Läkande.

Det är visst tant Valborg som firas idag, eller om det är Knugen. Jag har inte en aning, för jag har jobbat hela dagen. Mannen tyckte dock att något skulle firas för han har fixat och donat i köket idag och bjöd på skumpa och denna vansinnigt fina och goda förrätt när jag kom hem.

Han som igår sa att han inte hade fantasi för att hitta på någon middag och bad om tips. Därför tog jag upp en lammnacke ur frysen och tänkte att slökokar'n fick göra grovjobbet, när det känns på det viset. Men det stycket kött åkte in i kylen igen och får tillagas i morgon. För inte nog med förrätten, han hämtade entrecôte, sparris och annat gott.

Valborg är inget vi lägger någon vikt vid annars, men ibland är det helt enkelt så att man får sätta en extra guldkant på tillvaron, när det känns lite motigt. Varken mannen eller jag är någon tröstätare, men man kan med enkla och billiga medel lyxa till maten, så den blir festlig även omständigheterna inte är det. Man får så att säga lura sig själv, så känns det genast lite roligare.

Eller så kan man åka lyssna på Hook Herrera med band, en helt vanlig torsdag. Då blir man glad, för himmel, vad den mannen kan lira munspel! Vi har hört honom på Nefertiti tidigare och får du möjlighet tycker jag att du ska ta chansen nästa gång du ser hans namn på ett evenemang. Att gode vännen Göran spelar gura i bandet gör det extra roligt, för oss i alla fall.

Musik har en sådan makalös förmåga att lindra smärta, bota deppighet, muntra upp en och få en att se det mesta lite mer positivt. Den kan för all del förstärka "negativa" känslor också och vara en "ursäkt" för att släppa ut ilska, tårar och frustration när det behövs. Det är bara att välja rätt musik eller -stil utifrån önskad effekt och tillfälle.

För tillfället lyssnar jag på ELO i bilen, till och från jobbet. Då blir jag glad och piggare, vilket behövs båda vägarna. Enya funkar inte lika bra. Hon står för avslappning och eftertanke snarare, även om många av melodierna kan vara nog så kvicka och uppiggande bitvis (!). Jag ska titta i mannens cd-samling efter nya bekantskaper, det är spännande att utforska olika stilar och sound.  

Jag gillar all musik brukar jag säga, men det är nog inte riktigt sant. Det finns modern jazz som jag blir rent förbannad av att lyssna på, death metal är för hårt, pop kan låta för fånigt och klassiskt vara för mörk och tung. Techno stressar mig intill hjärtflimmer och panik. Smaken för musik är, liksom den för mat, väldigt delad och det är ändå tur att det finns så mycket att välja bland, eller hur?

Man är ju lyckligt lottad när man lever med en som är en lika stor allätare oavsett om det är mat eller musik. Fast om jag ska vara uppriktig är nog mannen mer "tolerant" när det gäller musik. Jag är lite för snabb att dissa. Det är med musik som med böcker, är jag inte fast efter tio takter, eller tio sidor, då är det mindre njutbart. Eller dåligt rentav och det kan ju kvitta, inte sant?

Vad som inte var dåligt på något vis ser du här:

Entrecôte, rutig potatis, sparris och portvinssås

Mannen levererar och jag är lyckligt lottad som får komma hem till honom och god mat efter jobbet. Jag har kollegor vars män inte kan laga mat alls. Det är inget vidare att komma hem halv nio och vara hungrig som en varg och behöva laga mat själv, om man inte absolut kräver det. Vilket jag kommer att göra i morgon. Då är det min lördag, liksom. På tisdag är det måndag och ny vecka...

Ha en fortsatt underbar ...... -kväll! Och en härlig ...dag, såklart!

Borsten till middag.

Idag var det jobbmöte, så jag ställde klockan på halv åtta. Frukost får man där, så det var liksom bara första kaffekoppen och kläder som jag vill ha tid till innan. Men Mayzan tyckte annorlunda och väckte mig kvart i sju. Fast då hann jag i och för sig läsa tidningen och lösa sudoku också. Och måla på ett piggt ansikte. Jag vet inte om jag lurade någon, men det kändes bättre för egen del.

Min goda vän blev röntgad på Mölndals sjukhus igår. De hittade inga skelettskador, tack och lov, men hon fick uppmaningen att återvända till remitterande läkare snarast. Sådana smärtor bör behandlas ansåg de, och ändå tror jag inte de insåg hur ont hon har, egentligen. Har man ständig värk på grund av EDS, då tål man mer smärta än de flesta.

Hon ansåg att hon kunde köra sig själv till doktorn idag, så jag åkte hem efter mötet och lite uppdatering med min kollega. Vi ses ju bara en timme på torsdagar annars, så det blir via små brev och sms vi kommunicerar vad som är gjort och bör åtgärdas. Ikväll går hon av sitt skift och jag börjar mitt i morgon bitti. Eller förmiddag, snarare.

Det är en typisk bröd- och tvättdag idag och eftersom det är torsdag, även soppdag. Vi har en påse rödbetor i kylen, så jag tänkte göra en borsjtj utifrån detta recept. Inte så att jag kommer att följa det till punkt och pricka, det är inte min stil, som du vet. Dessutom regnar det och vi behöver något värmande innan vi ska åka till Kom Bar och lyssna på skön musik.

Tidigare idag åskade det, vilket förhoppningsvis betyder att det drar in varma vindar som stannar kvar istället för de råkalla som vi dragits med länge nog nu. Det vore skönt att kunna gå ut och sätta sig en stund på lunchrasten. Dels för att sitta ner överhuvudtaget, men mest för att få lite sol och värme och slippa sorlet inomhus. I ett köpcenter är det aldrig tyst och man anar inte ens vad klockan är.

Det var likadant i Nordby, inga fönster i närheten som kan hjälpa en att orientera sig i tiden eller väderleken. Klockan kan lika gärna vara elva på förmiddagen eller tre på eftermiddagen och har kunderna inte regnblöta kläder, så kanske det är sol ute. Eller mulet. Eller storm. Möjligen kan man gissa sig till vackert väder om de är på övervägande gott humör.

Av mat blir man på gott humör och det passade riktigt bra att ha rester av gårdagens paj till gemensam lunch idag, mitt i brödbaket.

Vi är ju helvegetariska idag, med rödbetssoppan till aftonvarden. Så kan det gå! Gissar dock på att det blir köttigt i morgon igen. Mannen lagar mat när jag jobbar sent och jag undrar vad han ska hitta på.

Det finns majskyckling, köttfärs, lite lamm och annat hemma, så vi får väl inventera och planera lite. Eventuellt ska GTO:n köras iväg för motorrenovering i helgen och när nördar ska göra sådana saker litar jag inte på att de har koll på tiden, de heller. Garage brukar vara relativt instängda och med dåligt dagsljus, men det är nog inte det som är anledningen. "Ska bara", snarare...

Nå, det blir som det blir, men det är alltid bra att ha en Plan B, så jag får slita mig från skrivandet och prata med mannen. Jag ska bara...

Önska en god torsdagskväll och en härlig fredag!

Färdtjänst.

Jag brukar berömma mig själv för mitt goda humör. Igår var jag inte riktigt i balans och jag vet inte varför. Idag kändes det bättre när jag vaknade, även om det var lite för tidigt en ledig dag. Jag tycker ju om att starta lugnt på morgonen, så för att hinna det innan besiktningen hade jag ställt klockan på halv åtta. Halv nio fick jag lite bråttom att klä på mig, men det var helt okej.

Tretton minuter i nio var jag på Carspect med tre minuter tillgodo. Jag fick vänta en stund, men det var också helt okej. Humöret intakt än så länge, alltså. När tjejen kallade in kollegan för att kolla ett glapp, började det svikta. Jag har inte råd med reparationer av bilen nu. Fick en tvåa på en spindelled och den hurtiga upplysningen att "du har ju en hel månad på dig och vi har drop-in på ombesiktning".

Eftersom jag vanligtvis inte brukar svära i skrift, ska jag inte göra det idag heller. Muntligt svär jag som en borstbindare och du kan säkert föreställa dig åskmolnet över mitt huvud. Mannen har bokat en tid för byte av arachnoidala leden på Verkstan Långtbortistan och det är jag tacksam för, men jag är fortfarande förbannad över att det skulle vara nödvändigt.

Jag har en lång lista på saker som jag behövt de pengarna till istället. En hårklippning, nya byxor, nya toppar, nya arbetsskor, nya gympadojjor, en yogakurs, ny medicin, något kul, något gott, för att bara nämna lite. Har kollat upp vad led-eländet kostar och det verkar vara någonstans mellan 500 till 700, plus lite till för själva arbetskostnaden förstås. Inte vansinnigt dyrt, men surt.

Där flög det goda humöret all världens väg. Mina innestående 19,64 timmar skulle ha utbetalats denna löning, men dem har jag inte sett röken av, trots påstötning i fredags när jag kollade lönespecifikationen. Irriterande som tusan och nu pyser det ur öronen på mig, samtidigt som det väller svavelosande eder ur munnen.

Tur att mannen åkte iväg för att luncha med en vän, på det viset kan han leva vidare i tron på att jag inte är så ful i mun som jag faktiskt är om jag blir riktigt arg och besviken. Till mitt försvar, om nu någon tycker att jag bör ha det, går i regel min ilska över ganska snabbt och jag är inte långsint. Det är slöseri med energi och har hur som helst aldrig varit mitt sätt.

PMS kanske har en viss betydelse de gånger jag får MDH, det vill säga Mycket Dåligt Humör. Just idag känner jag inga andra typiska symptom på det, men det är alltid skönt att ha något att skylla på. Annars ligger DSVT, Den Stora Vår-Tröttheten, nära till hands också. Den har jag lidit av så länge jag levt, tror jag i alla fall, lider av dåligt minne med.

Den är förknippad med pollenallergin som också är fruktansvärt störande och lätt att skylla mycket på. Blir man trött tappar man tålamodet och tappar man det kan till och med en ängel tappa humöret. Inte för att jag på något sätt identifierar mig med änglar, men ganska snäll och blid är jag. När saker och ting blir som jag tänkt mig, vill säga. Om inte PMS, MDH och DSTV lägger sig i alltså...

Oroar mig för min goda vän och namne som hamnat på akuten med ond rygg också. Hoppas att hon får hjälp så att vi kan ses i morgon istället för idag. Om jag inte ska skjutsa henne till röntgen, vilket en vettig doktor tycker behövs för att utesluta skelettskador. Ja jisses, det är farlig att gå kurser hos polisen och lära sig självförsvar.

Det blir champinjonpaj till middag idag. Vegetarisk onsdag, minsann. Jag blir rebellisk och ratar köttfri måndag för den verkar alla andra hålla på med och jag vill sannerligen inte följa med på något trendtåg och vara som andra.

Igår åt vi citronlax med rotfruktsgratäng. Fänkål, jordärtskocka. lök och potatis. Gräddig och god.

Nu ska jag köra sjukling, så på återseende!

Knusslig?

Igår gjorde jag en stor laddning köttfärssås efter jobbet. Sedan vet jag inte vad jag gjorde mer än att jag och mannen åt middag och satte oss i "salongen". Det låter roligare än vardagsrum. Han i soffan med sin tegelsten till bok och jag med den nya korsordstidningen. Knäckjobbet brukar jag lösa på högst ett par timmar, om jag inte gör annat emellan.

Men jag somnade uppkrupen i min fåtölj, med korsordet på armstödet och pennan i högsta hugg. Nåja, kanske lite överdrivet, men skrivklar i alla fall. Märkte att Mayzan markerade att hon ville ut genom att hoppa upp på ryggstödet, men jag orkade inte reagera. Inte förrän mannen pussade mig på pannan och frågade något.

Då packade jag ihop mina pinaler, gick upp och borstade tänderna och somnade om i sängen. Klockan var inte ens tio och jag hade suttit en bra stund uppenbarligen, för halva kroppen hade domnat bort. Sov ytterligare elva timmar tills mannen antagligen tyckte det fick räcka och serverade kaffe och GP. Nå jag började vakna till ändå, det där med naturbehoven, du vet.

När jag läst tidningen och "Två Dagar" var jag hungrig, man blir det när man läser restaurangkollen och recept. Så motvilligt välte jag ur sängen och drog på paltorna och vinglade ner i köket. Suck, inget bröd upptaget. I kylen stod en kastrull med majsris och en annan med broccoli. Risplättar eller broccolisoppa? Det blev det sistnämnda till frukost. Eller frunch om man ska var noga.

Jag borde åka och hämta mat och ordna en tid för besiktning, men det tar emot. Har satt igång diskmaskinen, lagt sonens sängkläder i tvättmaskinen och deklarerat, det räcker väl för idag? Att räkna ut hur mycket jag skulle dra av för resor till och från arbetet hela förra året tog en bra stund. Sju olika arbetsplatser hade jag att räkna på. Minst 218 dagar jobbade jag och många mil blev det.

Tur att jag har varit noggrann och skrivit upp alla arbetspass i almanackan. Om jag hade varit ännu petigare i mina uträkningar hade jag kanske kunnat dra av några kronor till, men uppgiften var tillräckligt tröttsam som den var. Kortedala ligger längre bort än Östra till exempel, men räknades in på samma avstånd, liksom Stabbetorget. Man ska inte vara knusslig...

Fast om man ska tro allt man läser och hör, så ska man inte bjuda på något. Vare sig det gäller pengar, tid eller en hjälpande hand, för man blir bara utnyttjad. Vart är mänskligheten på väg om man ska behöva tänka så i alla situationer? Ingen tycker om en fullblodsegoist, men ändå beter de sig som en sådan? "Sköt dig själv och skit i andra", jojo, det funkar väl tills man sitter i knipa själv, förstås.

Då vill man nog att omvärlden "ställer upp" och hjälper till att byta däck på motorvägen, hjälper den som ramlat omkull, eller blir trakasserad av ett gäng på öppen gata, eller hur? Än så länge finns det vardagshjältar och superhjältar som utan att tveka (eller bara en kort sekund) rycker in och reder upp situationer i både stort och smått.

Jag beslutade mig nyligen för att mannen och jag ska dra vårt strå till stacken och bli världsföräldrar. Ingen kan göra allt, men alla kan bidra med något. Och så fortsätter vi att vara snälla mot varann och alla som förtjänar det, både bekanta, grannar, vänner och familjer. Hur svårt kan det vara? Icke alls och dessutom tror jag på karma.

Tog mig i kragen och bokade en tid för besiktningen via nätet, när jag nu råkade avslöja hur "präktig" jag är. Så nu är det bara maten kvar att laga. Det blir lax. Lättlagat och snabbt. Tillbehör? Ja, något blir det antagligen. Jag vill fortfarande inte åka till affären dock, så jag får inventera köksskåpen och hitta på något som funkar.

Ha en fin tisdagskväll och en skön onsdag!

Mina ungar alltså.

Efter lycka kommer vemod och saknad. Ja, sonen har åkt tillbaka till sin fästmö och sitt liv, med alla truckbehörigheter man kan tänka sig. Hoppas han får den uppskattning han förtjänar både av Förlagssystem och Manpower då han bekostade både utbildningen och resan hit själv. Önskar förstås att han också får en fast anställning, jag vet ju hur otryggt och slitigt det är att inte ha det.

Jag gjorde bort mig med maten igår. Glömde bort att sonen tycker att koriander smakar schampo. Men vi hade jalapenopoppers och goda korvar på lut ändå, jag förstärkte kvällsmaten med några kycklingben dessutom och han åt inte upp alla, så han var väl mätt när han la sig. I annat fall får han skylla sig själv. Jag bakade bröd häromdagen, de är nästan slut...

Nå, det är inget problem, jag jobbar bara 8-15 i morgon och är ledig tisdag-torsdag, så jag tid att baka. Inte behöver jag städa heller för det gjorde vi i fredags. Mannen tog övervåningen och jag här nere, vi delar för det mesta på det tråkjobbet så blir det fort överstökat. Ja, du fattar. Vi tycker det är ett nödvändigt ont båda två och att det är dumt att dra ut på lidandet.

Jag har som sagt stått för markservicen med skjuts till och från kursen och mat i parti och minut denna helg. Men jag gör det så gärna. Och jag har fått presenter. Dels en Mors Dagspresent, dels en för tidig 50-årspresent av alla barnen. Jag och mannen ska se och höra "The Boss" på Ullevi i sommar, närmare bestämt exakt en månad innan jag fyller år. Snacka om lång förfest!

Om jag kan slita mannen ur Ken Folletts grepp ska vi, eller i alla fall jag, mumsa ost och sånt ikväll. Det blev ju tidig middag eftersom sonen slutade i såpass god tid före tåget gick, att vi fick en tredje gemensam matstund. Det blev kycklingklubbor, majsris, blomkål, broccoli och cf-röra. Gårdagens middag såg ut såhär:

Fylld bläckfisk med kelpsallad

I morgon blir det troligen spaghetti med köttfärssås, eller något annat lättlagat. Mannen ska iväg och repa och jag ska leta reda på någon som kan besiktiga min bil. Jag vet att jag är ute i sista minuten, men det borde finnas gott om tider, andra har nog bättre framförhållning än jag? Det finns så många ställen numera som pysslar med sånt, jag tänker att det är som med apoteken.

Kundunderlaget blir inte större för att det finns fler apotek eller besiktningsstationer, eller hur? Det är i princip bara tillgänglighet, bra bemötande och framför allt kunskap som kan konkurrera ut andra aktörer, inte sant? Det gäller alla branscher och jag tänker även på mannens nisch. Det finns inte många i Sverige med hans expertis och kundvänliga sätt.

Det finns en till och resten är pensionärer och ganska trötta vid detta laget. Jag menar inte alls att pensionärer är allmänt trötta, men företagsandan kan ta död på all arbetsglädje och -moral. Det finns ju en anledning till att mannen lämnade sin trygga anställning...

Nu ska jag avsluta detta inlägg med att återigen uttrycka min tacksamhet och kärlek till mina barn. Jag älskar er alla tre och är så glad för presenten!

Sake(n) är klar.

Lycka. Jag är lycklig. Min äldste son är här och vi har pratat om ditt och datt, shoppat (!) och lagat mat. Nå, han shoppade och jag lagade mat, men ändå. Jag och mannen var med under shoppingen och mannen och sonen var i köket under matlagningen, Mannen skalade potatisen när jag bad om en frivillig till den uppgiften...

Jag har fått veta vad sonen egentligen gör på sitt jobb och jag är stolt över honom. Människor som kan förbättra rutiner är bra att ha och bör uppskattas därefter, vilket jag hoppas och tror de gör där han är nu. Problemet är att han är anställd av Manpower och de verkar flytta folk lite för godtyckligt, trots goda vitsord av gruppchefer och andra.

Det kan vara så att Manpower har högre mål för sina "klienter", men även då borde det finnas en bättre kommunikation än att få besked om förlängning, omplacering eller fast anställning lite tidigare än sista "projektanställningsdagen". Bemanningsföretag eller inte, kommunikation gagnar alla inblandade och man slipper oroa sig i onödan, eller söka andra vägar till anställning.

Lika bra jag går och lägger mig, så jag orkar upp i morgon för att köra gossen till kursen som börjar klockan nio borta på Hising Island. På hemvägen ska jag hämta lite saker som ska fylla bläckfisken. Jo, jag sticker ut hakan och serverar en "icke-favorit". (Hittar på något som back-up om det går fullständigt åt skogen.)

Jag har lärt mig att ris inte är en favorit, därför är det tillbehöret reviderat till en nudelsallad, vilket jag hoppas kan vara tillräckligt japanskt och gott för att duga som bukfylla. Det kan bli spännande att servera sake till det hela. Sketongen har ju varit i Japan bevars, och har troligen synpunkter på det med. Men friskt vågat, hälften vunnet, tänker jag.

Sov gott och ha en fortsatt trevlig helg. Sayonara!

Lånad från nätet....

Flashback.

Jag har inte skrivit ett ord sen i måndags då jag var ledig sist. Det blir ingen ork eller tid över, varför jag är ännu mer nöjd med beslutet att inte delta i blogg100. Om jag hade börjat, hade jag blivit så arg på mig själv om jag hade varit tvungen att avbryta. Om jag hade avbrutit, för jag är för envis för mitt eget bästa. Det händer inte ofta, men ibland är jag klok i förhand, istället för efterhand. Jodå.

Nu är jag ledig i tre hela dagar och jag ser fram emot att umgås med min son, framför allt i morgon. Tyvärr ska han ju delta i en kurs under helgen, så det blir med mat och skjuts jag får överösa ungen med all den moderskärlek jag har. Alla andra kärleksbetygelser är väl fortfarande pinsamma och jobbiga, fast han snart fyller 30+. Makalöst! Ålder är bara en siffra, sägs det...

När jag åkte till jobbet i morse hamnade jag i en så kallad "situation" i  fjärde rondellen. En mycket gammal farbror i en inte alls lika gammal bil hade lite otur med hur man bör placera sig för vänstersväng. Han började byta fil när jag kom i vänsterfilen, men stoppade stoppade mitt i, tack och lov, och blinkade. Som tur var hade trafikanterna bakom honom inte heller bråttom, så det gick bra.

Jag lovar, han såg ut att vara 120 år gammal. Troligen är han bara 90-95. Men den som sålde honom bilen vid pass 80-85 års ålder, borde inte han eller hon ha avrått från att köra bil överhuvudtaget, då han redan då måste ha sett ut att vara 100+? Nu är jag säkert väldigt fördomsfull och elak enligt vissa, men personer som inte klarar en liten rondell ska nog inte framföra något som helst fordon.

Min bäste vän skulle ha fyllt 50 år idag och det har gått lite drygt fem år sedan han lämnade det här livet. Jag är övertygad om att han firar där han är och vi som är kvar tänker lite (läs mycket) på honom och saknar hans skratt och sjuka humor. För egen del har jag haft ovanligt många minnesbilder som blixtrat förbi och jag har, trots saknaden, lett mycket idag. Tack Claes!

Ja, det må vara sent att äta middag klockan nio, men jag är hungrig som en varg när jag kommer hem. trots lunch och mellanmål på jobbet. Lax fanns färdiglagad i frysen, så det var bara att koka potatis och slänga på en näve spenat eller två på tallrikarna och njuta.

Jag är så trött att ögonen går i kors nu, så jag önskar dig en god natt och en underbar fredag, det kommer jag att ha, med två av mina favoritpojkar. Jag hade gärna haft en eller två till här, plus min favoritflicka, men man kan inte få allt man önskar.

Nu suger det.

Det var i grevens tid det blev måndag, för det har frestat på att jobba i helgen. Dels för att det är mycket att lära sig fortfarande, dels för att det inte är så roligt att lämna mannen när han är ledig. Vi kan ju i och för sig umgås alla dagar när jag är ledig, eftersom han jobbar hemma. Måndagar brukar vara ganska lugna för hans del, men ändå.

Nu är jag ikapp med bokföringen och det känns bra. Vi ska börja göra kundfakturor i programmet, så blir det ännu enklare i fortsättningen. Jag har som sagt många lediga dagar, när jag väl är ledig så man slipper vara ute i sista minuten, eller hålla på med konteringar när man är "slut i rutan" om kvällen. Vem vet, jag kanske till och med kommer tycka det är roligt så småningom?

Det bakas bröd och tvättas idag med. Det är liksom ingen måtta på hur redig jag är med andra ord. Men oroa dig inte, jag har bestämt mig för att inte göra så mycket mer. Det blir en soppa av något slag till middag, med nybakt bröd till förstås, innan mannen ska iväg och repa. Jag ska vila mitt huvud och kropp inför de tre kommande arbetsdagarna.

Sedan är jag ledig i tre dagar och då får vi finbesök av min äldste son. Han ska gå en truckkurs lördag och söndag, men kommer så tidigt på fredagen att vi hinner prata och umgås tillräckligt mycket ändå. Vi hjälper till med att skjutsa en del för kursen går av stapeln på fel sida av stan och lokaltrafiken är inte kul. Dessutom har sonen inget lokalsinne alls och skulle bara gå vilse vid bytena...

Ifrån början skulle han gå kursen i helgen som var, men som tur var kunde han boka om till min lediga helg. Det blir ju så sällan vi ses, när han envisas med att bo så långt bort. Uppenbarligen gör staden skäl för sitt namn, Borlänge. 45 mil är lång väg att tar 6 timmar att köra och då vill man ha ett par dagar på sig minst, vilket är svårt att få till så att det passar alla inblandade, tyvärr.

Klurar på vad vi ska bjuda på för mat. Sonen önskar sig köttbullegryta, inte helt oväntat. Alla barnen har alltid gillat den rätten. Det är alltså helt enkelt köttbullar som går färdigt i såsen i en stor gryta. Om det inte vore så himla tråkigt att trilla köttbullar skulle vi äta det ofta, mannen och jag. Frågade om sonen äter bläckfisk, för jag hittade ju "tuber" i fiskaffären härförleden, men där blev det nobben.

För segt, påstår han. Men så har han inte ätit mina fyllda bläckfiskar heller... Jag får spara dem till ett annat tillfälle och fundera vidare. Tack och lov är inget av mina barn kräset och äter i stort sett allt, så det ska nog gå bra, men man vill ju gärna göra något speciellt när det blir så sällan tillfälle ges.

Igår blev det en gratäng av blekan som synes. Mannen skalade räkor och potatis och var på alla sätt behjälplig. Jag finner det avkopplande att hacka och tärna grönsaker, och det blir så god sås med sådant i. Tuggmotstånd är också trevligt att få med på gaffeln. Fisk och pressad potatis bjuder inte på så mycket av den varan. Mätta och nöjda blev vi och varsin lunchlåda blev det över.

Nu ska jag koppla av med mer hackande i köket. Jag har bestämt mig för att göra en nudelsoppa med kål, lök, chili, selleri, morot, palsternacka och lite kött som blev över efter mannens revbensmiddag. Det börjar suga i magen, var visst lite för snål med frukosten...

Ha en fortsatt fin måndag och en trevlig tisdag! Var som alltid rädd om dig själv och omgivningen!

PS. Här kan du läsa om fylld bläckfisk. Smaklig spis!

Spela död.

Jag vaknade först idag eftersom det bara är mannen som har sovmorgon varje lördag. Mayzan var på bettet redan klockan sju, men jag har fulländat en förmåga som är väldigt användbar, nämligen den att spela "död" eller åtminstone nästintill medvetslöshet sovande. Den kan rädda en från saker man inte vill vara med om, men det är länge sedan jag behövde använda den...

I alla fall för andra ändamål än att lura katter. Det räknas liksom inte till det som är helt och hållet nödvändigt för att behålla sin relativa värdighet och värde som människa. Det är snarare att likna vid att ha barn som väcker en i ottan för att de vill leka. Men om man "spelar" väldigt trött och lägger en tung "sovande" hand över den morgonpigga kan det hända att vederbörande somnar om.

Jag hoppas på att få öva färdigheten på barnbarnen snart. Mina föräldrar hade åtminstone aldrig några problem med att mina ungar som vaknade för tidigt, därför tror jag det är en generationsfråga. Antingen inser barnbarn att mor- och farföräldrar är skörare än deras föräldrar, eller så är mor- och farföräldrarna i mindre behov av sovmorgon. Fan tro't...

Nå, det blir ingen sovmorgon i morgon heller för min del. Men det vägs upp med ett Harry Potter-maraton som startat idag och vem vet när det slutar. Ett maraton borde rimligtvis inte ha några pauser alls, men nu är det ju så att jobb går före nöje, så tidigast på måndag är loppet avslutat. Däremellan ska det lagas fisk och jobbas, fast i omvänd ordning.

Apropå mat så serverade mannen läckra revbensspjäll idag:

Eftersom jag är ledig på måndag både vill och orkar jag laga middag i morgon kväll. Jag entledigar mig själv från bloggen i morgon således och återkommer efter bokföringen på måndag.

Sov gott och ha en fin söndag därute!

Skatteflykt.

Idag fick mannen kaffe och tidning serverat på sängen, jag skulle ju på jobbmöte. På mitt jobb får apotekssäljare presentera produkter och undervisa oss endast mellan 9.45-10.00 på torsdagar, punkt slut. Eucerin-representanten visade sig vara en gammal kursare till mig. Jag känner en annan kursare som jobbar för ett annat företag och vi träffades på Nordby några gånger.

Jag var snubblande nära att själv få ett liknande jobb förra året, men föll på mållinjen. Inte är jag särskilt ledsen för det nu, för jag vet inte om jag vill ligga ute på vägarna så mycket, men de tjänar bättre än jag gör. Undrar lite grann hur det är med resten av kursarna, vad de gör och var de bor numera. Några är vi som håller kontakten, men de flesta verkar ha skingrats för vinden.

Vilket är helt naturligt, de var ju så unga jämfört med mig och ett fåtal till. Det bildas familj och flyttas i den åldern. Ett par bildades hemma hos mig, nu är de nyblivna föräldrar och jag känner mig lite som en bonusmormor, för de är i ålder med mitt äldsta barn. Vi ses någon gång om året ända sedan vi pluggade ihop och det har gått ett antal år nu.

Nå, efter mötet åkte jag och hämtade min hjälte Gunilla som hjälpte mig upp på bokföringsbanan igen. Det är bara att inse att det inte går att återskapa transaktioner i kronologisk ordning i efterhand, när banktransaktionerna inte gick att matcha med redan bokförda fakturor som jag tänkte mig. Men det blir bra ändå, när fakturorna skapas i Visma hädanefter.

Det blev en trevlig dag tack vare Gunillas tålamod och goda humör och nu är det bara 10 omatchade bankhändelser kvar. Sådana arbetsinsatser kräver energi i form av mat. Därför hade jag förberett en sorts chili con carne till lunch. Slökokar'n gick hela natten och resultatet var gott. Lite extra buljong, bönor och chili åkte i idag, sedan var det bara att sörpla i sig.

Det är svårare att svälja skattereglerna för småföretagare i Sverige. Att få ut 10000 netto i lön kostar ens företag 20000 i princip. Arbetsgivaravgift när du inte har någon anställd? Sociala avgifter för att jobba ensam, vilket är ganska osocialt? Jag skämtar (lite) givetvis, men det är ganska allvarliga saker, detta med skatten i vårt land. Vi betalar mycket mer än de ca. 30% som står på skattsedeln.

Inte bara småföretagare och stora företag, utan vanliga löneslavar som du och jag alltså. Det är skatt på allt du köper för redan skattade pengar, eller hur? Det enda som fortfarande är skattebefriat är att sova tror jag banne mig och det ska jag utnyttja alldeles strax, snart kan det vara försent. Man ska ju jobba tills man får ta med rullatorn till arbetet, måste vara ett misstag att sömn är skattebefriat då?

Sov gott och dröm om skönare saker än skatter och avgifter!

 

Firar fyra år.

Igår blev jag väckt av mannen som serverade kaffe och tidning på sängkanten. Varenda gång vi bestämt att vi ska åka iväg någonstans börjar hans telefon att ringa hysteriskt, så jag hade verkligen inte bråttom ur sängen. Fast sedan blev det fart ändå, när han bokade möte med en kund i Uddevalla på vägen till vår date med päronen.

Jag byter nämligen alltid däck hos min pappa och det var hög tid nu. Visserligen kan det snöa vilken dag som helst, aprilvädret är ju som det alltid varit, oberäkneligt alltså, men jag väljer att tro att det inte blir blixthalka åtminstone. Skönt att få av de bullriga vinterdäcken och slippa fylla på luft var tredje dag, tycker jag.

Det däck som pyser ut luft är inlämnat hos Peter i Bovall, så att nästa säsong blir lugnare ur den aspekten i alla fall. Peter och jag är gamla arbetskamrater, vi började sommarjobba på tappen samma år och jag har varit dagmamma till hans barn, så det var roligt att träffas igen. Han är anledningen till att jag gick med på att en av sönerna heter Peter. Jag ville han skulle heta Johan, egentligen.

Idag fyller barnbarnet Wille såhär många år:

En fågel viskade i mitt öra vad han önskade sig och Boffa hjälpte till att bygga ihop efter ett "missöde" när bygget rasade av raseri över att lillasyster hade mage att störa ordningen på bilparkeringen intill. Hetlevrad rödhårig fyraåring, ja du förstår ju hur kort den stubinen är...  

Inte för att det hindrade honom från att stjäla Jonnas boll, men så var den både glittrig, blinkande och alldeles oemotståndlig förstås, oavsett hur mycket Spiderman-lego och Cars-bilar man än fått själv. Vi hade mest roligt såklart och det är alltid lika motvilligt man lämnar dem för att åka hem till katterna och annat som kräver vår närvaro.

Vi fick premiärgrilla på balkongen igår också, så det finns verkligen inte mycket att klaga på egentligen. Det var en ljuvlig dag på alla sätt och vis och att idag vara tillsammans med barnbarnen är så underbart att det knappt finns ord för det. Med mitt nya jobb och ett schema som jag beskrivit tidigare får vi möjlighet att träffa dem ännu oftare numera.

I morgon är det morgonmöte på jobbet och sedan hämtar jag vår vän som ska hjälpa mig med bokföringen igen. Lunch är utlovad och därför laddade jag slökokar'n så snart middagen hamnat i magen. Vi kan ju inte passera City Gross på Torp utan att gå in och idag hittade vi dessa praktexemplar till fläskkotletter.

Det var trångt i pannan, men rasande goda var de! Fyra stycken vägde sammanlagt drygt 1200 gram, så du förstår ju att det inte är en assiett den ligger på precis och potatisarna är av ordinär storlek...

Nu är det dags för dusch och sängen, därför önskar jag dig god natt och trevlig torsdag!

Grädde på moset.

Det märks att det är vår i luften. Jag är bustrött och hängig, men tacksam för att näsan inte gått i strejk än. Tyvärr är det inte över på länge än och björken är ju värst av allt. Jag är självklart preparerad och förberedd för alla eventualiteter. Det tog mig ett antal år att komma ihåg att jag är allergisk och blir inte lika förvånad längre. Jag sa väl att man blir trög i huvudet av pollen?

I morse vaknade jag alldeles för tidigt igen, men det var inte Mayzans fel. Det var blåsans och nöden har ju som bekant ingen lag, det var bara att knata iväg och sen var det lögn att somna om. Det var en ovanligt lugn dag på jobbet, men den började å andra sidan tidigt. Tur att den slutade tidigt också. Åkte hem och placerade mig på kökssoffan och bläddrade i korsordstidningarna i lugn och ro.

Maten var den snabblagade sorten idag. Vitvinssåsen fick ju puttra till sig en stund förstås med resten av sparrisarna vi fyndade härom dagen. Färsk pasta kokar klart på ett kick och jag hann precis rulla laxrosor och rädda ruccolan från kylskåpsdöden. Den är så känslig...

Mannen repar med Magnus Lindberg-bandet, så det blev en ovanligt tidig middag hos Elissons. Diskade upp efteråt och nu sitter jag här på rumpan igen och skriver, när jag borde öva på basen. Men jag känner mig själv, jag är okoncentrerad och då är det ingen idé. På onsdag får jag en ny chans för då har jag haft två lediga dagar och tankat barnbarn-energi.

Lille Wille fyller nämligen fyra år och det måste vi ju fira. Jag ska slå in paketen sen, om jag orkar. Har hela dagen i morgon på mig också. Det är ju nästan inte klokt så mycket ledighet jag har! Först tre dagar, jobbar en, sedan två lediga till. Jag förväntas delta på ett möte på torsdag, annars börjar den "olediga" perioden på fredag, ledig måndag, jobbar tisdag-torsdag och så börjar det om igen.

Jag har ju också turen att ha en man som bestämmer sina arbetstider själv och kan jobba varsomhelst. Därför kan Boffa följa med hem till våra barnbarn vilken dag som helst och det tycker jag är alldeles lysande. De busar så bra tillsammans och det är härligt! Själv är jag mer den bokläsande mormorstypen, vilket påminner mig om att vi måste skaffa barnböcker till "sommarstugan".

Nu fick jag en svår barnbarnslängtan, skönt att jag slipper vänta länge tills jag får klämma och pussa på dem!

Det är dags att avsluta detta inlägg med att önska dig en god kväll och natt, samt en underbar tisdag!

 

Vattensäker.

Äntligen sovmorgon! Det behövde jag, och mannen med. Med en sista ledig dag och minsta möjliga måsten, tycker jag att vi förtjänade det. Jag har med andra ord bara lagat mat idag. Först blev det ägg och bacon till frunch, nu står en köttfärslimpa i ugnen och gottar till sig. Jag hade lite skaparglädje idag, så det blir ett experiment.

Hade nötfärs i frysen, blandade den med ett halvt paket bacon som finhackades, det behövs lite fett för att få limpan att hålla ihop och bli saftig, dessutom är det alltid gott med bacon. Lite hackad chili, cest från en halv citron, någon matsked fryst koriander och persilja och en finhackad lök blandades ner också. Majs i mitten av limpan gör det väl till en grotta, om man ska vara korrekt.

Spadet är gott som tusan och är på väg att bli sås nu. Som du förstår skriver jag i realtid. Rör mig mellan köket och vardagsrummet hela tiden. Mannen skriker uppmuntrande och det känns ju fint. Ja, egentligen är det ju Frölunda HC han hejar på, men jag väljer att ta åt mig lite, det känns sådär fint och det är minsann inte alla förunnat att det vrålas segervisst i samma stund som såsen blir till.

Ja, nu har det gått några timmar till och vi är mätta och belåtna. Jag är till och med duschad och håret står rakt upp på skallen. Det gäller att föna så att volymen blir optimal (jag liknar Marge Simpson) för att hålla ett par tre dagar med bara borstning och hårspray som underhåll. Jag har varken tid eller tålamod längre att pyssla med håret varenda dag, så nu när det finns längd måste volymen blåsas in.

Det största problemet är att behålla volymen när det regnar och det gör det ju ganska mycket i Molndal och Blöteborg som bekant. Paraply är sällan eller aldrig ett alternativ eftersom det blåser så mycket att regnet träffar en vågrätt, eller allra oftast underifrån. Då är det bra att vara hattmänniska, men det ser ju så konstigt ut att komma med svart eller lila hatt under vår och sommar.

Sommarhattar är inte regnsäkra, om jag inte hittar en panamahatt förstås. Inte konstigt att Panama blivit så populärt på sistone. Undrar om jag kan skaffa en hatt på postorder därifrån? Brevlådor har de ju gott om, så någonstans borde det finnas en mottagare som ägnar sig åt vattentäta och seriösa affärer också. Jag skulle gärna ha ett par tre-tolv hattar till, och kommer ha det när ekonomin så tillåter.

En fräck tant ska jag bli, med en passande hatt för varje årstid och tillfälle. Chica, tuffa, romantiska och punkiga. Känner att den där hallmöbeln behövs, för att ha plats för alla hattar. Jag har vänner och bekanta som samlar på skor, det är inget för mig. Skor ska också hålla vätan borta, men framför allt bekväma och praktiska. Jag är en ömfoting och därmed mycket kräsen, nämligen.

För övrigt ser vi på "Mästarnas Mästare" och sedan är det snart dags att krama kudden. Jag ska inventera tidigt i morgon och kom nyss på att det kan finnas ett larm som bör stängas av, för att underlätta dels för mig, dels för alla andra i bygget. Onödigt att orsaka utryckning och kostnader därför också.

Ha en god kväll och natt, samt en härlig måndag!

Pysventil.

Nå, har man katter behöver man inte vara orolig för att sova för länge på helgen. Mayzan har fått en ny (o)vana och det är att högljutt tuta klockan åtta, gärna i kombination med att dra ut noppor i mattorna vid sängen. Står man upp vid sju på grund av jobb, tycker hon att det är onödigt tidigt, vilket jag i och för sig kan hålla med om.

Nej, klockan åtta ska det vara frukost, sen går hon och lägger sig igen och stensover i garderoben fram till tolv-ett. En annan har inte den förmågan eller möjligheten precis. Jag tycker ju att om ingen i familjen rör en fena, borde hon ta vara på friden och sova vidare, men så är jag inte katt. Inte heller tillräckligt gammal för att uppskatta en missad sovmorgon...

Början på denna dagen var således inte optimal och har inte förbättrats nämnvärt om man ska vara lite kinkig då. Jodå, solen skiner åtminstone, slökokar'n jobbar som den ska och tvättmaskinen rengör sängkläderna så bra så. Det är bokföringen som går åt h... nå, skogen då. Inte själva ekonomin, men när jag skulle lägga in förfallna kundfakturor kunde jag inte välja nummer, så ordningen föll.

Nu har vi ju en mycket god vän som är duktig på sån't här och kommer till undsättning. Det värsta som kan hända är att vi får blåsa alla uppgifter och poster som redan är inlagda och börja om från början. Det är surt i så fall, men det finns sådant som är värre. Allt finns ju på papper redan, så det är ingen fara på taket, ens om skattmasen kommer farande.

Risken är ju bra mycket större för hårt arbetande och laglydiga småföretagare än för politiker, bolagsdirektörer och andra som vill undanhålla sina förmögenheter i skatteparadis med brevlådeföretag. Det är ju makalöst märkligt att samma politiker som framhåller det viktiga i att alla ska bidra till välfärden så länge de är aktiva, smusslar med skatterna när de går i "pension"...

Pensioner vilka alla ärliga skattebetalare är med och bekostar och som de själva har beslutat om. Det är något ruttet i den danska staten, sas det i Hamlet för 400 år sedan. Jag säger att det är något ruttet i den svenska staten, när det kan gå till på detta viset. Varför i hela friden ska de ha pension, när de haft så löjligt höga löner under sin tid i riksdag, regering och för all del i kommuner och landsting?

För det är ju inte så att de inte slår mynt av sin egen person och föreläser och konsultar med skrattretande mycket i "gage" under den så kallade omställningsperioden. Inte tusan ligger de på sofflocket och pillar naveln 24/7, när de kan putta in saftiga arvoden rakt in i sitt nystartade företag under tiden de uppbär sin pension för sin "överlevnad" i den verkliga världen.

Hoppsan, där blev jag visst politiskt engagerad igen. Jag kan inte lova att det inte händer igen, för du vet, ibland pyser det över. Jag skyller det på katten till att börja med och bokföringen tillförne. Jag menar att om man inte somnar före halv två på natten, då blir man lite lätt gramse, för att inte säga ganska irriterad och sen de andra små förtretligheterna som bygger på allteftersom. Typ.

Men nu ska jag skaka av mig detta och ha en trevlig kväll med mannen. Äta god köttgryta och dricka lite vin. Titta på en film eller tre och drömma om en riktig sovmorgon i morgon...
Hoppas du har haft en trevlig dag utan förtretligheter och får en skön kväll och söndag, så småningom!

Jomenvisst, grytan är snart klar, såhär ser den ut nu. Lite grädde och redning så blir det bra!

Ploppmätt.

Ibland infinner sig tillfällen när man (jag) nästan måste ta till religiösa yttryck för att beskriva situationen. "Herregud, vad skönt det är att vara ledig", skulle kunna vara passande. Ett annat är helt enkelt "Halleluja, ära vare Gud i höjden för helg". Eller kort och gott "Amen", och så var det slut på detta inlägg. Men icke, sa Nicke. Jag fortsätter lite till...

Mycket bra början på dagen, även om mannen kunde ha låtit mig sova en timme till, men man kan inte få allt. För övrigt var det nog bra att komma igång tidigt, för nu är tvätten klar. Nästan i alla fall. Sängkläderna får vänta tills i morgon, däremot är allt annat rent. Till och med jag och mannen är i skrivande stund i duschen, eller åtminstone på väg dit.

Jag har inte gjort så mycket nytta idag, vilket var planen. Bara tvättat, som sagt och skalat räkor och kokat fond till kvällens fiskgryta.

Mannen fixade lite godis innan maten, nämligen jalapenopoppers och de är så goda att mumsa på att man måste begränsa antalet för att inte bli proppmätt. Eller "ploppmätt", vilket min kusin A sa när hon var liten. Efter att ha blivit ploppmätt gick hon på toaletten och ploppade... Ja, du fattar logiken i uttrycket. Hrm, det där sista var faktiskt helt oavsiktligt, men icke desto mindre, ganska roligt.

Jag borde kanske hålla mig till ämnet, det vill säga maten. Som jag skrev här, råkade jag hitta havskatt till facila 149:-/kg. Har man endast en hundralapp kvar tills nästa löning, då tar man med den fisken hem. Punkt. Nu var det så lyckligt att jag räknat fel och hade lite mer än så kvar efter att räkningarna var ur världen, därför behövde jag inte ens diskutera saken med mig själv.

Tidigare i veckan hämtade jag frysta räkor som fick vara med, dels i fonden, skalmässigt. (Så kallad skalfond alltså, helt laglig och ofarlig. Skalbolag och brevlådor ska man däremot akta sig för). Dels i själva grytan, lagligt avklädda och provsmakade av katterna. De dög till en middag. Räkorna alltså.
Katterna blev mätta och slutade svansa runt benen på mig i alla fall. Nå, grytan då?

Den blev såhär. Inte sådär, den blev riktigt god, som sig bör när man gör sig "omaket" att koka räkfond själv. Jag brukar fräsa lök (ibland vitlök, beroende på vilken fisk jag ska använda och om jag känner för det), morot, palsternacka, fänkål (i förekommande fall), selleri och räkskalen i rapsolja på medelhög värme i en kastrull. 1-2 dl vitt vin, 2-3 msk sherry tillsätts när det börjar dofta ordentligt.

Beroende på hur mycket sopp- sås- eller grytbas jag behöver tillsätter jag ½-2 liter kokande vatten och 1-2 fiskbuljongtärning(ar). 1 litet lagerblad, kanske lite paprika, definitivt tomatpuré  som gör gott för smaken. Ostronsås är mycket användbar om jag inte lyckas få den mustiga smaken, liksom fisksås. Räkorna, de nakna alltså, åker ner när grytan dras av värmen för att inte bli sega och tråkiga.

Nu är det hockey som gäller, sen blir det nog en film. Jag laddar därmed upp för bokföring i morgon. Inte ens matlagning kommer att hindra mig (suck), för det blir en slökokt gryta och den tar ju max ½ timme att förbereda. Massa kaffe och tålamod behövs, kanske även choklad. Det är inga problem, det finns gott om den varan, eftersom vi fått tacksamhetsbevis så det räcker till jul.

Om någon annan skulle känna sig tacksam av någon märklig anledning, så föredrar jag mörk choklad, rom, whisky, godis i största allmänhet och salt laktris i synnerhet, samt vin, utan inbördes ordning. "Just saying", som de säger på utrikiska...

Fick en inbjudan att hälsa på hos en kär släkting och hennes man idag. Vi måste involvera kattvakt i detta fallet, så jag ska höra med sonen om han kan tänka sig att bo här då. I annat fall kanske syster M kan tänka sig att se till våra fyrbenta om hon råkar vara ledig och friar i stan. Stockholm i maj vore ju en upplevelse för mig som bara promenerat runt lite där i december innan.

Jo, jag har varit i Hufvudstaden tidigare. På en chefskurs, då jag inte hann se annat än HK och Tågstationen, och den gången vi passerade sta'n på väg till ett midsommarfirande med många nära och kära. Kanske dags att se mer? Om lusten och orken infinner sig för oss allihop vill säga. Jag är riktigt sugen och hoppas det går att få ihop med ett besök, med eller utan stadsbesök.

För övrigt har det varit en tråkig match, vilken precis slutade med att fel lag vann. Men det kommer fler. Och fler...

Ha en god fredagskväll och lördag!

Bot och bättring.

Igår när jag körde hem var jag så hungrig att jag nästan började gnaga på ratten. Mannen hade spaghetti och köttfärssås nästan klart och det var tur det. Jag blir inte ilsk eller skakig av hunger, som vissa jag känner kan bli, snarare inbunden och trög. Men då får det ha gått långt. Jag åt sushi till lunch, men borde kanske ha tagit fler än sju bitar och mer än en yoghurt till fikat vid femtiden.

Det går åt en hel del energi på det nya jobbet. Det mesta till att lära mig var allt är och nya rutiner. Alla apotek har ju rutiner och de kan vara väldigt lokala och beroende av hur själva lokalen ser ut. Mitt nya apotek har mycket lite yta och säljer enligt uppgift i särklass mest per kvadratmeter i hela Sverige. Det kan ha varit västra Sverige min kollega sa, men det spelar inte så stor roll.

Kundmötena är mestadels mycket trevliga och det går att skämta med hallänningar också, det är fler än Göteborgare som har humor. Det finns dock en nackdel med att jobba i ett köpcentrum. Det är nämligen aldrig tyst. Musiken skvalar, människor pratar, prasslar med påsar, det kommer varubud med pallyftare, permobiler susar fram och tillbaka och alla ljudintryck tröttar ut en, mer än man tror.

Fördelarna med att jobba i ett köpcentrum är att man alltid har något att göra. Det går att hämta lunch där man känner för det om man glömt maten hemma, eller helt enkelt vill ha sushi. Man kan skaffa sig en blus tvärs över "gatan" på lunchrasten, om man är lagd åt det hållet. Själv ska jag leta present i morgon, till barnbarnet som fyller år nästa vecka.

Idag började jag klockan åtta för att tillsammans med kollegan ordna med den nya kampanjen. Två timmar hade vi på oss och vi jobbade oss svettiga direkt. Fördelen med att börja tidigt är jag fick gå hem redan klockan tre. Gick då förbi fiskaffären som jag skrev om härom dagen. Gillar den mer och mer, för idag hade de världens slarvigaste fisk för endast 149:-/kg.

Alltså, jag kunde ju inte låta bli att ta med i runda slängar 800 gram av den, även om vi bestämt att vi skulle äta lax idag. Sparar den till fredag och gör något gott av den då, när jag har hela dagen på mig att fundera ut vad. Idag gick jag på autopilot i köket och resultatet blev detta:

Mannen satt och knattrade på sin dator och skulle iväg på rep, varför det redan var bestämt att jag skulle laga maten idag och vad, som sagt. Helst hade jag velat gå och lägga mig, men det hade varit dumt. Nu sitter jag och knattrar på min dator för att hålla mig vaken inför finalen i "Sveriges Mästerkock". Lika bra jag tittar på "Halv åtta hos mig" också.

För övrigt är jag sur över en parkeringsbot jag fick idag. Man får inte stå parkerad utanför Kungsmässan mellan 23-10. Jag började ju 8 och hade inte fått mitt passerkort till personalparkeringen hade ju därför inget annat val. För säkerhets skull hade jag skrivit en lapp och lagt på instrumentbrädan där jag informerade om att jag var nyanställd på Apoteket AB.

Det sket lapplisan uppenbarligen högaktningsfullt i, vilket jag tycker var snålt och snodigt. Jag har till och med papper på att jag fick passerkortet först idag, så jag kanske har möjlighet överklaga boten. Tja, trängselskatt eller parkeringsbot går ungefär på ett ut i irritationshänseende. Min förväntade "löneförhöjning" denna månad minskar med 300 om jag inte förhandlar bort boten vill säga.

I morgon får jag leta reda på personalparkeringen, eftersom vi börjar redan klockan nio med möte och åtminstone jag kör på till åtta på kvällen. Ytterligare en kollega får göra detsamma, medan någon eller några går hem efter mötet (vilket jag får göra nästa vecka), andra har troligen lästid och/eller slutar tidigare. Jag har ingen koll än, men det ger sig så småningom.

Efter denna genomkörare har jag ledigt fredag-söndag, så det känns ändå helt okej. Då ska jag ta tag i bokföringen igen. Varvat med tvätt, bak och mat, förstås. Om vädret tillåter kanske jag knixar av gamla asterkvistar och letar ramslök. Ifall du undrar om jag tänker jobba ihjäl mig och inte vila alls, kan jag försäkra att mannen får hjälpa till med det mesta...

Ha en skön kväll och fin torsdag, själv ska jag strax dra mig tillbaka och ladda med ett A-korsord innan John Blund kommer!

Lyxlirare.

Blev väckt av mannen idag, det är mycket mysigare än en väckarklockas envisa larmande. Puss, kaffe och GP gör att dagen börjar sådär fint. Eftersom jag har ledigt idag borde jag baka bröd, men jag hade verkligen ingen lust, så jag struntade faktiskt i det. Åkte däremot till ÅV med sådant som inte ska hamna i soptunnan. Det hade jag inte gjort om jag inte behövt batterier...

Musen dog inatt nämligen, så jag fick hämta ny kraft till den. Annars hade jag inte kunnat sitta här och blogga, bara en sån sak. Inte heller maila försäkringsbolaget för att rätta till några smärre detaljer. Jo, i mobilen hade jag kunnat göra det förstås, men näe. Det är så smått och plottrigt och jag kände inte för det heller. Dessutom hittade jag mat idag, till skillnad från igår.

Blandfärs, kyckling, lax och bröd, förstås. En riktigt stor lev, som räcker hela veckan och lite till tror jag. Vi äter inte så mycket bröd, mannen och jag, men lite frukost behöver man få i sig för att orka med att jobba. Tisdag-torsdag jobbar jag denna vecka. Det känns riktigt lyxigt! Nästa vecka blir det fyra dagar + en timme.

Låter konstigt, men så är det. Varje torsdag har vi möte mellan 9-10 på morgonen. Det är enda chansen att träffas och prata ihop oss, alla på en gång. Och när det bara tar tjugo minuter att köra dit är det okej, tycker jag. Då ska jag passa på att handla och kanske hälsa på min kära namne om hon inte utbildar sig i den stora staden då.

Hon ska bli polis när hon blir stor. Vilket är en sanning med modifikation, för stor kommer hon aldrig bli och inte "riktig" polis heller. Men ändå. Lite coolt är det, tycker jag. Hon är i och för sig alltid cool, men det är en helt annan sak och en massa olika historier, så det tar vi en annan gång.

Igår var ju min ena älskade syster här och då fick jag en present av henne, bara sådär liksom! Jag blev lika förvånad som glad. Nej, det är inte sant, jag blev jätteglad! Hon är bibliotekarie och har bättre kanaler än vi vanliga dödliga, därför fann hon denna bok till mig:

Visst är hon helt underbart omtänksam och snäll? Nu sitter jag och bläddrar i den, men har inte satt på cd-skivan än. Var sak har sin tid, jag skyndar långsamt eller snarare, börjar om från början och gör förhoppningsvis rätt så småningom.

Ha en god kväll och fin tisdag! Var rädd om dig och din omgivning likaså!

Bucket list.

Och plötsligt var det söndag! Det har varit bråda dagar på jobbet och absolut ingen ork att blogga, vilket jag hade väntat mig och därför avstod jag ju #blogg100-utmaningen i år. Jag har blivit varmt och hjärtligt välkomnad av mina nya kollegor på Kungsmässan. Rakt in i hetluften och heldag 10-20 i fredags. Gissa om jag blev glad för denna när jag kom hem?

Igår jobbade jag "bara" 10-18 och det var väldigt mycket att göra hela tiden. Upptäckte till min glädje att fiskaffären hade öppet en timme längre än alla andra butiker (förutom Ica som stänger 23) och fick med mig tonfisk och bläckfisk hem. Tonfisken blev vår middag förstås, bläckfisken åkte in i frysen igen. Den ska jag eventuellt färga och definitivt fylla med något gott en annan gång.

Det har blivit lyckat tidigare, så varför inte igen? Det var länge sedan jag gjorde det och när jag såg dem i frysdisken blev jag sugen. Men tonfisken var ju färsk och tillsammans med en fänkålssås och pressad potatis blev det en utmärkt middag med lite rött i glasen.

Tittade på en film som gick på tårkanalen. "The bucket list" eller "Nu eller aldrig" på svenska, med två av mina favoritskådespelare, Jack Nicholson och Morgan Freeman. Vådan av att skjuta upp allt till senare blev påtaglig. Plötsligt kan det vara för sent, om man drabbas av sjukdom. Fast hur lätt är det att förverkliga sina drömmar när man inte har ekonomiska förutsättningar?

Jag vill uppleva USA (utan Trump-galningar), gärna Australien och lite Asien, Grekland, speciellt Aten och Kreta, Kroatien igen och att kuska runt i Tyskland och Frankrike. Rom ska ju bli av, för den staden står på både mannens och min önskelista och är målet för vår alldeles för sena bröllopsresa. 320 kronor på Postkodlotteriet räcker inte längre än till färjan i Helsingborg...

Idag vaknade jag en minut innan väckarklockan hade väckt mig. Lite trött, kom i säng lite för sent igår eftersom jag fick leta en stund efter en såg när fogsvansen gömt sig för mig. Jag ville inte väcka mannen och fråga, han behövde sova och till slut hittade jag en ersättare alldeles själv. Vän av ordning undrar vad jag ska ha en såg till, mitt i natten.

Jo, eftersom vi skulle till kyrkan klockan 11 idag och få oss lite andlighet och skönsång laddade jag slökokar'n för att ha maten klar när vi kom tillbaka. "Va?!" Så tänker du nu, eller hur? Om det inte hade varit för att Sofiakören, i vilken en av mina favoritsystrar sjunger, gästade Fässbergskyrkan hade det sannolikt inte hänt. Både kören och prästen var dock väl värda besöket.

Hur var det då med sågen? Lammbogen var för stor för slökokar'n, så jag fick ta bort en benknota helt enkelt. Jag slängde ner en rödlök, morot, selleri, palsternacka, champinjoner, sumak, salt och peppar, lite vatten och det mest spännande av allt, nämligen äppleglögg. Den fick vi av min andra favoritsyster och har gäckat mig en tid, för hållbarheten börjar närma sig bäst-före-datum.

Det doftade otroligt gott när jag vaknade, en minut innan väckarklockan hade gått igång. Lite orolig för att ha försovit mig var jag nog, annars hade jag inte kastat mig över mobilen på det viset. Fördelen med det är att jag slapp larmljudet, nackdelen är att jag var lite stressad från start, liksom. Bara att hämta kaffe och GP slappna av i sängen med drygt två timmar i lugn och ro. Och doften...

Lillasyster skjutsades till bussen efter lunchen och en kopp te. Vi åkte vidare till Willy's och hämtade mat. Min tanke var middagsmat för kommande vecka, men det blev ostar till dagens kvällsmys, lite basvaror och en anka! 35:-/kg kan man inte motstå efter att ha diskuterat pekinganka idag. Ingen vardagsmat precis, därför fick den ta plats i frysen tills vidare.

Nu önskar jag dig en skön söndagskväll och hoppas att du haft en fin helg på det hela stora taget!