena och det andra, och så förfaller jag till att göra detsamma. Det är illa. Inte riktigt likt mig. Jag är nog tröttare än jag vill tillstå. Men i morgon kommer jag få en vitaminkick, när vi träffar gamla kursgänget över en brunch i stan. Vi väntar nämligen bebis! Jo, jag känner mig lite skyldig till det, men det är en annan historia...

Ha en härlig lördag och god söndag! Var rädd om dig själv, men inte på bekostnad av andra!

PS. Det blev en bättre och riktig middag idag. Vaknade med ett enormt sug efter räkor och pasta, trots att jag inte var hungrig då, men visste att jag kommer att vara rejält utsvulten innan jag kommer hem. Och som sagt, det gäller att vara snäll mot sig själv! Här ser du resultatet:

Räkor och musslor i en vitvinssås med det som fanns hemma...

Slöfock.

Näe, det blev varken det ena eller andra igår. Jag kom hem, efter att ha stängt och bommat igen apoteket, till katterna som sov. Precis där gick luften ur mig och jag satte mig ner och fåntittade på fiskarna en stund. Sen är det ju det där med arbetskläder som sitter på när man kommer hem. Det känns inte okej att ha dem på sig hemma.

Därför gick jag upp för att byta om till civilist. Det låg torr tvätt i tumlaren, så jag tog hand om den, och tänkte det var lika bra att vaska den där trötta kroppen när jag ändå var i badrummet/tvättstugan. Känslan av att krypa i pyjamasen efter duschen... jag säger bara; mmmm! Jag gjorde några hårda mackor till mannen och mig och väntade på att han skulle komma hem efter sitt rep.

Under tiden tittade jag på fiskarna, drack te (!), rörde inte basen och startade inte TV:n förrän klockan var närmare 22 då jag kände att jag (nog) behövde lite nyheter. Jag har inte en aning om vad det var för nyheter. Vi åt vår kvällsmat och hamnade i en norsk film vid namn "Hodejegeren" efter en bok av Jo Nesbö. Väldigt blodig, men bra! Fantastiskt välvävd historia, om än smått otrolig.

Varför var jag så trött då? När jag blev tillfrågad om jag kunde börja klockan nio istället för tretton svarade jag förstås ja. Varorna som kom i tisdags, efter stängning måste tas om hand. Och det var inte lite! Dessutom fanns det kvar sedan måndagen. Omsättningen är större än man tror på ett så, till storleken, litet apotek. Sen kom det ju nya varor under dagen också...

Jag hann inte fatta in alla varor utan lagerplats, men tack vare den lilla scannern lyckades jag få mer än hälften på plats mellan min halvtimmes lunch och dagens sista leverans. Chefen frågade om jag kunde stänga och eftersom mannen ändå inte skulle vara hemma tar jag gärna den extra kvarten. Med lön... Mitt schema för kommande period skrämmer mig, hur ska jag hinna, med alla lediga dagar?

Idag har jag bara jobbat mellan 12-19.15. På det andra apoteket, vilket är mycket lugnare. Jag behövde det. Det tog tio minuter att gräva fram bilen ur snön på pendelparkeringen, men jag hann hem till "På spåret" trots uselt väglag och lite snösopning utanför huset. Katterna sov, åtminstone tills kycklingbenen låg på min tallrik.

Ja, bara på min. Mannen är ute med några musikantkollegor, eller andra musiker som jag föredrar att se det. Han är lite blygsam med sin egen betydelse och förmåga, nämligen. De är tydligen på Pustervik och avnjuter Jason Isbell. Jag är lite avundsjuk, men jobbade ju sent och ska jobba i morgon också och nästa vecka blir ganska tjock med. De lediga dagarna kommer senare...

Bytte lördag med min härliga kollega som ska tenta, för sånt vill jag uppmuntra och underlätta, förstås. Jag har ju varit i samma läge ett antal gånger och inte alltid haft ro att plugga och kommit stressad och illa förberedd till tentor. Hennes förberedelser kan jag inte påverka, men åtminstone se till att hon kan ta chansen och jag håller tummarna för Cecilia nästa lördag, såklart!

Jaha, så här går det när jag är gräsänka, jag bara babblar på. Men samtidigt ser jag på Adele och jag måste säga att jag älskar hennes röst sen tidigare och numera hennes humor, sen hon var med på Skavlan och ännu mer efter idag.

Jag ska strax gå och lägga mig i sängen med en ny korsordstidning och förhoppningsvis sova som en stock. Hoppas att det inte snöar så mycket inatt, det räcker att behöva kolla däcktrycket innan jag "hit the road", att skotta fram bilen också är inte vad jag önskar mig. Ställer alltså klockan på sju, så jag hinner med det med.

Ha en skön fredag, ännu bättre lördag och ta hand om dig!

PS. "Fatta in" är benämningen på att lägga in varor på en lagerplats, om man hittar en plats som är ledig, vilket kan kräva lite pussel ibland.

Slö, slapp, men icke likgiltig,

Typisk slappar-dag i det Elissonska hemmet idag. Har bara fyllt slökokar'n med lammnacke och lite annat gott inspirerad av ett recept för marockansk lammgryta. Jag har smakat lite, fast man inte ska lyfta locket, och det bådar gott! Det enda rätta att servera till denna kryddiga skapelse är ris, så hasselbackare blir det inte idag, vilket var ursprungsplanen.

1 lök
2 vitlöksklyftor
1 stor morot i slantar
1 bit hackad ingefära
½ chili i bitar
2 stjärnanisar
Några nejlikor och kardemummakärnor
½ msk krossade korianderfrön
½ msk sechuanpeppar
1 msk gurkmeja
1 tärning grönsaksbuljong
1 dl röda linser

Men det var innan jag hittade nämnda recept. Jag har ju svårt att hålla mig till sådana, därför blir det lite "somhelst" när jag lagar mat. Jag tycker det är roligare på det viset och man är inte bunden till vad någon annans smakpreferenser. Om det saknas ingredienser ska det ändå gå att få till något minst lika bra och gott, utan att åka till affären i "onödan".

Typiskt för en slappardag är ju att passa på att byta lakan och tvätta desamma och lite annat, när man är igång, liksom! Korsord har jag löst på löpande band också, förstås. Nu äter vi ostringar, för mannen hämtade lite verkligt nödvändiga basvaror som kaffebönor och kattmat för en stund sen. Fattar inte var han fick lusten på ostbågar ifrån...

Det blev lite ändringar i schemat för min del i januari. En kollega är inte riktigt redo att gå upp i arbetstid ännu, så jag får lite fler timmar. Det är tråkigt för henne, men förmodligen ett klokt beslut som gör att hon verkligen kommer tillbaka med full kraft i sinom tid. Har man gått in i väggen ska man vara försiktig och ta det väldigt lugnt på vägen tillbaka.

Jag har talat om för min chef att jag gärna jobbar mer än 30 timmar, men kan inte ta ut överskjutande i ledighet. I slutänden innebär det att jag får betala för att jobba. Hur som helst är jag betydligt billigare i drift än min kollega är, så det blir vinst för oss båda två om jag får mertiden i pengar istället för mindre tid på jobbet och jag kommer hinna med alla mina uppgifter på båda apoteken.

Nu är maten, inte uppäten, men vi är mätta båda två och har varsin lunchlåda dessutom. Nästa gång ska jag skippa vattnet och ha mer glögg/vin istället. Kanske en gnutta mer salt, men det kan man ju reglera efter tycke och smak på tallriken. Linserna kan med fördel få gå med efter halva tiden. Man lär så länge man lever och det är gott så!

Jag hade tänkt titta på en film på SVT1 klockan 22, men på grund av det ändrade schemat kanske jag gör bäst i att lägga mig istället. Å andra sidan har jag än så länge sovmorgon på torsdag.
Mannen ska repa imorgon, så det borde jag med göra. Soppa är lätt- och snabblagat, så någon ursäkt att låta bli basen har jag inte.

Ha en god kväll och natt, oavsett om du ska upp till jobbet eller är kvar hemma!

PS. Receptet under första bilden är mitt hopkok idag ifall du undrar och inspirerat av detta:
Marockansk lammgryta. Som du ser är mitt recept mycket simplare, men jag har sparat detta för att göra kryddpastan vid ett annat tillfälle.

Inget båg.

De senaste nätterna har jag sovit ganska uselt och drömt massor. I vanlig ordning minns jag bara en bråkdel när jag vaknar. Tyvärr handlade en dröm jag minns om ostbågar, varför jag såklart har tänkt på sådana hela dagen. Jag åkte raka vägen hem för att äta lutfisk efter jobbet. Stannade till på Statoil bara, för att... kolla däcktrycket. Köpte jag ostbågar? Icke, sa Nicke!

Verkligen inga ostbågar!

Det ångrar jag nu. Men det finns andra bra sätt att lindra suget (hoppas jag!), man kan göra ostchips att ha till vadvinuskasepå ikväll. Nachos är också gott. Popcorn också. Fast det finns en gräns för när och var man tillför ost, och där var den! Popcorn ska bara ha salt och riktigt smör på. Om vi hade haft jordnötter hemma hade det fått duga som tilltugg också.

När jag sitter har och suktar och skriver om snacks får jag ett mail från "Yummly" med ostrecept. Jag börjar bli orolig för den där "Storebror" som alltid ser mig och vet vad jag tänker, innan jag vet om det själv ibland. Hur gör han? Är jag så förutsägbar, eller är det ett enbart slumpen? För en tid sen var jag grymt spaghettisugen, precis då skickar "Yummly" ut recept på pasta.

Är "Yummly" inkopplad på min hjärna, känner av mina hormoner eller vad är det fråga om? Undrar vad jag får för recept i morgon? Fast vi har redan bestämt att slökokar'n ska få ta hand om en lammhals då. Jag ska lata mig hela dagen. Vilket inte kommer att hända, men man kan väl få drömma lite? Hellre dagdrömma än få nattliga begär som inte släpper taget när nattmössan åker av.

Nu ska jag riva ost och härja en stund i köket, medan mannen läser färdigt sin fjärde bok på tre dagar. Ja, han är periodare, precis som jag. Måhända jag trillar dit i morgon. Chansen finns och sådana begär är nyttiga och ska uppmuntras. Smittar det av sig på barn är det extra positivt. Böcker blir man ofta smartare av att umgås med och man går inte upp i vikt av dem, hur snaskiga de än är...

Ha en fin afton och trettondedag!

PS. Jag ber om ursäkt om jag överfört mina "cravings" på dig, men jag var tvungen att få det ur systemet.

Ett steg närmare.

Då är sonen på väg hem till vardagen. Västtrafik hade satt in en extrabuss, så det var bara att kliva på direkt. Skönt att han och alla andra helgfirare slipper trängas på hemvägen, bra där Västtrafik! De fick väl en chock nu, de får ju oftast skäll, så jag ville berätta att de sköter sig också.
Mannen och jag kommer sakna sonen, så även katterna misstänker jag.

Compiz parkerade i sonens knä så mycket han fick lov till dessa dagar och gårdagens medicinska prövningar gick alldeles utmärkt, så vi ska nog komma iväg på vår resa så småningom. Åh, vad jag längtar! Vi har inte varit på semester eller längre resa tillsammans ännu, nämligen. Dels av skäl som handlar om katterna, dels har vi inte haft tillfälle och ekonomi till det.

Därför är jag särdeles tacksam för svärmors julklappar, födelsedagspresenter och bröllopspresenten som öronmärks för ändamålet i så stor utsträckning som det bara är möjligt. All min mertid ska tas ut i pengar, vi blir ruinerade på att jag får "ledigt" och dessutom hamnar jag på efterkälken med mitt jobb. Förhoppningsvis tar mannens affärer fart nu efter alla helgerna också.

Folk börjar fixa med sina jänkebilar på våren, för att ha något att visa upp och glida runt i på alla träffar i sommar. Jag hoppas och tror att det spridit sig att det visst går att få tag på delar, både nytt och gammalt, om än inte via de gängse kanalerna på samma sätt som tidigare i Sverige. När KW Parts dessutom går ut med att de inte prioriterar bilar äldre än femton år, så...

Jag är försiktigt optimistisk i alla fall. Mannens egen GTO lär också ha en uppfräschning på gång. Sedan är det "min" Firebird som ska sättas i farbart skick, men jag ser nog helst att semestern blir av först. Barnbarnen får vänta tills nästa sommar, då kommer mormor och Boffa i varsitt brummande vrålåk och gör en riktig kustrunda med dem!

Idag lagar jag kycklingbröstfiléer i ugnen. Jag minns inte när vi använde oss av den styckdetaljen sist. Varken mannen eller jag föredrar den i vanliga fall, men eftersom vi inte visste när sonen önskade åka hem så kändes det som en bra idé att ha en större laddning snabblagad råvara till rimligt pris hemma i kylen. Nu blir det matlådor istället och det är inte heller dumt.

Jag tänker stoppa ner filéerna i en form tillsammans med chili, lök, purjo, några tomater och sambal oelek. Grädde och cf, förstås. Eventuellt lite vitt vin. Kanske lite grönkål då vi har kvar mycket ute i förrådet fortfarande. Vitlök? Kanske. Det är inte alltid jag är sugen på det. Får se hur det blir när jag funderat klart. Det händer att jag gör en helomvändning, när jag väl är på plats i mitt kök.

Ha en skön söndag och gör det som är bäst för dig, oavsett om det handlar om mat, sällskap eller andra saker, så länge du är rädd om dig och din omgivning!
Tills "förståsigpåarna" har gått i dina mockasiner i många långa mil har de inte en aning om vad du vet, vill, kan, önskar eller varit med om.

Fram och tillbaka.

Jag som trodde att våra magar hade slutat fåna sig. Nu var det mannens (o)tur, igen. Fattar inte vad det är som orsakar denna rundgång. Hoppas att sonen slipper eländet i alla fall. Planen är att han åker hem i morgon, för jobbet vill han ju inte missa. Extra tråkigt att mannen blev sjuk, eftersom vi var bjudna hem till vänner för en "jam-session" idag.

Nå, vi håller oss till hockeyn och TV:n idag med. Matplanen fick ändras, men det är ju inget större besvär. Jag håller det enkelt och lätt efter att ha varit uppe tidigt (nåja) och bakat bröd, stekt korv och ägg till frunch. Ja, det var lättare att få ungen ur sängen idag. Det blir min "berömda" champinjonpaj och en sallad till middag. Bröd till den som vill, eller behöver mer än så.  

Den är så bra och enkel, pajen. Vitlöksost i botten, sedan öser jag på så mycket riven ost som stannar kvar i formen och lite till. Det är bara att trycka fast den...
Jag var dessutom osedvanligt lat och hämtade färdig pajdeg i affären, så bortsett från att putsa svamp och riva ost är det en minimal arbetsinsats och går inte att misslyckas med denna paj.

Lite färglös och trist att titta på, så då får man ha en färglad sallad till.

Jag tvivlar inte på att sonen kommer att sätta i sig minst halva pajen själv, och hoppas att mannen får i sig lite i alla fall. Efter hockey och mat ska jag propsa på att se "Monica Z". Jag vet att mannen inte kommer att invända och sonen får finna sig i lite musikhistoria. Först ser vi dock på "Tillbaka till framtiden II". Den fanns inte i TV-tablån, hmm?

Riktigt så spaceat har vi det inte i det som i filmen föreställer 2015. Fast jag tycker att tanken på att resa i tiden är nog så kittlande. Därmed kommer vi fram till en av mina drömmar och önskningar för detta år. Att besöka Rom är väl nästan att betrakta som en tidsresa tillbaka till en av våra kulturvaggor. Aten står högt på listan också, dessutom har jag en vän där som jag vill träffa äntligen.

Jag fyller jämt i sommar och både mannen och jag har en förhoppning om att komma iväg i samband med detta. Vi får jobba på drömmen och de praktiska detaljerna. Därför låter jag sonen ge katterna mat och senare ska vi se om han kan ge Compiz hans medicin. Joråsatte... Skulle jag ha någon dold agenda eller baktankar? Drömmar slår inte in utan lite hjälp på traven, tänker jag.

Och där fortsätter vi tidsresandet med "Tillbaka till framtiden III". Dåligt av GP att inte kunna förutspå detta och istället påstå att det skulle vara JVM till halv tio ikväll. Jag menar, hur många lag spelar kvartsfinal, en och samma kväll? Just det, och den andra matchen gick samtidigt i en annan kanal. Det finns saker jag skulle vilja veta om framtiden.

Inte så mycket, men att dagens TV-tablå är ackurat är en. Jag vill veta om och när jag kommer till Rom, om jag får ett nytt jobb efter detta vikariat. Det är väl inte för mycket begärt? Nä, just det. För övrigt är jag glad för att det är tid kvar innan det är skarpt läge. Och tacksam över det faktum att två av mina favoritpojkar är hos mig och tittar på filmer som vi inte visste skulle visas ens.

Ha en fin lördag, med eller utan filmer och TV, så länge du mår bra av det du gör!

Tröttmössa.

Började det nya året med det svåraste som finns, nämligen att väcka sonen. Det är klart att om man är trött om man suttit och tittat på film flera timmar efter att raketerna gått upp i rök. Men det gjorde ju vi gamlingar med. Dessutom är det bara jag som är född på sjusovardagen, så jag begriper inte vilken ursäkt min tjugo år yngre son kan ha. Ung och rask man i sina bästa år, liksom...

Eftersom det tog en stund att få honom ur sängen, med hot om att komma upp och kittla honom tills han ramlade ur densamma, åt vi en lätt frukost, för att middagsaptiten inte skulle bli förstörd. Då säger han: "om du hade gjort ägg och bacon hade jag inte legat kvar så länge".  Vissa har då förklaringar till allt. Jaha, ska han få det i morgon, eller på söndag?

Fast, "det går lika bra med falukorv", så det kanske får bli både ock. Hur som helst måste jag sätta en bröddeg, för det går inte att mätta den ungen helt och hållet annars. Kanske är jag snäll och skickar med honom lite bröd hem också. För övrigt är det nästan en vanlig arbetsvecka nästa vecka, och då behöver mannen och jag frukostmat också.

Nu är det dags för "På spåret" och jag avslutar med en bild på råvaran till vår middag idag.

Önskar alla och envar en god fortsättning på det nya året och må alla era drömmar slå in! Jag avslöjar mina i ett inlägg nära dig, en annan dag.

Gott Nytt 2016!

Jag slänger in ett inlägg såhär i tionde/elfte timmen detta år, trots allt. Sonen kom fram till slut, dock två timmar senare än avtalat. Mat har vi ätit och nu när hockeyn är slut, ska vi enligt sonens önskemål se på en Bond-film och äta efterrätt.

Förrätten blev den mest klassiska, antar jag. Nyårsafton är i många läger synonymt med hummer till förrätt. Jag gratinerade våra importerade röda skaldjur med ett kryddsmör på sherry och dijonsenap. Det blev riktigt gott!

Champagnen är kyld och vi börjar redan här med ett litet glas

Välkommen till bords!

Varmrätten var en chilirubbad fläskfilé och en gratäng med potatis och jordärtskockor, samt en rödvinssky och sugar snaps. Kan inte för mitt liv komma på vad de heter på svenska och det gör de inte i affären heller...

Till efterrätt blir det en bärsorbet, med extra hallon och blåbär på. Kaffe och choklad lär det också bli. Kanske en liten slurk rom som pricken över i:et.

Här är mina favoritpojkar ikväll och alla andra kvällar:

Mannen och sonen

Jag önskar såklart att min äldste och min yngsta vore med oss, men det är i dagsläget en ekvation som är olöslig. Men vem vet, det kan finnas sådana tillfällen i framtiden.

Avslutar detta år med en förhoppning att alla ska få en underbar nyårsafton och ett formidabelt nytt år! Var rädd om dig själv, dem du bryr dig om och hela din omgivning! Akta fingrarna och ta hänsyn till alla husdjur när raketerna ska brännas av vid tolv. (Jag förutsätter att alla sådan aktiviteter inte tar mer än en kvart med finalen och största bomben exakt klockan 00.00)

Ses nästa år!

Memory Lane.

När mannen väckte mig idag hade jag ett missat samtal och ett meddelande på telefonsvaret. Först svarade jag dock på sonens meddelande, för familjen går alltid före allt annat. Därför frågade jag mannen om jag var dum som avstod från min lediga dag och ryckte in för att avlasta kollegorna på ett av "mina" apotek, när jag hört det andra meddelandet. Det gjorde han inte...

Vilket förvisso hade förvånat mig, men ändå. Det är ju trevligt när man tänker på samma sätt. Vi är tillräckligt gamla för att vara mer lojala mot arbetsgivaren än vad som egentligen kan eller bör förväntas av oss. Dessutom är omtanken om våra kollegor ständigt närvarande. Så här är det; de enda som verkligen uppskattar att man ställer upp är ens kollegor.

Arbetsgivaren vet förbaskat väl att det finns fler där ute som vill visa framfötterna och ta över stafettpinnen när de äldre och självklart, de riktigt ambitiösa yngre förmågorna bränner ut sig av plikttrogenhet i det förra fallet och av karriärlystnad i det senare fallet. Det är sällan arbetsgivaren tackar en för att man ställt upp, när man till slut brakar igenom väggen. Oftast aldrig.

Nu var det bara fråga om några timmar, innan en annan kollega kunde komma och ta över ställningarna, därför tvekade jag aldrig. Dessutom var det väldigt roligt och "på tiden" att jag fick träffa min kollega, som vänligt nog hjälpt mig att byta tjänstgöringshelg, med anledning av ett långväga besök för ett tag sedan. Tack Cecilia! Och ja, hon var lätt att känna igen...

Jag har turen att känna hennes mamma, nämligen. Vi har jobbat ihop en hel del och det är fascinerande hur yrkesvalen stannar i "familjen", många gånger. Men det är så det är. Barnen får möjlighet att praoa eller sommarjobba på föräldrarnas arbetsplatser och blir bitna. Kompisar till barnen får chansen framför andra sökande, när dessa visat sig pålitliga.

Därför förvånar det mig lite grann hur jag halkade in i apoteksvärlden och fortfarande är kvar. Den som anställde mig för mitt första apoteksjobb var min granne, men att hon jobbade på apotek hade jag ingen aning om förrän vi sågs på en "personalvårdstillställning", vilken jag oväntat och glädjande nog fick delta i, trots att jag bara var arbetstränande på ett apotek i Lysekil, i samma region.

Det måste vara femton år sedan nu. Judit är tyvärr borta, men ofta dyker hon upp i mitt minne. Hos henne var jag i fyra år under tiden jag pluggade. Jag flyttade under tiden till andra orter, men samåkte med en kollega till och från Hunnebostrand. Gjorde inhopp både på Orust och i Munkedal, samt i Tanumshede. Det senare gjorde att chefen där ringde först året därpå och saken var klar.

Fyrtio meter till jobbet är svårt att toppa. Samma intensitet på sommaren som i Hunnebo. Som i alla kustsamhällen om somrarna. Och jag älskade varje sekund av det! Du vet när man inte har tid att gå på toaletten, när kunderna är (vanligtvis) semesterloja, har gott om tid, men ändå har saker som måste åtgärdas, utan att behöva gå till doktorn, kosta för mycket, eller bara är lite oroliga för ett utslag.

Har jag nämnt att jag älskar mitt jobb nästan lika mycket som min man och mina barn? Jag tror det märks i det jag skriver, åtminstone hoppas jag det. Idag åkte mannen och jag iväg tillsammans för att skaffa hem mat och annat för nyårshelgen. Sonen P kommer att anlända på nyårsafton och stanna till söndag. Oj, liksom! Tre nätter och minst lika många middagar. Då får man ladda upp, minsann!

Ändrade planer för tjänstgöringen i morgon, men det gör mig ingentingen, ty lite av varje har aldrig skadat. Börjar här, slutar där. Dessutom kommer jag hem tidigare än beräknat till köttkorven och potatismoset som mannen ska laga till. Det ser jag verkligen fram emot, för det var länge sedan vi åt det, om vi ens gjort det tillsammans. Då är det definitivt på tiden i så fall!

Idag blev det fisk. Närmare bestämt rödtunga med sparris, vitvinssås och ris. Snabbmat eftersom vi var hungriga som vargar efter dålig mathållning från början denna dag, samt planeringen av nyårssupén, vilket fick snålvattnet att rinna till. Menyn tänker jag rakt inte avslöja nu, men dagens rätt delar jag gärna med mig av här och nu. Håll till godo, ha en god afton och sov gott!

Enkelt och gott. Vitt vin, sherry, schalottenlök, selleri, fiskbuljong och grädde. 

Två stora, en liten.

Jag blev inspirerad till ett inlägg, fast jag egentligen är alldeles för trött. Det kan bli kort eller långt, jag vet inte. Anledningen till min trötthet är en trilskande mage, liknande den mannen hade för några dagar sedan. Idag var jag dock fit for fight igen och ja, jag har jobbat också. Nog om detta.

Igår såg mannen och jag del 1 av "Morsning och goodbye" med Magnus Härenstam. Idag var det själva showen. Jag bara instämmer i hyllningskören. Vilken entertainer, vilken träffsäker observatör och leverantör av verkligheten. Jag vet inte vilket minne av honom som är mitt första. Och jag orkar inte luska reda på det nu. Antingen är det någon av showerna med Brasse på LP hemma hos moster.

Eller så är det "Fem myror..." Alldeles oavsett är de minnena väldigt levande och filmrollerna sitter rätt bra med. De senaste har jag dock dålig koll på, för jag har sett väldigt lite på bio och TV de sista åren. Jodå, Jeopardy har jag allt sett några gånger också, för att jag är vetgirig och älskar frågesport. Alltid fastnar något och jag anser att "Fem myror" är det bästa barnprogrammet någonsin.

Den andra inspirationskällan är Håkan Hellström, också på TV ikväll. Jag kommer kanske förlora en eller annan följare nu, när jag sticker ut hakan och säger att jag aldrig har förstått mig på honom. För sjutton, han kan inte sjunga ju! Eller jo, han låter bättre nuförtiden. Inte så gräsligt falskt och definitivt med bättre artikulation.

Å andra sidan sa Tomas von Brömssen samma sak och han kan väl inte ha fel? Alla fans kan inte heller ha fel, väl? Så styrkan sitter uppenbarligen i texterna som jag knappt uppfattat tidigare. Idag kan jag höra det mesta av texten i varje låt, men behöver nog studera dem närmare för att förstå varför han är så älskad. Det är med tårar i ögonen jag ser konserten från 2014.

Det kommer säkert fler, fansen lär kräva det. Vem vet, kanske kommer till och med jag och mannen att gå? Vi måste läsa på först bara... Närvaron och glädjen är antagligen tillräckligt för att få oss gamla stofiler att gå loss, men det vore nog ännu roligare att kunna sjunga med också. Håkan kommer troligen hamna på en sedel så småningom dessutom. Kom ihåg var du läste det först!

Vill till slut meddela att katten Compiz även gillar grönkålssoppa, förutom kokt blomkål och yoghurt. Det var nämligen det vi åt till kvällsmat idag. Soppan, alltså.

Sov gott, det kommer jag att göra efter denna känslomässiga urladdning, för att inte tala om tidigare (onämnbara). På återseende, hoppas jag! ;)

Överraskning!

Ännu en slappardag. Det känns skönt och behövligt. Jag vet inte vad som hände, men mannen och jag hade tydligen väldigt mycket att prata om, för timmen blev jättesen innan vi kom i säng. Eller så var det väldigt tidigt, beroende på hur man väljer att se på saken. Jag sa till honom att vi får sluta med dessa dumheter. Han höll inte med...

Många par har tyvärr problem av motsatt art, det vill säga att de inte pratar tillräckligt med varann. Det är inte bra, var finns kittet då? Fast man kan ju välja sina tillfällen bättre, kan jag tänka. Mitt i natten ska man sova. Å andra sidan är det ju dumt att skjuta upp sånt som ploppar upp och eftersom vi är lediga båda två är ingen större skada skedd.

Ingen alls, i själva verket. Vi har inga måsten, förutom att vända på laxen så vi får middag ikväll. Det blir alltså snabbgravad lax med fläder- och citronsmak. Den har vi haft förr och den blev så god att mannen ville ha den i repris. Den serveras med dillmajonnäs, kokt potatis och brysselkål. Egentligen hade jag velat ha sparris, men de var slut i affären igår.

I morgon kommer min svärmor på middag. Då blir det grönkålssoppa till förrätt och köttfärslimpa med något extra gott i smeten. Vad vet jag inte än, men det lutar åt ost eller svamp. Potatismos och lite grönsaker förstås. Hoppar över efterrätten och bjuder på finchoklad till kaffet. Det ska bli trevligt att ha henne här en stund, hon har alltid något intressant att berätta och minnet är glasklart.

Jag fick en oväntad present i brevlådan på julafton. Missade faktiskt kuvertet i mörkret på kvällen, så det var först igår jag upptäckte det. En nybliven vän och bloggarkollega på G+ skickade ett julkort och denna lilla ängel.

Min Alva-ängel

Så himla roligt och oväntat, och med finaste motiveringen för gåvan. Jag blev både rörd och glad. Visst är det underbart att ha vänner som Kerstin. Det roliga är att vi aldrig har träffats på riktigt, men vi har samma syn på mycket visar det sig och det räcker för att man ska "fastna" för varann. Omtanke och intresse för människor och sånt som smakar gott är våra gemensamma nämnare än så länge...

Man skulle ju kunna tro att jag har provision från Crock Pot, men så är inte fallet. Däremot skulle jag inte ha något emot lite sponsring av en laxfiskare eller fiskhandlare för den delen. Det kan bli lite tradigt med bara lax, när jag tänker efter. Om du som jag gillar gravad lax, kommer du att älska snabbgravade varianter. Hur gör man då?

Man tager 2 matskedar vardera av salt och socker och kokar upp det med 1 deciliter koncentrerad fläderblomssaft och 3 matskedar finrivet citronskal. Man låter det svalna och och lägger cirka 500 gram skinnfri lax i en form och häller över lagen. Fyra timmar ska den dra. Efter halva tiden vänder man på laxen och låter den få bada vidare.

En annan variant är 1 dl ginger beer och 2 msk färskriven ingefära (supergott!) Eller 1 dl koncentrerad apelsinjuice + 3 msk rivet -skal och 2 tsk torkad rosmarin, vilket vi inte har provat än.
Ytterligare en variant är 1 dl vatten, ½ tsk laktrispulver + ½ msk mortlade fänkålsfrön. Eller varför inte helt enkelt 1 dl japansk soya? Den ska jag absolut göra, liksom laktrislaxen!

Glöm inte salt och socker bara, oavsett vilken smaksättning du väljer och koka upp det så att salt och socker löser upp sig. Den som är förtjust i lingon, vilket jag inte är så värst i alla fall, kanske vill prova med 1 dl koncentrerad lingondryck och 1 msk sechuanpeppar (alt ½ msk rosépeppar + ½ msk chiliflakes).

Apropå kryddor är jag väldigt glad för en annan vän som vill skicka mig sechuanpeppar. I gengäld skickar jag cajunkrydda och recept på den blandningen. Det är härligt med sådana vänner! Nätet är ett bra ställe för det finns alltid grupper där man får utlopp för sina matböjelser och kan byta tips och tricks med likasinnade.

Ha en god fortsättning på julen och var rädd om dig själv och din omgivning!

I mål!

Jag hinner posta sista blogg24-inlägget innan utmaningen är över, men jag får hålla det ganska kort eftersom klockan har hunnit bli ganska sen. Vi har firat julafton hos mina föräldrar som vanligt. Systrarna, systersönerna, min son och mannen, förstås. Det var lika trevligt som vanligt och lika god mat som vanligt. Tänk att det kan vara så skönt med "vanligt".

Mannens och mina jultraditioner är de enda som ändrats från förra året. Men det innebär egentligen bara en smärre ändring av mathållningen, vilket jag berättat om tidigare. Julskinkan till mackan i morgon är från mamma och pappa, som delade på  vår Jansson med systrarna. Jag skickade med min sill i en av systrarnas matpåse. Vi väljer och delar upp favoriterna mellan oss.

Eftersom alla systrarna lever i små hushåll blir det väldigt praktiskt och ekonomiskt, för alla utom päronen då förstås. Vi är innerligt tacksamma för att vi har förmånen att ha generösa och pigga föräldrar som låter oss äta oss så mätta vi vill och dessutom skickar med oss överflödet hem. Det är inte alla förunnat att ha det så bra som vi har det.

Mannen och jag hade besök av dottern och barnbarnen igår och kläderna i ett av paketen uppskattades uppenbarligen, för de åkte på direkt. Böckerna i de andra paketen bläddrades det i och jag tror att de kommer vara både nyttiga och roliga, när det julen tagits ner till en lite lugnare nivå om ett par dagar. Hoppas och tror att dottern kommer att gilla den här, fast på svenska såklart.

Roligt var det att ha dem hos oss och se hur de växer från gång till gång. Jag hoppas att vi ska kunna träffas lite mer regelbundet snart, det är ett pussel med jobb och katter, samt logistiken när man bor en bit ifrån varandra. Finns viljan, finns det alltid möjligheter. Kanske får vi låna dem över natten också inom en snar framtid, så mamma och pappa kan få vuxentid tillsammans.

Jag saknar som vanligt min äldste son i juletider och för all del hela året, men det är som det är med barn som flyttar till kärleken och nya familjer och traditioner. Hoppas dock att vi ska kunna träffas snart och ha presentutdelning vid något lämpligt tillfälle. Logistiken är än värre i detta fallet då sonen bor i Borlänge och det tar en stund att ta sig dit eller hit.

Sådant är livet, man har barnen till låns och sedan gäller det att upprätthålla en god relation och träffas när det passar i livspusslet. Inte alltid det lättaste, men desto roligare när det äntligen blir av!

Ha en fortsatt god jul, mycket frid och umgänge med de människor som betyder mycket för dig!

Pax vobiscum!

Nej, det blir bara en önskan om en God Jul och att du känner frid och glädje!
Finns inte tid för något mer idag efter jultvagning och andra förberedelser.

Bilden lånad av crossfitnorrort,se

Var rädda om varann i trafiken och hemma!

Prioritera rätt.

Idag var det fart på jobbet, till skillnad från igår. Jag hann dock med mina "måsten" och är mycket nöjd med det. Är inte på plats där i Floda igen förrän på nyårsafton och då kan det nog vara hur mycket som helst att hjälpa kunderna med . Eller inget alls och då ska jag i så fall "blippa" nya datum med handdatorn. Den är så praktisk och användbar till mycket mer än inventering.

Fick en julklapp och ett personligt julkort av chefen idag. Det värmde verkligen att läsa hälsningen och presenten kommer alltid till nytta. Jag vet inte om det är någon av mina kollegor som läser min blogg, men avstår för säkerhets skull att avslöja vad jag fick tills alla har fått sina. Julkramar fick alla som var i tjänst idag. Saknade dock T som tyvärr var hemma och sjuk.

I morgon bär det iväg tidigt för att skjutsa systersonen till sin mormor och morfar och träffa dottern och våra barnbarn. Hur det blir med middag står ännu skrivet i stjärnorna, men Jansson ska tillverkas för att ätas på julaftonen. I morse blev det sillinläggning innan frukost och jobbet. Jag använde både citron och lime denna gång. Hoppas att den blir lika god som sist.

Mannen skaffade hem en gigantisk laxsida idag. Den är nu nerfrusen i tre delar. En ska snabbgravas, en annan kommer troligen stekas eller bakas i ugn och den tredje biten får vara med i en soppa eller gryta så småningom. Till middag fick jag vinkokta musslor av min käre man, det är också en favorit som hamnar i kategorin snabbmat.

Jag är väldigt förtjust i både snabb- och långkokt mat, som du förstår. I själva verket är jag mycket förtjust i all mat, men vid olika tillfällen. Slökokning är ett formidabelt mellanting av snabb- och långkok. Det tar visserligen tid att koka, men med minimal arbetsinsats för egen del. Därför förstår jag fortfarande inte varför robotdammsugaren blev årets julklapp...

Lite damm i hörnena har ingen tagit skada av och för den delen undrar jag hur en rund robot lyckas få bort det, när en traditionell dammsugare knappt gör det utan att man tar av munstycket. Fast roboten kanske har förfinats till en bläckfiskliknande tingest sen jag ganska besviket konstaterade att man måste plocka undan alla möbler för att den skulle kunna göra nytta i ett ordinärt möblerat rum.

Ojoj, nu kanske jag har förstört årets bästa julklapp för både givare och mottagare redan innan den testats i skarpt läge. Ett sådant brukar inträffa efter ett bättre nyårsfirande med konfetti och söndertutade flärpar. Det är den dagen man är kommer att skicka överlyckliga sms till givaren av en slökokare och tycka att den som gav roboten är korkad.

Slökokar'n är nämligen tyst medan den ser till att man får näringsrik mat efter att man tystat kopparslagarna och lugnat verkmästar'n i magen framåt femtiden på nyårsdagen. Vem orkar flytta upp stolarna på borden och lyfta soffan när roboten inte kommer åt, utan med irriterande och ljudliga dunsar stöter emot allt, precis allt, i sin blinda framfart. Mjukt brummande i bästa fall...

Ylande av flärptutor och annat skräp som fastnar i insuget i värsta fall. Nu är det förvisso väldigt länge sedan jag led av vare sig kopparslagare eller förbannade verkmästare i magen, snarare är det latmasken som inte vill städa jag lider av, men jag vidhåller ändå bestämt att slökokar'n är den bästa julklappen man kan få.

Ha en skön Lilla Julafton i morgon! Jag kanske kommer med ett kort inlägg, men likt Orsa kompani lovar jag inget bestämt, det får gå som det vill med utmaningen om tiden blir för knapp.

Som en liten förtida julklapp lägger jag till denna lilla goding. God helg på er allesammans!

Experimentell vs traditionell.

Jag trodde det skulle vara jättemycket att göra på jobbet idag. Det var det inte. Blev ganska besviken, faktiskt. Det kanske är bättre i morgon, jag väljer att tro det. Kort dag och lite "måsten" att göra, så jag hoppas att det inte blir för mycket roliga och julglada kunder förrän jag klarat av dem. Blir jag inte avbruten går det fort.

Innan jag åker till jobbet ska jag lägga in sill. Det blir en citrus- och chilivariant av tidigare inläggningar. Har nästan alltid lime, citron och chili hemma, koriander finns kvar efter den asiatiska utsvävningen i helgen, så saken är klar! Vi har, efter mycket möda och stort besvär från min sida åtminstone, beslutat oss för att äta julig mat under helgdagarna, men inte ha julbord hemma.

Jag är utan tvivel inte klok. Jag älskar julmat och vill ha julskinka från Lilla julaftons kväll till nyårsaftons morgon. Men mannen är inte lika galen som jag, och det är opraktiskt när vi åker hemifrån. Därför inför vi juliga smaker i måltiderna vi lagar. Saffran och senap finns, rödkål är gott när som helst, apelsiner är användbara och brysselkål kan man ha istället för sallad.

Det finns ingen fullständig plan än, men det blir snabbgravad lax en dag, revben en annan, grönkål kommer att visa sig på olika sätt under flera dagar och fantasin får flöda fritt och kanske föda nya traditioner. En experimentell jul istället för en traditionell väntar således. Jag är inte helt säker på att jag kommer överleva detta stolleprov, men jag är alltid (nåja) beredd att pröva nya grepp.

Gravad lax med goda tillbehör

Lutfisk kan vi säkert fynda efter jul, liksom skinka till vrakpris om abstinensen blir för stor. En liten en bara... Man kan ha den till pastasås och gratänger också ju. Åh, jag känner redan hur suget sätter in. Med senap på knäckebröd till frukost. Till röd-, grön- eller surkål. Till surkål kan man ha andra skinkor och salami. Vilket osökt får mig att tänka på denna gamla filmgoding.

Ja, den! Vad trodde du? Jag försöker att hålla denna blogg rumsren och barnsäker. Hittills har jag lyckats ganska bra, under de två år jag varit igång. Här är mitt första inlägg och jag lovar att jag var osäker, nervös och trodde inte att jag skulle få några följare alls. Och här är jag, drygt 600 inlägg senare, med en liten och trogen skara, samt några nya följare.

Tack för det! Det är alltid roligt att få kommentarer, åsikter och synpunkter också, så välkomna med dem. Finns det mattips du vill dela med dig av är jag ytterst tacksam, såklart!

Ha det gott och stressa inte. Säger jag som inte har köpt en enda julklapp än...

PS. Sillinläggningen kommer att baseras på denna beskrivning från förra året:

I en 1-2-3-lag la jag ner följande:

2 frp 5 min-sill

½-1 skivad chili, beroende på styrkan, min var stark!

1 tsk korianderfrön, drygt

4 lagerblad

8 kryddpepparkorn

1 skivad rödlök, stor

Strimlad purjo, några cm.

1 nypa torkat citrongräs

1 skivad citron och cest från en annan.

Lite färsk koriander för färgens skull och för att slippa slänga den.