Idag är det en "vanlig" dag. Det är lördag och vilodag idag också. Ledig från köket är jag med, för vi är bjudna på middag hos de goda vännerna L och G, tillsammans med Kluran. Så jag tar tillbaka påståendet att det är en vanlig dag. Det är en ovanligt bra dag, menar jag ju!
Vi har ätit en stadig frukost, i alla fall jag, med grisfötter, pressylta och skinka, för min del. Mannen var lite mer modest. Även om det är svårt att tro, så går jag inte upp i vikt på jul. Fast, det är inte så mycket fett i vår julmat. Potatis och bröd känns onödigt, när det är så gott om sovel, eller hur?
Jansson är ju ganska fet, men det äter jag bara en gång, på julafton. Resten tar familjen hem till sig.
Sylta och skinka är rent kött, om man inte sparar och äter hela fettsvålen på skinkan förstås, vilket jag inte gör. Nog för att jag har kallats slasktratt, men där går gränsen. Med åren har jag tappat förmågan att äta lika mycket som förr och det är väl tur det. Jag tar lite av allt, sen tar jag lite till av det som är allra godast, sen får det faktiskt räcka. Prinskorven ratar jag, det finns mycket godare korrrv.
Några köttbullar åt jag faktiskt i år, bara för att det var de minsta jag nånsin har sett. Rödkål är gott och nyttigt, precis som systers färska kålsallad. Mums med knaprig och frisk sallad mellan andra mjällare tuggor. Ojoj, vad det är gott med mat! Undrar vad vi får ikväll?
Mannen och jag ska ut och hämta lite förnödenheter. Passar på att åka till ÅV, innan mörkret faller och containrarna är fulla. Sen får vi väl göra och presentabla för middagen, vilket innebär att jag måste måla naglarna igen. Eller åtminstone ta bort det gamla nagellacket. Det är så himla fult med halvt avskavt rött lack. Manen ska få sig en duvning också. Håret alltså, inte mannen...
I morgon får vi besök av kära faster, hennes man och barnen. Fattar du hur mallig jag var över att ha en faster som bara är tre år äldre än jag själv, när jag var liten? Tycker fortfarande att det är lite coolt, faktiskt. Hennes barn, mina kusiner, är yngre än mina barn. Det känns lite konstigt, men så hade jag uppenbarligen väldigt bråttom eller hur man nu ska se det.
Äldste sonen är ett p-pillerbarn, vilket han tycker är tufft. Att finnas till mot alla odds, liksom. Sen kom de andra av bara farten. Eller, som en gammal arbetskamrat sa: "Det räcker att han skakar på kalsongerna ju". Nåja...
Dags att få nåt annat gjort! Ha en fin lördag och var rädd om dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar