Fiske-Lina.

Nu har det gått långt tid mellan inläggen, igen. Det har varit ganska hektiska veckor och orken har verkligen inte räckt till, helt enkelt. För två veckor sedan jobbade jag full vecka och hade middagsgäster på lördagen. Dessutom spelade mannen på Bar Kom med Sven B. Good and The Blues Stompers på fredagskvällen och som den tvättäkta groupie, privatchaufför och råddare jag är var jag på plats och tog också hand om entréavgiften.

Nå, jag fick lämna ifrån mig allt till bandet, förstås. Det var den kvällen det regnade så mycket och jag säger bara att det är tur jag har en bil som väger två ton, för det var mycket vatten på vägarna! Den sista "sjön" jag forcerade var jag inte helt beredd på och då trodde jag nästan vi skulle åka av, vilket jag konstaterade med ett lakoniskt "sedärja". Det är inte för inte jag kallar bilen för pansarkryssaren. Den plöjde relativt stadigt genom vattenmassorna och vi kom hem torrskodda. 

Söndagen tillbringades tillsammans med mannen, böcker och pussel. (Ja, vi fick låna många av lillasyster).  Arbetsveckan som obönhörligen drabbade oss blev ännu tröttsammare än den föregående.

Jobbade i Lysekil på måndag, på tisdagen blev det Munkedal, sedan hemtjänst onsdag till fredag för att avsluta med några timmar på "mitt" Apotek i Hunnebostrand på lördag. Jag åkte hem och bytte kläder, för att åter åka till Lysekil och Folkets Hus för att montera ner en konstutställning och packa ner konstföremålen. Jag har lite träningsvärk i armarna, men annars gick det fint!

Igår hade vi mannens mamma och min mormor på middag. Vi tänkte som så att det är lika bra att göra två flugor på smällen, eller hur det nu heter. Damerna är jämnåriga och tycker bra om varann, så det blev uppskattat. Det var en trevlig dag och vi avslutade ännu ett pussel under kvällen. Jag har redan valt ut ett nytt, ty vi är gravt beroende nu...

Mannen åkte förresten under förra veckan till Stockholm för ett jobbmöte. Han fick låna min bil, vilket innebar att jag lånade hans pickup för att ta mig till och från jobbet på onsdag och torsdag. Därför fick vi ha lite "övningskörning" innan skarpt läge. En sex meter lång "lastbil" parkerar man inte var som helst, liksom. Jag fick bekanta mig med dess speciella egenskaper och nycker i lugn och ro medan vi utförde våra ärenden och inköp, för det är inte roligt att oförberedd och utlämnad behöva gissa sig till hur ett fordon fungerar.

Vän av ordning undrar väl var maten har tagit vägen i den här bloggen?
Visar därför en bild på piggvaren svägerska och svärmor blev bjudna på tillsammans med pressad potatis och palsternacka, brynt smör och ärtor.

Efter det har vi ätit sådant man äter till vardags och ibland lite för ofta, som spaghetti och köttfärssås, Korv Stroganoff, korv och mos, men det vet ju alla hur det ser ut. Fast jag måste nog dela med mig av bilden på korvmiddagen, trots allt. Köttkorv från Kustcharken, helt ljuvlig!

Jag har alltid haft morot (och lök) i kokspadet för smakens skull, vilket faktiskt är helt onödigt med den här korven då den är så välkryddad redan, fast det är så gott att äta morötterna också, därför fortsätter jag med den vanan.

Mannen lagade mat en tisdag, vilken också har blivit en fiskdag hos oss. Det var fantastiskt gott att komma hem till detta!

Jag vet att jag tjatar om den goda citronsåsen, men du måste prova den! Passar till all fisk och lax! Till följande bild på fish n' chips vill jag dock hellre ha en remouladsås och den varierar jag efter vad som finns hemma i kylskåpet. Det måste vara majonnäs och cf i, förstås. Oftast lite finhackad schalottenlök, paprika, blekselleri, ibland squash, men aldrig färsk gurka för det gillar inte mannen.

Denna variant hade purjolök istället för schalotten, och tångkaviar med wasabismak därför att det fanns kvar i en öppnad burk från tidigare och jag gillar inte, som du vet, att behöva slänga mat.

Det har blivit mycket fisk på sistone alltså, i morgon är det dags igen, men idag blir det kyckling. Jag ska koka ihop något med lårfiléer vilka jag hämtade ur frysen igår kväll. Bäst jag börjar bums, för jag har bara ätit smörgåsar hittills idag. Jag slutade tidigt för att jag hade en tid hos doktorn. Det har blivit hög tid att undersöka mina händer och ta reda på varför de gör ont och fingrarna somnar.

Doktor Emma är numera familjens husläkare och hon gjorde mig inte besviken idag heller. Remiss till röntgen, en uppmaning att ringa sjukgymnast och recept på naproxen fick jag med mig efter att hon undersökt mig. Karpaltunnelsyndrom och troligtvis begynnande artros/reumatism är "domen". Det förstnämnda kan åtgärdas kirurgiskt om inte skenorna hjälper, vilket jag hoppas de gör såklart.

De andra tillstånden är svåra att stoppa, men med antiinflammatoriska piller och övningar för händerna ska jag väl så länge det är möjligt slippa steloperation i alla fall. Hon skrämde upp mig där lite grann, faktiskt. Det är tummarna som gör mest ont och de är bra att ha till mycket. Nå, först ska jag ta mig till röntgen, sedan får vi se hur det blir.

Mat var det, ja!
Ha det fint och var rädd om dig!

PS. Alla fina fiskar är inhandlade på Bovalls Havsdelikatesser hos Lina, den inspirerande och duktiga fiskhandlaren vi har turen att ha i alldeles i närheten.

Tålamodstest.

Ibland ska man ha tur! Som att vi hämtade ett stort lass ved igår, innan det började snöa. Vi är smått ledbrutna båda två idag, men mycket nöjda med oss själva. Snabeldraken borde egentligen komma ut ur garderoben, men det får räcka med att bädda rent och hänga tvätt. Mina tummar och handleder behöver vila inför kommande arbetsvecka, hur nu den kommer att se ut.

Jag vet att jag ska vara på Apoteket i morgon och i hemtjänsten på onsdag, men det är i skrivande stund allt. Det löser sig säkert! I morgon ska förresten hela hemtjänstpersonalen i norr emigrera till söder. Såsom timvikarie får man inte veta så mycket, men det påstås att det är en besparingsåtgärd, fast det är i princip ingen som tror att det kommer att bli det. Kanske tvärtom, rentav.

Att vara timmis är lite frustrerande, för man får inte vara med på några möten och under de korta stunder vi i personalen träffas avhandlar vi vad som hänt eller ska hända med våra vårdtagare. Jag får till exempel inte ge insulin, och ibland står det en sådan uppgift i mitt insatsschema och får då byta med någon annan som har den utbildningen.

Ibland klickar det inte mellan en vårdtagare och en vårdgivare, vilket är ganska sällsynt i och för sig, men då får vi stuva om för att undvika incidenter och tråkiga situationer. Jag har hittills inte råkat ut för någon som inte vill ha mig i sitt hem och det är ju bra! Men några diskussioner om själva verksamheten hinner vi alltså sällan med, därför kan jag då och då känna mig lite vilsen.

På onsdag måste jag alltså först åka ut till Kungshamn för genomgång och rapport, samt hämta ut nycklar, mobil och bil för att åka tillbaka till Hunnebostrand eller Bovallstrand och "landet". Vi har inte längre något ställe att ta rast på. Inte heller någon självklar plats där vi kan gå på toa. Till att börja med kan vi nog använda utrymmena i källaren till Hunnebohemmet, som vanligt, men den ska tydligen byggas om och då försvinner den möjligheten.

Om jag har Bovall och/eller "landet" kan jag ju springa in hemma om jag blir kissnödig och det är ju bra för mig, men för alla andra då? Jag är skeptisk till flytten och nyttan med den, som du förstår. Det är flera av mina kollegor också, några ser sig om efter andra jobb och vissa har redan slutat och sagt upp sig. Vi har nog inte sett slutet på detta, inte på långa vägar...

Manarola, Italien.

För att koppla av och slippa bry hjärnan med svåra beslut och bekymmer har mannen och jag börjat pussla. Nej, vi har inga allvarliga problem på något sätt, men du vet, det är alltid något som ligger och gnager och det kan behövas något som får en att släppa de tankarna för en timme eller fem...
Vi blir lite maniska har jag märkt. Bara den biten också, sedan ska jag gå och lägga mig.

Behovet av en taklampa ovanför matsalsbordet har blivit smått akut i och med vår nya hobby, men vi har inte hittat någon som passar oss ännu. Vi skulle förvisso kunna flytta den som hänger över soffbordet så länge, för den gör ingen nytta där, eftersom vi har varsin läslampa när vi sitter och läser och det gör vi ju en hel del. Också. 

Vi hade egentligen tänkt åka till Torp idag och skaffa nya böcker att roa oss med när vi inte har påbörjat nytt pussel. Vi avstår dock eftersom snön yr och kan ställa till det på vägarna. Mat har vi hemma, så vi kan vänta med de inköpen också. Vi ska ha lammrevben idag till exempel. Tror vi gör potatisgratäng till.

Igår åt vi kalventrecôte igen, med klyftpotatis och grönpepparsås denna gång. Det var inte dumt alls!

I fredags var jag sugen på lite asiatiska smaker och det var ju fiskdagen. Vilken fisk had du valt? Jag valde marulk och lax, vilka marinerades var för sig i japansk soja och ingefära, respektive sesamolja och chili. Röd- och vitlök frästes i olja, Bongs asiatiska gröna fond, lite sherry, paprika, squash, morot och koriander på det, sedan var det klart! Och mycket gott, det tyckte vi båda två!

Mannen har startat TV:n och tittar på Silverado. Jag tror jag ska gå och hålla honom sällskap. Vilda Västern-filmer är alltid trevliga att se på. Såg på Mowgli igår förresten. Mycket bra film och tårarna trillade ett par gånger. En mörk film, jämfört med Disney's gamla version av Djungelboken. Stark skådespelarinsats av Rohan Chand!

Ha det gott, var rädd om dig och alla omkring dig!

Helomvändning.

Förra inlägget var en blandning av glädje och sorg, idag kommer det bli mest positiva känslor, även om saknaden efter vår Compiz fortfarande är enorm. Det handlar om svärmor som till vår stora glädje har blivit så mycket bättre på väldig kort tid. Sedan i lördags märks stor skillnad och det är tack vare kortisonbehandlingen som startade i fredags kväll.

Många människor är rädda för kortison, men det kan göra stor nytta också! Det kan häva en allergisk reaktion, behandla astma, vissa blodsjukdomar och reumatism, bland annat. Doktor E på vår vårdcentral hade beställt flera nya prover för att kunna fastställa vad som fattades mamma S. I torsdags hade provsvaren kommit och de diskuterades med en kollega till henne.

De kom fram till att sätta in kortison som en diagnostisk behandling, då de misstänkte att svärmor drabbats av polymyalgia rheumatica. Svarar man på sådan behandling ska sänkan gå ner ordentligt och rörligheten öka drastiskt. Vilket alltså har skett! Svärmor sover bättre, kommer i och ur sängen mycket lättare, samt går utan större problem. Hon kan klä sig snabbare och hålla kaffekoppen med en hand igen. Humöret är avsevärt mycket bättre också förstås... 

Jag är så glad för att hon mår så mycket bättre, för hon har haft det riktigt besvärligt och behövt mer hjälp än hon egentligen velat be om. Det är inte lätt att hjälpa någon som är så självständig och envis som svärmor, hur gärna man än vill och kan! Får man inte, är det liksom ingen idé att försöka. Fast man kan ju sopa golvet och tvätta av det i smyg när hon är på toaletten.

Idag har jag hämtat tvätt, vilket det är en del av vår överenskommelse, så det bråkar vi inte om alls. Soppåsen ville hon dock försöka sig på att gå ut med själv, därför fick den stå kvar, trots att jag passerar soptunnan på vägen hem. Nämnde jag att hon är envis?

Nu har doktorn hört av sig för att få veta hur det gått och hon blev nog nästan lika glad som vi. Hon skriver ut mer kortison, svärmor ska lämna ett urinprov denna vecka och kolla sänkan nästa vecka. När sänkan är normaliserad börjar man sänka dosen kortison successivt för att hitta lägsta verksamma dos. Det är speciellt viktigt med tanke på att svärmor är lite benskör också.

Vi ser fram emot att mamma S blir ännu bättre, med hjälp av sjukgymnastik, mediciner och ja, sin egen envishet. Vi får säkert fortsätta att handla ett tag till, men hon pratar redan om att ta promenader "runt kvarteret om väglaget tillåter", när hon ändå ska slänga soporna. Det blir nog bra!

När vi handlar brukar vi försöka se till att svärmor får rött kött och lever med för att hjälpa upp hennes blodvärde. I lördags åt hon entrecôte till middag, för vi gjorde ett avsteg från vår fredagsfisk och hämtade en större bit än vi själva kunde äta upp.

Rödvinssås och hasselbackare. 

Nu såg kanske inte svärmors middag ut exakt såhär, men jag vet från säker källa att hon minsann unnade sig ett glas vin till maten, precis som vi gjorde! Det är inte så ofta vi äter rött kött, men ibland är det väldigt gott och det är ju nyttigt, åtminstone om man tänker på det som en källa för järn. Och det kan vi ju behöva lite till mans och framförallt kvinns.

Annan järnrik mat ska vi ha idag i form av grönkålssoppa. Det är det sista som går nu av det som syster M skaffade till jul. Uterummet är en utmärkt förvaringsplats för grönkål! Jag tror jag ska göra några chips också, bara för att det är så himla gott att knapra på. Sist använde jag chiliolja, men jag tror det får bli citronolja idag. Fräsch och uppiggande smak och doft!

Igår åt vi serranospäckad majskyckling. Skinkbitarna petade jag alltså in under skinnet på pullan, sedan fyllde jag magen med vitlöksklyftor och en lime. Skyn blev en sås, med lite sherry (förstås), en kvarts hönsbuljongtärning, pressad lime och sechuanpeppar.

Gjorde chips av resterande bitar serrano, men fick rädda de sista bitarna till upplägget innan mannen hade glufsat i sig allihop. Han var visst hungrig!

Jag blev visst ledig idag, och än har ingen bokat mig för i morgon. Lite oroligt känns det allt, men det brukar lösa sig. Ser till att vara redo för hemtjänsten nästan varje kväll. Arbetskläderna ligger framme, väskan är packad med bra-att-ha-saker och nycklar och handskar ligger i rätt jacka. Blir man väckt kvart i sju gäller det att ha ordning om man ska hinna till sju. Eller tio över...

Ha en fin kväll och vecka nu, använd reflex och var snäll mot dig själv och andra!

Känslostormar.

Detta inlägg kommer att behandla både glädje och sorg av oändliga mått. Jag börjar med glädjen för att inte skrämma bort dig. Vi har äntligen fått träffa sonsonen (och hans föräldrar). Han är den sötaste man kan tänka sig och jag är världens stoltaste farmor och jag tror gossen minsann gav mig godkänt. Han somnade så gott i min famn att hemresan fick skjutas upp minst en timme.

Notera handtecknet! 

Det går ju inte att slita sig från en sådan goding, det förstår ju även den mest förhärdade människa. 92 mil tur och retur på två dagar är inget man eftertraktar i vanliga fall, men i detta fallet var det inte ens en uppoffring. Om vi hade vetat att våra nyårsgäster till syvende og sidst av olika skäl inte kunde komma, hade vi förstås stannat kvar i Dalarna en dag till. Men sjukdom kommer plötsligt och, tja...

Man får gilla läget, helt enkelt. Vi skaffade en kalkon på vägen hem, för det är bra mat som sköter sig själv i ugnen och den räcker till många. Vi trodde vi skulle bli sju personer, men det stannade vid tre. Mellansonen valde att fortsätta umgås med mig och mannen även efter vår resa, vilket vi uppskattar. Och på det viset blev ju mindre rester över också, tack och lov!

Igår gjorde jag en pastasås av allt utom två stora bröstfiléer. Dem fryser jag ner i lagom stora förpackningar och har till framtida middagar. Det lär bli sex stycken. Så inget ont som inte har något gott med sig.

Det fanns kvar lite svamp i kylen, sen tillsatte jag bara lite grädde, en kvarts svampbuljongtärning och givetvis lite sherry och svartpeppar, så var middagen klar. Inte för att vi hade särskilt god matlust, men man behöver energi inför kommande kris. Vi misstänkte starkt att en sådan var under uppsegling, nämligen...

Det är nåt djävulskap med nyår i vår familj. Vi har haft två tidigare erfarenheter av att älskade familjemedlemmar gått bort runt nyår. Det kan du läsa om här, om du vill. Det gäller våra katter. Inatt somnade vår fina Compiz in för gott. Han låg mellan oss i sängen, för att inte behöva känna sig övergiven eller rädd. Jag tror inte han hade ont eller led, han slutade bara andas när hjärtat gav upp.

Några få timmar innan hans hjärta gav upp... 

Vi har inte sovit så mycket och jag är tacksam över att jag haft så mycket att göra på jobbet idag att jag inte hunnit tänka så mycket på vår lille, men store, katt. Det känns desto mer ledsamt att komma hem och inte mötas av honom i dörren, för att sedan hoppfullt lufsa in i köket för att få mat. Jo, båda katterna tror att när någon kommer in genom dörren är det matdags.

Jag har tillbringat mycket tid med Compiz. När jag var arbetslös var han en ständig kompanjon i fåtöljen och framför allt i köket. Han missade aldrig chansen att få en smakbit när jag lagade mat. Ibland var han väldigt ihärdig och jag fick akta mig för att inte snubbla över honom. Vad skulle jag inte ge för att få ha honom svansande runt mina ben igen?

Han blev nästan 17 år och det är ju imponerande, speciellt med tanke på att han medicinerats för hjärtproblem i fler år än jag känt honom, vilket är 7. Hans syster Mayzan är lika gammal, men är tack och lov frisk. Hon var jägaren i familjen, men hon överlämnade gärna och ofta bytet till sin bror. Konstigt nog, för hon kunde vara lite brysk mot honom i andra lägen...

Compiz däremot har verkligen gjort skäl för sitt namn. Han har alltid varit den mest sällskapliga, tröstande och vänliga katten. Usch, vi känner en så stor saknad att det är omöjligt att beskriva den. Vi får försöka ta fram de fina minnena och ordna en fin viloplats för hans kropp. Själen är redan i katthimlen och där busar han med Nizze och Attila, med flera och har det bra, det vet jag.

Visst är han fin? Jag är glad att jag varit så flitig med kameran, det finns många bilder på Compiz i sin krafts dagar.

Med syster. 

Lika olika till sättet som till utseendet. Som sagt, jag hoppas att Mayzan får några friska år till hos oss och Compiz minns vi med kärlek och värme, fast med stor sorg i våra hjärtan.

Jag ska göra en fisksoppa idag, det känns som en hyllning, men också plågsamt, eftersom fisk och skaldjur var det bästa han visste. Det hände att jag lurade ut honom i trädgården för att få skala räkor i lugn och ro, men jag sparade alltid några till honom, förstås. Till Mayzan också såklart, och hon visste när det var dags att sluta frossa, det gjorde inte Compiz!

Så med denna elegi över en älskad familjemedlem vill jag påminna om att vara snälla mot varandra och alla djur.

God fortsättning på det nya året!

Andas.

Vill börja med att önska alla en god fortsättning på julen, för att detta kan bli ett långt inlägg och då vet man aldrig var man hamnar. Det har gått närmare en månad sedan förra inlägget och det beror helt och hållet på att jag har jobbat som en gnu på Apoteket och förberett julmat de få dagar jag varit ledig. Julafton skulle ju firas hos oss i år och då blir det lite mer än Jansons frestelse...

Mannen hittade snyggaste granen <3

Men om vi börjar där vi slutade sist, kanske? Var det nu var. Jo, jag har vikarierat på Apoteket som ligger i anslutning till sjukhuset i Uddevalla under hela december månad och det har varit spännande och givande. Det tar 40 minuter att köra om väglaget är okej. Jag känner att där är nog min smärtgräns nådd för pendlande numera. (Tjugo minuter är perfekt.)

En av de sista dagarna råkade jag ut för en slangning på personalparkeringen under dagtid och det var mindre roligt. Bilen talade om att jag hade 11 mils körning kvar med det som fanns i tanken, så planen var att tanka på hemvägen, eftersom jag var lite sent ute på morgonen. Det kanske var tur, eller så var det därför ärthjärnorna till tjuvar gjorde som de gjorde efteråt.

Jag startade bilen och blir upplyst om att det är hög tid att tanka. Det är alltså inga 11 mil kvar utan det står "low range". Märkligt! Nåväl, jag skulle ju ändå tanka, så jag åker till St1 och vad får jag se där, när jag skruvar av tanklocket (!)? En bit slang sitter nedstucken i röret så att all tankning är omöjlig. Men för tusan hakar?! Jag har en tång i min handväska, men den är för liten...

Ser en arbetsklädd kille och frågar desperat om han har verktygen med sig i bilen, vilket han inte har, förutom en något större tång än min. Han kan i alla fall lirka upp slangen en bit innan det blir tvärstopp. Slangen sitter ohjälpligt fast och jag kan fortfarande inte tanka...

Lite längre bort ligger en verkstad, så jag kör dit i förhoppningen att alla inte har hunnit gå hem. En glad och hjälpsam kille följer med mig ut till bilen och sliter en bra stund för att med hjälp av vajrar få slangen att räta ut sig så att den går att dra ut. Min tacksamhet vet inga gränser, men han vill inte ha något för besväret. "Kom förbi med några bullar någon dag". Gissa om jag ska bjuda på bullar!

Mannen har beställt ett låsbart tanklock till mig. Det kom i ett demolerat paket förra veckan. Xenonlampan var dock borta, liksom en tempgivare och blinkerskam. PostMord har gjort det igen, alltså. De påstår att emballaget var för dåligt. Skulle inte tro att Hansen Racing använder undermåliga emballage till alla sina kundförsändelser, det är dålig ekonomi i det! Just detta paket var dessutom packat av en kollega till mannen, så PostMord är som vanligt ute och cyklar...

Lite roligare uppdatering är att mannen och jag numera är Boffa och Farmor till en ljuvlig liten gosse. Vi ska hälsa på honom, och för all del föräldrarna, snart. Den nyblivne farbrodern följer också med, såklart. Det är ett himla pusslande för att få till det, när de bor så långt bort. Jag tycker de borde flytta närmare. Speciellt nu, med vårt barnbarn. Fast jag anar att svärdotterns släkt inte håller med mig.

Samma dag detta underverk kom till världen gjorde jag paté till julbordet. Den bästa hittills, faktiskt! Snygg blev den med. Någon tycker den ser ut som en tvättsvamp, ytterligare någon som en tegelsten. Vad tycker du?

Också ett litet underverk?

Spelar ingen roll hur den eller annan mat ser ut, så länge det är gott! Och med Cumberlandsås och cornichons är det extra mumsigt.

Samma dag gjorde jag oxsvanssoppa i slökokar'n för att ha dagen efter. På kvällen åkte jag till Vann och avåt ett julbord tillsammans med ett antal arbetskamrater från både Hunnebo och Munkedal. Ett par av oss fick ingen julmust till maten, ty den "tog slut i helgen och bilen kommer inte förrän i morgon", det vill säga på torsdag. Däremot hade de Grythyttans buteljerade stilla vatten på borden.

Enligt min mening går vårt kranvatten alldeles utmärkt att tappa upp på flaskor eller karaffer och servera som bordsvatten. Då hade de kanske haft budget till ett större lager julmust, men det är väl bara jag som är tråkig och tänker praktiskt och ekonomiskt. Själv drack jag öl till maten, för jag samåkte med en kollega och vi hämtade upp ytterligare en på vägen. Miljövänligt och ekonomiskt.

En som är miljövänlig och ekonomisk är min svärmor. Ibland kan jag tycka att samlandet på plastburkar går till överdrift, men det är en petitess. Dessvärre har lilla mamma blivit så trött och kraftlös på sistone att hon inte orkade komma till vårt julfirande igår. Men jag kan ha kommit något på spåret och har diskuterat med doktorn om det kan handla om postpoliosyndrom. (PPS.)

Doktor Emma har beställt extra provtagning för att kolla upp detta, därför åker jag direkt från Apoteket i Munkedal och hämtar svärmor på torsdag så vi hinner till VC innan klockan tre då labbet stänger. Måtte vi ha hittat orsaken till denna abnorma trötthet och utmattning, samt att hon svarar på behandlingen i sådana fall. Det var ju inte såhär det skulle bli när hon sålde huset och flyttade hit!

Arbetsterapeuterna har besökt svärmor två gånger och haft med lite hjälpmedel. På fredag kommer den hett efterlängtade rullatorn för inomhusbruk, hurra! Mannen ska göra en extra hylla under ett av köksskåpen, så det blir lättare att nå och att det blir mer fri arbetsyta på bänken. Klarar man inte kamma sig ens, är det omöjligt att hämta saker på hyllor över axelhöjd.

Som du ser är julefriden total här hos oss. Jag ska också sätta mig med min bok när detta inlägg postats och för en timme inte tänka på vare sig tvätten som ska hängas upp eller diskmaskinen som ska tömmas. Sedan ska vi äta rester. Julmaten tog inte slut, fast vi som vanligt delar med oss av alla härligheter som alla bidrar med.

Sonen sa idag, innan jag skjutsade hem honom, att det nog var tjugo år sedan han firade julafton hemma hos sin mamma. Han har nog rätt. Vi har länge firat julafton hemma hos min mamma och pappa, samt i några få fall hos en av mina favoritsystrar. Sannolikt kommer julaftnarna i framtiden firas hos oss, eftersom vi har mest plats och inte mig emot! I år startades en ny tradition, minsann.

Ta väl hand om dig och din omgivning nu och njut av allt gott, fint och vackert. Att andas och bara vara är fina grejer! Pax Vobiscum!

I förlängningen.

Då var det så igen. Det har varit förfärligt mycket att göra och inte bara avlönat jobb. Svärmor behöver hjälp då och då till exempel. Dessutom har vi en hel del att göra själva. Vi, eller rättare sagt, mannen har röjt i källaren och stuvat om en del så att det är lättare att spela flipper. Bland annat. Jag har letat reda på julsakerna och tömt några kartonger på annat från lägenheten.

Jag har slängt en del julgardiner som jag sydde för cirka 25 år sedan. De var blekta och tråkiga, och framför allt passar de inte våra fönster. Tanken var att jag skulle skaffa nya, men har inte hittat några jag tycker tillräckligt bra om, därför har bara köket fått julgardiner idag. Ja, jag vet, det är fortfarande lite för tidigt att sätta upp dem, men jag har inte tid i morgon eller på lördag och jag är ledig idag.

Då passar jag på att baka bröd, delvis för att jag är trött på köpebröd, men mest för att få upp temperaturen i köket. Vi behöver få tag på en vedleverantör om vi inte ska frysa ihjäl i vinter. Köket byggdes om av tidigare ägare för några år sedan och då togs elementet bort, för att få mer förvaring, vilket jag i och för sig har full förståelse för, och då blev det nödvändigt med en kamin...

Bakdagar är också ytterst väl lämpade att kombinera med tvättbestyr, så andra omgången tvätt ligger i maskinen nu. Jag har också hunnit hjälpa svärmor till VC för provtagning och har även handlat för henne, så du förstår att jag var uppe tidigt idag. Vaknade redan halv sju, då bemanningen ringde och ville ha hjälp på avdelning 4, men jag hade ju lovat svärmor och det känns angeläget att få det gjort.

Jag gick förstås inte upp då, men det var lögn att somna om. Halv åtta gick väckarklockan igång och då var det inte mycket att be för. Ut och hämta tidningen i halv storm och regn medan kaffet blev klart. Kvart över åtta ringde svärmor och var nästan klar att ge sig av. Hoppla, det var tidigt för att vara hon, men hon hade sovit dåligt inatt.

Mat har vi förstås lagat och ätit sedan förra inlägget. Till exempel detta:

Fisksufflé med överbliven torsk och piggvar. Det är alldeles nödvändigt att rensa frysen ibland, nämligen. Det lackar ju som sagt mot jul och det ska lagas mat i god tid, eftersom jag jobbar hela veckan, måndag till lördag, före julafton. Lilla julafton blir jag ledig och det tänker jag vara till och med annandagen. Det ser både jag och mannen fram emot.

En annan dag fick slökokar'n jobba, förutom att mannen fick ladda den förstås. Rotmos och rimmad oxbringa smakar bättre än någonsin då man kommer hem efter jobbet och längtar efter en dusch och att få ta det lugnt och samtidigt möts av dessa ljuvliga dofter!

Jag gillar ju att "fynda" mat, som du vet. Bringan var nedsatt i pris på grund av kort datum, men jag har som sagt en frys att stoppa in sådant jag inte tillagar direkt och på det viset gör jag en insats både för miljön och min plånbok. Matsvinn och -förstörelse har jag svårt för!

Även dessa entrecôter är "fyndade" och smakade alldeles utmärkt med en champinjonstuvning och hasselbackspotatis. Det är inget att skämmas för att man rotar i fyndlådan som en del affärer har, eller att med blicken svepa över hyllorna på jakt efter de röda lapparna där fyndlåda saknas. Varenda gång jag går in i en livsmedelsbutik gör jag det, även om jag bara ska ha potatis eller något annat.

Man tar helt enkelt hem fyndet och lägger i frysen, vilket också gör det så mycket enklare att skriva matsedel för en hel vecka i taget, när man vet vad som redan finns hemma.

Kycklingbullar med lite tex-/asiatwist i kryddning och anrättning är också billigt och ännu godare när man har fyndat färsen. Vi borde alltså inte skämmas för att man fyndar. Däremot om vi slänger fullt ätbar mat för att det står "bäst före" samma dag. Bäst före-datum är inte detsamma som ruttet det datumet eller ens dagen efter. Lukta, smaka och laga till eller frys in, och bli miljövänligare!

Brödet är klart och vi har hittat på ett sätt att lysa upp i köket, där kaminen står och det inte finns ett enda eluttag, av någon outgrundlig anledning. Det finns hål i väggen för elledningar, men det är inte något framdraget alltså. Än så länge, i alla fall. Vi hoppas på att få hjälp av en bekant snart. Det vore en jättebra plats att ha slökokar'n på, för övrigt...

Nu fick vi dra förlängningssladd in i TV-rummet så länge. Vi måste nog skaffa fler förlängningar och grenuttag om vår bekant dröjer, för man vill ju ha ljus i sitt hus, speciellt till jul.

Nästa vecka blir det att pendla till Uddevalla och Apoteket på sjukhuset där. Det ser jag fram emot! Kanske inte just att köra fram och tillbaka, men att jobba förstås! Jag har redan varit där två dagar och den tredje infaller i morgon. På lördag räcker det att åka till Torp och hoppa in för någon under fem timmar. Efter det får vi gäster, det ska också bli riktigt roligt!

Ha det fint och pyssla lugnt!




,

Skvallerbytta.

Nu har jag visst tappat stinget igen, det är länge sedan jag skrev något. Jag kan dock tala om att filmen vi såg förra onsdagen, Bohemian Rhapsody, var mycket bra och jag ser den gärna igen. Mannens spelningar gick mycket bra och Sven B Good and The Blues Stompers hamnade till och med på bild i Skövdes lokaltidning, vad den nu heter...

Vi var inte hemma förrän klockan tre natten till söndag, så det blev en lång dag med 47 mil som avverkades i ett evigt regnande. Vi sov inte så länge som jag hade trott och det var ju i och för sig bra, eftersom vi bjudit in mor, far och en av mina favoritsystrar (den andra hade förhinder) på middag. Det är ju bara Fars Dag en gång om året och jag tog chansen att uppvakta lite personligare än vanligt.

Det har definitivt sina fördelar att bo på samma ort igen! Alla är mycket närmare, utom äldste sonen då, och det är inget att göra något åt. Alla väntar spänt på bebisen som är beräknad att anlända i slutet på denna månad. Då får vi åka till Dalarna och hälsa på, när de är hemma igen och har kommit in i sina nya vanor och rutiner något sånär, i alla fall. Det vet man ju att det kan ta lite tid...

Jag har jobbat så mycket på sistone att dagarna mestadels flyter ihop och jag vet knappt vad jag har gjort eller var jag har gjort det, utan min almanacka. I måndags gästspelade jag uppenbarligen i Lysekil på Apoteket. Det såg helt annorlunda ut mot när jag var där och arbetstränade för närmare 20 år sedan. Det var där jag läste in egenvårdskompetensen för att jag hade en massa tid över.

Någon, jag tror det var Annika, "skvallrade" för regionchefen som sökte upp mig och helt sonika skickade iväg mig på en tenta två veckor senare. Det gick över förväntan bra, jag tror jag fick 92% rätta svar och resten är, som man brukar säga, historia, ty året efter ringde min dåvarande granne och frågade om jag ville jobba hos henne på sommaren. Om jag ville!

Tillskott i studentkassan är inte att förakta och det var fantastiskt roligt, trots att vi hade så otroligt mycket att göra att vi inte hann gå på toaletten förrän vi låste dörren och tog en timmes lunch. Det var helt nödvändigt att få koppla av en stund och äta i lugn och ro. Numera är det få som har mer än 30 minuter rast och man hinner knappt smälta maten innan det är dags att byta av med en kollega.

Nå, det blev en liten utvikning där, när jag egentligen tänkte berätta att vi stånkade Dunderglögg på kvällen efter min Lysekilsutflykt. Det är första gången för oss, men det doftar lovande och det bubblar fint i hinken som vi placerade i tvättstugan. Mannen lagade middag på lövbiff som jag fann med 30% rabatt på grund av kort datum. Egentligen borde det vara 50%, men jag bråkar inte om det.

På tisdagen hämtade jag torsk hos Fiske-Lina, när jag avslutat min hemtjänstdag. Kokt torsk med äggsås är ju så gott, även om torsken inte är sitt allra bästa jag ännu.

Hoppsan, bilden hamnade upp och ner, men det påverkade inte smaken, så det gör inget!

Äggsåsen häller man inte på förrän man rensat fisken ordentligt, sedan kan man med fördel mosa potatisen och blanda ihop allt på en gång. Vi hann med att göra ugnsstekt falukorv och potatismos på onsdagen, ärtsoppa (med punch till) på torsdagen innan det var dags för fisk igen. Och inte vilken fisk som helst, utan marulk.

Jag inspirerade en bekant att frångå sin ursprungliga plan att köpa hälleflundra istället när vi var hos Lina på Bovalls Havsdelikatesser. Undrar hur han tillagade sin marulk? Jag valde i alla fall att linda in våra stadiga bitar i bacon och servera på en bädd av risotto. Det blev väldigt gott!

Igår åt vi lammkotletter och idag, medan vi har pysslat både inom- och utomhus, puttrar Multi Cookern ihop en gryta av högrev (även den fyndades med 30% rabatt härförleden). Till den tror jag det får bli ris och alldeles bestämt broccoli.

Perfekt kött med insprängt fett, det kommer att bli mört och gott!

Hoppas du har det precis så bra du förtjänar och att kommande vecka blir en härlig en! Själv har jag ingen som helst aning om vad jag ska göra med den, men det löser sig helt säkert. Det brukar det göra, det har jag lärt mig!

Filmtajm!

Idag är jag ledig! Det var uppenbarligen ett bra beslut att avboka denna dag, ty igår efter maten satte vi oss i varsin soffa för att läsa våra böcker, mannen och jag, och det tog inte lång tid förrän jag nickade till. Som vanligt hörde jag allt som hände runtom mig, men icke desto mindre lurade jag till. Efter en stund blev det lite obekvämt så jag bestämde mig för att vakna och fortsatte läsa.

Det gick en stund, sen la jag upp benen i soffan och somnade igen. Vid elva vaknade jag av att Compiz tyckte att han skulle ligga på min mage och därför trampade runt på min blåsa, vilket gjorde det omöjligt att sova vidare. Så efter en stund klev både han och jag upp och jag bäddade ner mig i sängen och sov till klockan nio idag! Närmare 12 timmar måste jag ha sovit...

Förra inlägget skrev jag i lördags och det har inte hänt så mycket under dessa dagar, förutom att jag jobbat både på Hunnebo-hemmet, på Apoteket i Uddevalla och igår i hemtjänsten. Jo, vi hade ju middag för svärmor i söndags, med anledning av hennes 84:e födelsedag. Jag hade skaffat hem rödtunga eftersom hon gärna äter fisk, istället för kött.

I frysen hade jag sparat en sås från en middag med bergtunga, därför kunde vi ta det ganska lugnt i köket efter jobbet. Jag hällde bara på musselspadet och fyllde filéerna med musslorna och skjutsade in formen i ugnen när vi började med förrätten. Jag tänkte att svärmor nog aldrig hade smakat rökt älghjärta förr, så jag tog ut rundlar av kavring och gjorde en smörgås med majonnäs och pickles.

Det uppskattade hon väldigt mycket! Så mycket att jag skickade med henne några skivor när hon bröt upp på kvällen. Mannen följde henne hem och kom tillbaka med en påse tvätt. Vi hjälper henne med tvätten, antingen här eller i tvättstugan där hon bor. Det är alldeles för riskabelt för henne att bära tvätt upp och ner i trappan, så vi tar helst hand om den sysslan.

På lördagskvällen gjorde jag efterrätten, eftersom jag som sagt skulle jobba följande dag. Pannacotta är en lättlagad efterrätt och jag är ju ingen efterrättsmänniska själv, därför får det vara enkelt och snabbt, speciellt då jag var extremt trött och bara ville lägga mig och sova.

Physalisen är egen skörd

För att uppbåda energi till denna kraftansträngning att koka upp 4 dl grädde och ½ dl socker, röra ut tre blötlagda och urkramade gelatinblad i vätskan, samt pressa ut 1½ msk citron och tillsätta tillsammans med 250 gram tinad mango och mixa ihop detta, var jag ju nödd och tvungen att först äta mat. Det vill säga rester från fredagens middag.

Bläckfisk är också snabbmat och gott! Squash, purjo, chili, morot och paprika fick också fräsa med i en blandning av olika matoljor och vitlök. Jag vet inte vad mannen fick att äta i festlokalen där bandet skulle spela, men jag tror inte det var fisk. Den senaste veckan har vi ätit fisk varannan dag, till och med mer än så för min del, men det är ju nyttigt och bra.

I måndags gjorde mannen dock köttfärssås och spaghetti, vilket var färdigt strax efter jag kom hem vid sju. När jag slutade jobbet klockan sex åkte jag och hämtade tre säckar kattsand och fem hinkar. I en av hinkarna ska vi prova på att göra Dunderglögg i år. Den ska ju vara så god och det finns en glöggälskare i vår familj. Jag tycker också om glögg, men är inte riktigt så galen i det...

Igår hämtade jag fisk hos Fiske-Lina igen, eller närmare bestämt sill, för jag hade skrivit strömming i vår matplanering. Vi har nog inte ätit det på närmare ett år, konstigt nog. Jag vet bestämt att vi inte har lagat det här i alla fall.

Fyllda med kaviar och purjo, serverade med potatis- och blomkålsmos. 

Idag blir det fläskschnitzel innan vi går på bio i Hunnebostrand och tittar på Bohemian Rhapsody. Ja, de är snabba på att visa nya filmer även i (enligt vissa) dessa avkrokar. Mannen bokade platser, för att vara på den säkra sidan. Filmen har fått mycket bra omdömen, både av publik och recensenter, vilket är rätt ovanligt. Det gäller ändå att ha låga förväntningar, så man inte blir besviken i alla fall.

I morgon jobbar jag kort dag, bara mellan 7-14, det är skönt! På fredag är jag ledig och laddar för mitt jobb som groupie, råddare och privatchaufför på lördag, förutom apoteksjobbet då. Mannen ska nämligen spela både på Bluesfestivalen i Kulturhuset i Skövde med Sven B Good and The Blues Stompers och No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue på S/S Marieholm, även känd som Bluesbåten i Göteborg. På söndag gör jag ingentingen!

Lev väl och gott!

Hänt i veckan.

Ibland har jag lite otur när jag tänker. Jo, det är sant! Som när jag tackar ja till timmar bara för att det finns tomma dagar i almanackan och utan att titta på vad jag redan har gjort på föregående uppslag. Jag var faktiskt tvungen att ringa och avboka en dag nästa vecka, annars hade det blivit tolv arbetsdagar av tretton. Nog för att jag kan arbeta hårt, men jag är ingen superkvinna.

Jag tror jag kommer att få tillräckligt många timmar i november ändå. I december vet jag att jag får det, eftersom jag fick förslag på dagar för en sjukskriven och plockade alla! Det gäller en, för mig, ny arbetsplats på Apoteket i Uddevallas sjukhus och det ska bli jätteroligt att prova något nytt. Sjukhusapotek är lite annorlunda än andra, jag har ju jobbat på Östras tidigare, så det är inget nytt.

Det är så himla skönt att veta i god tid när, var och hur jag jobbar! Man har ju ett liv också. Och en julafton för hela tjocka släkten att planera. Nu är det ju som du kanske vet så att alla, eller de flesta bidrar med något, för att värden inte ska stå för allt när vi har firar jul i vår familj. Det kan bli lite övermäktigt för vem som helst.

Jag ska göra julköttbullarna i god tid. Enda skillnaden från andra köttbullar är att de till jul är mindre, storleksmässigt. Samma recept som vanligt, med kaffe alltså. Och så ska man dricka Southern Comfort medan man trillar de små rackarna, det blir roligare då. Det är en 30-årig tradition vilken jag inte ser någon som helst anledning att ändra på.

Det är inte helt lätt att inse att det är mindre än två månader kvar till julafton när vädret fortfarande är milt, physalisen i uterummet blommar och bildar frukter fortfarande och skörden av tomater och chili per gårdagens dato ser ut såhär:

Många tomater är väldigt gröna, men mognar på soffbänken i köket. Plantorna ser så risiga ut att det är ett under att vissa frukter ändå har mognat och fortfarande är mycket goda. Chilin har så mycket bladlöss att det är lite äckligt att skörda de buskarna, men det är bara att skölja av och torka så klarar vi oss tills nästa år, eller nästa igen om man räknar med det vi har kvar sedan förra året.

Idag fyller min kära svärmor år, men vi väntar tills i morgon med att fira henne. Mannen är nämligen borta och spelar med No Fear Tattoo Rhyttm & Blues Revue i Göteborgstrakten ikväll. Och jag har jobbat på sjukhemmet. Det ska jag förvisso göra i morgon också, men bara till två. Jag ska göra efterrätten idag, såsen till huvudrätten är uppfiskad ur frysen och förrätten är superlätt.

Jag ska inte avslöja menyn här och nu, den kommer vid ett senare tillfälle. Däremot kan jag visa något av vad vi ätit sedan förra inlägget.

Jag hackade ner ett gäng champinjoner och stekte dem i en blandning av raps-, oliv- och citronolja. I en kastrull fick de sedermera sällskap av squash, purjo och tomater av olika slag (av egen skörd), samt basilika. Lite pressad citron, sherry och vitt vin, samt en gnutta socker.

Marulk lindad med serranoskinka och en svamp- och grönsaksröra åt vi förra fredagen till exempel. Den tallriken hade jag till och med vågat bjuda Mannerström och gänget på.

Älggrytan fick puttra i Multin medan mannen och jag besökte en företagarmässa i Kungshamn. Till min besvikelse var det tämligen avslaget bland representanterna för de olika firmorna. Kanske berodde det på att de var hemskt trötta, för vi kom en timme innan stängning. Inte för att jag egentligen tycker det är en ursäkt för bristande intresse inför besökarna, men jag ska vara snäll...

Stekt fläsk med löksås är heller aldrig fel! Det åt vi i tisdags, för det är sådant man äter på tisdagar, påstår min man. Och han har ju ätit på lunchrestauranger i rätt många år, innan han började jobba hemifrån igen. Har du tänkt på hur svårt det är att hitta svenskt fläsk i affärerna? Det har jag.

Mannen hämtade hem två rejäla rödspättor på onsdagen och jag gjorde en gucka när jag kom hem efter jobbet. Tja, det var ett urval av vad som hänt i veckan, men det blev ingen pytt i panna för det!

Nästa veckas matsedel är nästan komplett tror jag, men den återkommer jag till och du är välkommen tillbaka om du vill ha inspiration och tips!

Auf Wienerschnizel, då!

Sedan...

En dryg vecka har gått och den gick fort, minsann! Jag har varit lite ledig, men jobbat ganska långa och hårda pass, så jag har varit ganska trött. Konstaterar att jag har mer än rätt att vara ledig i morgon, ty efter det kommer det sex dagar på raken, sedan en ledig fredag igen, innan ytterligare två arbetsdagar. (Efter det har jag bara min varannan-helg-lördag på Apoteket i min almanacka.)

Du kanske tycker det låter hårt, men denna lördag innebär jobbet är bara tre timmar på Apoteket och två av dagarna i kommunens tjänst är ledsagning av samma person som tidigare. Det är inte så jobbigt att åka taxi till och från sjukhuset med en samarbetsvillig vårdtagare. Ytterligare två dagar är på två olika Apotek och de sista under Allhelgona är på en vårdavdelning på hemmet.

Jag tänkte att jag ska försöka vara lite ledig till jul, därför jag jobbar på nu. Dessutom kommer det ett nytt barnbarn någon gång i november/december och då vill jag såklart kunna åka iväg och välkomna bebisen till världen. När man har sådant att se fram emot är det lättare att ta på sig lite mer än man annars hade gjort.

Mannen och jag försöker också hjälpa svärmor att bli av med flyttkartonger, i den mån hon och vi själva orkar och hinner. Igår var vi där några timmar och det gjorde gott. Planen är att alla flyttlådorna ska vara borta innan jul. Det är i alla fall min plan. Vi får se hur det går...

Mat behöver man när man jobbar hårt, så det har jag lagat, förstås. Till exempel asiatiska fiskkakor av lax. Sobanudlar är trevliga och har lite tuggmotstånd.

Chili, citroncest, ingefära, lite fisksås, ostronsås, peppar, malen koriander och spiskummin och en gnutta salt i smeten

Mannen gjorde middag en dag när jag var helt slut efter jobbet, kände mig trött och frusen och bara ville sova. Efter denna omtänksamma gärning kom värmen tillbaka och lite av orken.

Rapsgris funkar bra, speciellt karré. Typiskt fynd-låde-fynd på grund av kort datum. Du som känner mig väl vet att jag alltid letar efter sådant som annars hade slängts. När man lyckas fynda bra mat på det viset och spara pengar kan man kosta på sig annat man vanligtvis äter. Som älgkött. Vi har tyvärr ingen jägare i familjen, då får man skaffa på annat håll, nämligen på Kustcharken.

Det blir älggryta till helgen. Och nästa vecka blir det älgtunga! Vi åt gristunga tidigare denna vecka och det är något av det billigaste man kan köpa. City Gross brukar ha det och då passar vi på!

Många undrar hur man kan äta tunga. Det är bara att tugga, svarar jag. Samma smak som skinka, vilken också är en muskel. Och kan man äta rumpa, går det lika bra med tunga, tycker jag...

Dessa katter äter också allt, från skinka och burkmat till blomkål och majs. En av dem måste vaktas noga, annars får den andra inte tillräckligt och blir utan. Gissa vem som är vem?

Båda föredrar numera att sova i vår säng... 

Ha en fin kväll och helg, och var rädd om dig i mörkret!

Restskatt.

Passar väl på att skriva ett inlägg, eftersom jag är gräsänka, redan har ätit middag (rester ur frysen) och inte vill att min bok tar slut förrän mannen kommer hem med den han tog med sig. Jag har en katt som brummar bredvid mig, diskmaskinen skvalpar på och i källaren går tvättmaskinen för andra gången idag. Med andra ord är förutsättningarna optimala för att berätta vad som hänt under veckan som gått.

Rester till middag; gammal rostasbiff, gammal tomatsås, men nykokt pasta...

Jag var ovanligt arbetslös förra veckan, vilket jag förlorar en massa pengar på och det är inte kul, men nu är jag ju inte synsk och a-kassans regler är som de är, därför får man gilla läget och allt annat blaha, blaha. Idag är jag uppenbarligen också arbetslös, dock inte sysslolös och veckan är bättre bokad än förra, vilket känns bra.

Mannen har påbörjat sin nya anställning och har således åkt till den jättestora staden med stort S för att få arbetsutrustning och nya lärdomar. Han åkte igår, med snarkmaskinen och packning för ett antal dagar. Vad jag vet har åtminstone en god vän hört av sig för en dejt under tiden han är där, så han kommer nog inte sitta ensam på hotellrummet varje kväll i alla fall.

Nu vet jag ju förvisso att han trivs bra i sitt eget sällskap, precis som jag, men budgetrum är inte lika trevliga som vårt hem, därför tycker jag han ska passa på att träffa trevliga människor och ha det så bra det bara är möjligt. Eller vill jag verkligen det? Han har ju boken med sig som jag vill åt!

Själv ska jag jobba både i morgon och på torsdag, så jag lär träffa många härliga människor och kommer att njuta av lugn och ro mellan passen. Med min bok, vilken snart är utläst. Hur ska jag göra för att få den att räcka tills mannen är hemma med nästa bok? Och hemska tanke, har han ens hunnit läsa ut den under tiden?!

Numera har vi bra läslampor i sovrummet också, och då läser man ju gärna en liten stund till. Eller i soffan, där nya fina läslampor också lyser upp tillvaron. Även TV-/gästrummet har fått nya lampor. Till och med en läslampa då jag ställde in den gamla, av modern fådda läslampan där, så jag kan läsa när mannen tittar på TV. Men fönsterbelysning hittade vi också förra veckan.

Läsare med gott minne har sett skålen med ljus förut, på matbordet i Eklanda. 

Mannen blev så rastlös i torsdags att vi åkte och shoppade loss på just lampor. Vi vill ha ljus i vårt hus och är jättenöjda såhär långt. Nu är det bara köket som behöver lysas upp på en synnerligen mörk vägg, hur vitmålad den än är. Jag väntar på att en bekant ska dyka upp vilken dag som helst och förhoppningsvis hjälpa oss på traven med nya eluttag och -brytare.

I fredags hade mannen och de andra pojkarna i Sven B Good and The Blues Stompers ett gig på Bar Kom. Jag agerade privatchaufför, råddare och fotograf. Just denna kväll var det en ovanligt fåtalig publik, vilket jag hörde kunde bero på att Bluesbåten hade kalas för med sina medlemmar, vilka alltså är den vanligaste publikkategorin även på Bar Kom. Nåja, publiken får en chans till, i januari...

På lördagen jobbade jag på Apoteket i Hunnebo. Tre timmar går fort då vi hade ganska lagom att göra hela tiden. Sonen kom till oss på kvällen och vi tittade på film innan det var dags att sova. Det tyckte jag i alla fall och stängde helt sonika av alla apparater. Sonen sov ändå halva dagen och kom inte upp förrän jag hotade med kall frukost. Ägg och bacon gör sig bäst varmt, nämligen.

Jag skjutsade hem sonen på eftermiddagen och lagade ännu lite senare en gryta tillsammans med mannen. Vi hittade en bit picnicbog som jag skar ner medan mannen stekte i omgångar. Asiatiska smaker i form av Bongs heta fond fick lägga smakgrunden och färsk ingefära, egenodlad chili och vitlök, broccoli, samt morot fick komplettera.

Det blev himla gott och räckte till lunch för både mannen och mig igår. Jag jobbade då på Apoteket på Torp och mannen fyllde magen innan han åkte iväg. Som sagt, det är bra med rester och det blir billigare i längden att laga mer mat än vad som går åt för dagen. Oftast godare också, så man vinner mycket på det, även tid.

I morgon vet jag inte om jag ska laga mat, det får dagsformen avgöra. I så fall blir det nog fisk av något slag. Snabbmat, du vet...

Ha en fin kväll och auf Wienerschnitzel!

Piff och Puff.

En dryg vecka sedan senaste inlägget, det tar sig! Jag har haft fullt upp sedan förra tisdagen, vilken blev intressant med en utflykt tillsammans med en vårdtagare. Vi hade det så trevligt, men kunde ha varit hemma mycket tidigare om inte vår beställda taxi bestämde sig för att strunta i oss. Väntetiden blev avsevärt mycket längre andra gången, men fick å andra sidan en mycket trevligare chaufför.

Hasan hette han och vi diskuterade både invandringspolitik, arbetsmoral och livet som sådant. Han jobbar egentligen alldeles för mycket, men försörjer två familjer och tycker inte om att vara sysslolös, så han var glad och nöjd med sitt liv och val av yrke. Vi hade samma eller liknande åsikter om det mesta och "min" vårdtagare var riktigt förtjust i vår glade chaufför.

Igår var jag ledig, för det behövde jag. Mannen och jag åkte till Lysekil för att bli klippta av världens bästa Yasmine. Den som inte satt under saxen för tillfället tittade på Hairy Bikers på TV:n. De är värda att se, då de åker världen runt och provar mat bland diverse restauranger, både lyxiga och "hålen i väggen", samt hemma hos urinvånarna. De lagar sedan samma saker efter eget huvud.

Vi hämtade mat på vägen hem och det blev tjocka revben med rödbetor, ris och sås till middag. Därefter tittade vi på "Vår tid är nu" och en dokumentär om Quincy Jones. Det blev ganska sent, så det blev sovmorgon i morse. Bäddade rent i sängen, duschade och vek ihop svärmors tvätt och lämnade den innan vi åkte vidare och hämtade mat till oss allihopa.

Hos Fiske-Lina fann vi fina vitlingar och de fick bli dagens middag.

Resten av rödbetorna från gårdagens middag tärnades och vändes ner i brynt smör och lite citronsaft. Så gott! Vi är väldigt förtjusta i rödbetor i vår lilla familj, så det lutar åt att vi gör en borsjtj endera dagen. Dock inte i morgon, för då får mannen laga maten och det blir rimmad oxbringa och rotmos. Jag ska nämligen ledsaga tidigare nämnda vårdtagare igen och är borta hela dagen.

Vi har piffat och fixat i TV-/gästrummet igen. Idag samlades alla sladdar ihop och gömdes bakom dörrarna i TV-möbeln, istället för att ligga och skräpa och samla damm på golvet. DVD-erna har sorterats och står nu på nyputsade glasskivor i räta rader och mattan har kommit på plats. Nu fattas bara några fönsterlampor, så är vi nöjda tills vidare.

Jo, en och annan tavla ska upp på väggen också, men vi har inte beslutat om vilka än. Och det finns hål att fylla i bokhyllan på motsatta väggen, men det kom en middag i vägen...

...och ett blogginlägg. Jag är nöjd med min dag, hoppas du är nöjd med din!

Var rädd om dig, använd reflex och på återseende!

Pizza, pyssel och pandor.

Sist jag hade lite tid över att skriva lite blev det strömavbrott, så jag fick lägga ner det. Idag har jag ledigt för att ta hand om mig själv och annat. Tvätten ska tvättas, brödet bakas, maten lagas. Det behöver dammsugas, men det överlåter jag till mannen att göra. Han har fortfarande semester, nämligen. Semester, undrar vän av ordning? Egenföretagare har väl aldrig semester?

Jo, det är såhär. Mannen var tyvärr tvungen att ge upp samarbetet med de svenska kompanjonerna, som i och för sig endast bidrog till att fakturera MAG's kunder i Sverige, och MAG Autoparts i Frankrike, då de sistnämnda inte uppskattade mannen efter förtjänst. Det vill säga, han dubblade MAG's försäljning i Europa på mindre än tre år, men det tyckte de inte var värt en höjning av kommissionen. 

Man kan dock inte leva på nästan ingenting, således avslutades det så kallade samarbetet och mannen har semester för första gången på tre år innan han börjar sin anställning på Hansen Racing i mitten av denna månad. Hansens är, såvitt jag sett och förstått, minst sagt förtjusta över att mannen valt att arbeta för dem och mannen är väldigt nöjd med beslutet också.

Jag har en gladare, lugnare och mer harmonisk man här hemma. Visserligen kan han verka något rastlös och understundom disträ, eftersom det inte finns några mejl att besvara längre, eller en telefon som ringer mer eller mindre konstant, men det finns ju alltid saker att göra, både här och hos svärmor, så sysslolös eller onyttig behöver han verkligen inte känna sig...

Själv har jag jobbat mycket tidvis, men också varit lite ledig. Vi var på Jeff Lynnes ELO-konsert till exempel och den var verkligen fantastiskt bra! Vi hann träffa vänner och bekanta både före och efter konserten och hade turen att få bo hos en mycket god vän. Dessutom kunde vi hälsa på min kära faster och hennes man innan vi styrde kosan hemåt igen.

Vi har ätit under dessa veckor också förstås, men det har inte blivit så många bilder att dela med sig av. Men vad sägs om detta?

Risotto är gott och med räkor kan det nästan inte bli bättre! Vi Hämtade lamm hos våra vänner fårodlarna igår. Jag hade hoppats på ett större lamm och kanske lite annorlunda styckningsdetaljer, men det blir inte alltid som man önskar sig. Kvaliteten är hur som helst ypperlig och jag har idag laddat slökokar'n med två skankar och en bit som blev över när det andra hade packats ihop.

Lite lök, chili, morot samt rot- och stjälkselleri ligger och puttrar med i pottan nu. Och champinjonerna som blev kvar efter lördagens pizzabak med vår extrason Bob, 11 år. Han anlände Torp-terminalen i fredags och mannen mötte upp honom där. Vi åt fisk till middag och gossen gjorde såsen till. Du vet den där busenkla och supergoda citronsåsen jag alltid tjatar om?

På lördagen var vi på Nordens Ark och vi hade turen att få se alla tre leopardvarianterna plus den majestätiska Amurtigern. Efteråt var vi hungriga som vargar och fick stoppa i oss en korv med bröd innan vi kunde ta itu med nämnda pizzabak. Bob blev imponerad av att jag gjorde degen själv, däremot inte alls över att tomatsåsen var hemgjord.

På söndagen hade vi sovmorgon och mannen fick rådda ihop en stadig brunch med vita bönor i tomatsås (sådär, tycker jag, men pojkarna var saliga), korv, bacon, stekt ägg och rostat bröd. Eftersom vi ändå skulle hämta lammet kom vi överens med gossens föräldrar att vi skulle skjutsa honom hem. Klockan var mycket innan vi var hemma igen och då var vi förstås lite småsugna igen...

Idag sov vi också länge. Det behövde vi nog då förra veckan var hektisk, i alla fall för min del med jobb både i hemtjänsten och på Apoteket. Så idag är jag med gott samvete ledig eftersom jag är bokad ända till lördag. Att jag är ledig innebär ju inte att jag är sysslolös. Förutom ovanstående sysslor har vi tömt tre flyttkartonger och tagit upp dynorna till utemöblerna till vinden.

Vi har nyligen målat om TV-/gästrummet så det ser lite mer enhetligt och hemtrevligt ut.

Väggen bakom soffan var blå innan och tja, motsatta väggen var grön...

Inget större fel på färgerna i ett barnrum, men det passade inte våra möbler eller vår stil så jättebra.  Nu är alla väggarna vita, åtminstone tills dess vi vet hur vi ska ha det sen. Jag kan mycket väl tänka mig en fondvägg, men vi ska eventuellt göra andra ingrepp så småningom, därför åtgärdade vi bara det mest akuta för sinnesfriden och ögonen.

Det kommer ju en vinter och då blir det lite mer TV-tittande. Annars har vi inte varit där så ofta, vilket förvisso kan ha berott på att istället för bokhyllorna du ser bakom soffan, stod det en hel del flyttkartonger. Innehållet i dem förflyttades till en garderob i rummet som jag avsett för linneförvaring. Mannen löste problemet med trådbackarna först, sedan hände allt slag i slag!

Sådär, nu är brödet snart klart, tvätten hänger på tork och lammet börjar nog också bli färdigt. Äpplena är inplockade, vår syrenbuske som knäcktes i stormen har fått bandage och jag ska ta en dusch, så slipper jag det i morgon innan jag ska ledsaga en dam till Sahlgrenska. Har jag sagt att det är roligt att jobba i hemtjänsten? Det är spännande också!

Ha det gott i höstsolen och glöm för all del inte att plocka fram reflexerna så du syns i mörkret!