Powered By Blogger

torsdag 11 december 2014

Knäsvag. #blogg24 #bloggswe

En dag i Floda går sannerligen fort! Stökade undan alla lådor som inte hunnits med föregående dag och gick på lunch kvart över två. Strax därefter kom nya lådor från Tamro och det finns inget kvar tills i morgon, så de får lugn och ro på förmiddagen. Kompakten är tömd på en liten del av innehållet och påfylld med det som stod i gången. Ja, jag är mycket nöjd med mig själv!

När det ringer i min mobil är jag väldigt petig med vem som får prata med mig. Idag ringde Dr Disa
från Jungfruplatsens VC. Jag måste erkänna att golvet gungade till lite när hon började prata om mina röntgenplåtar. Saken var den att jag skulle få svar på plats, det vill säga på Unilab, om de hittade något främmande föremål eller tecken på infektion/inflammation.

Då skulle jag komma tillbaka till VC eller hänvisas till akuten. Jag vet ju vad jag hade valt i det läget. Nu fick jag ju besked om att inga såna tecken fanns och jag hämtade mediciner på apoteket för att kupera värre anfall av andnöd än de jag redan haft och ge luftrören en chans att läka ut. När hon nu ringde flög ordet cancer genom mitt huvud och jag blev faktiskt livrädd en kort stund.

Hon var mycket noga med att säga att inga sådana fynd har hittats heller, men att lungornas storlek kan indikera KOL. "Jaha, sa jag, vad var det jag sa, när vi sågs i måndags?"
Jag är inbokad hos Astma- och KOL-sköterskan i januari för att köra några tester. Spirometri, blodprover, eventuellt EKG, eftersom jag faktiskt har medicinering mot hjärtklappning redan.

Ja, jag erkänner att mycket av det jag läst under mina medicinstudier har fallit i glömska så jag har givetvis forskat sen jag kom hem efter jobbet. Tackar min lyckliga stjärna att jag slutade röka för 20 år sen och att jag inte rökte som en skorsten under mina mindre kloka ungdomsår. Oavsett vilken diagnos kommande undersökning kommer att resultera i...

Det kan ju faktiskt vara astman som orsakar förstorade lungor också. Då kommer medicineringen att anpassas till det. Jag ska inte ta ut nåt i förskott, eller i alla fall försöka att inte oroa mig i onödan för något som kanske inte ens är ytterligare en kronisk sjukdom. Tänka positivt och leva ännu nyttigare, det skadar ju aldrig och nu kom kanske det som övertygar mig om det nödvändiga i att motionera.

Mannen hade maten färdig när jag kom hem. Det blev höns i curry. Gott idag också.
Han häckade hos pojkarna på verkstan under tiden som min Pärla togs om hand och det verkar har varit precis vad han behövde idag. De skrattade rått åt placeringen av bränslefilter på fransosen. Hjulhuset känns inte helt logiskt, om man säger så...

Nu ska jag försöka tänka ut hur de kommande dagarna ska läggas upp, åtminstone i grova drag. Vi får nämligen finbesök av sonen, som bestämt sig för att fira sin födelsedag hos oss. Happy days!
Maten är i det närmaste färdig, i tanken. Vi kommer inte gå hungriga, så mycket är säkert.

Ha en fin kväll och var rädd om dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar