Lite recept. #blogg24 #bloggswe

Mycket mat blev det igår! Den gröna ärtsoppan, Crème Ninon på fikonspråk, är lika läcker som lätt att göra. Man kan lyxa till den med champagne om man vill och det ville vi.

1 finhackad schalottenlök
1 vitlöksklyfta, finhackad
Fräs i lite smör och/eller olja tills genomskinligt,

Häll på 7-8 dl vatten och 1½ hönsbuljongtärning och koka upp.
(ev en skvätt sherry, vitt vin eller skumpa.)
Lägg i ca 500 g frysta ärtor och koka ca 5 min.
Tillsätt 1 dl grädde eller cf. Eller både ock.
Smaka av med salt och peppar.

Mixa ihop soppan med stavmixer. Häll upp i djupa tallrikar och häll på ca 2-3 msk champagne.
Servera gärna med knaprig prosciutto på kanten.

Efterrätten var det första jag gjorde igår, eftersom den skulle stå i frysen ett antal timmar.

Lingoncheescake med pepparkaksbotten 10-12 bitar

100 g pepparkakor

50 g smör, smält

200 g philadelphiaost

3 äggulor

2 dl socker

3 dl vispgrädde

1 dl rårörda lingon

1 tsk kanel

3 äggvitor

Klä botten och kanterna av en form ca 22-24 cm i diameter med bakplåtspapper så blir kakan enklare att hantera.

Smula pepparkakorna, enklast går det i en mixer. Blanda med smöret och tryck ut det i botten av formen.

Vispa ost, äggulor och socker till en jämn smet.

Vispa grädden så den blir fast och rör sedan ner den i ostsmeten.

Blanda ner lingon och kanel.

Vispa äggvitorna till ett fast skum och vänd sedan ner det i smeten.

Häll smeten på pepparkaksbottnen och ställ in formen i frysen minst 6 timmar, eller över natten.

Den blev väldigt uppskattad, fast sonen påpekade att den hade blivit ännu godare med lite krossade pepparkakor även i själva smeten. Det ska jag göra nästa gång. Mannen som vanligtvis, liksom jag, gärna hoppar över efterrätter var eld och lågor och menade att den ska jag göra många gånger.
Bättre betyg kan man nog inte få.

Idag låg vi kvar länge i sängarna, allihop. Till slut började det kurra i magen på mig, så jag fick välta mig ur sängen och börja med frunschen. Stekte tre paket bacon, åtta ägg och värmde på tre pizzabullar i micron. Nästan allt gick åt. Sonen är synnerligen matglad, nämligen. Det har han efter mor sin och far också, för den delen.

Nu är det snart dags för P att åka hem. Känns ju sådär att släppa iväg honom, men det är så det är. Han har sitt jobb att sköta och har sitt eget liv att leva. Det är ju så att barnen har man bara till låns under en relativ kort period i ens liv. Sen får man nöja sig med besök då och då. Om de inte bor för långt bort, förstås. Då blir det ett stort och dyrbart företag att hälsa på, tyvärr.

Det finns ju många möjligheter att hålla kontakten numera. Man är inte hänvisad till postdiligensen längre, tack och lov. Men handen på hjärtat, det är inte samma sak. Jag vill ju krama mina ungar med och det funkar dåligt via telefon. Gilla läget? Nja, inte så värst...

Dagens pyssel är brödbak. Sillen skulle jag ha lagt in igår, samtidigt med rödlöken, men den stod inte att finna någonstans. Den måste ha blivit kvar i affären, vilket är snopet förstås.
Middagen kommer på mannens förslag att bestå av lammkotlett och en vitlöksdoftande potatisgratäng. Jag hittade en låda med svampsås i frysen också, så praktiskt!

Ha en fin tredje advent och som alltid, var rädd om dig och dina nära och kära!